En Annan Verklighet

Detta inlägg kommer att översiktligt gå igenom några av de begrepp som används inom det esoteriska system jag använder mig av.

Jag rekommenderar varmt att ni, efter att ha först läst igenom nedanstående definitioner av vissa grundbegrepp, läser igenom sessionen som kommer att diskuteras i senare inlägg. Försök gärna bilda er en egen uppfattning om det som sägs, och notera samtidigt vilka argument som verkar för eller emot ett visst påstående. Ett kritiskt och objektivt sinnelag är absolut nödvändigt i allmänhet, och när det gäller metafysik är det ändå viktigare.

Precis som inom den exoteriska (”för de många”) vetenskapen finns det ett flertal esoteriska (”för de få”) system, teorier och hypoteser om metafysik. Det finns en hel del skillnader mellan dessa, och de är relativt ojämna vad gäller stringens, intern konsistens, termer, och liknande. De flesta tenderar att degenerera till att bli en oaptitlig ordsallad. Det system jag kommer beskriva är det som ligger till grund för hermeticism/alkemi, den esoteriska kristendom som Ouspensky, Gurdjieff och Mouravieff refererar till, som Don Juan beskriver för Carlos Castaneda i shamanistiska termer, och som även beskrivs i de kanaliseringsexperiment som genomförts av Marciniak/Pleiades, Rueckert/Ra samt nu senast Knight-Jadczyk/Cassiopaea. Vad gäller kanaliseringsexperimenten refererar de olika namnen egentligen till samma “sociala minneskomplex“, som i fallet Cassiopaea beskriver sig själv som “we are you in the future“.

Så vitt jag vet har systemet i grunden varit relativt intakt i ungefär 300.000 år, så det täcker en hel del områden och på ett, i mitt tycke, bra sätt. För den mest utförliga teoretiska beskrivningen av systemet rekommenderar jag Gnosis-böckerna av Boris Mouravieff, samt kanaliseringssessionerna med Ra. För praktisk applikation av systemet rekommenderas den intresserade att läsa Ouspensky/Gurdjieff, Cassiopaea samt böckerna av Carlos Castaneda. Bibeln refererar till systemet i förtäckta ordalag i 2:a Korinterbrevet, vers 6, på följande sätt:

This is wisdom which we preach among the perfect, yet not the wisdom of this age nor of the leaders of this age, which will become nothing. We preach the wisdom of God, mysterious and hidden, which was foreordained by God before all ages of our glory, a wisdom that none of the leaders of this age have ever known.

Det finns på detta sätt en hel del referenser i bibeln till systemet, men de är relativt obskyra och svårtolkade, med avsikt, så det är inget som rekommenderas för nybörjaren. Det blir, som vi sett med flertalet kristna sekter genom åren, oftast bara pannkaka av alltihop.

Det finns egentligen inget namn på systemet. Ouspensky, Gurdjieff och Mouravieff referar oftast till det som “Traditionen”. Inom alkemi pratar man om “The Work“. Jag har ibland använt namnet “esoterisk kristendom” på den här bloggen, men det kan kanske vara förvillande eftersom det skiljer sig en hel del från vad gemene man normalt sett menar med “kristendom”. Jag fick en gång frågan “är du kristen?“. En bra fråga. “Nej“, sa jag, “men jag studerar kristendom“. Det är nog det närmaste jag kan komma. Jag är en student, och systemet jag studerar innefattar en sån enorm mängd olika kulturer och religioner, att det egentligen är omöjligt att definiera sig själv som något annat än just så.

Värt att notera är också att även om det inom detta system finns en hel del som beskriver universums struktur, hur olika dimensioner fungerar, själens utveckling mellan olika stadier, och liknande, så är detta på det stora hela inte avgörande. Fokus i systemet ligger på mänskliga relationer (förhållandet mellan “metaller” inom alkemi), personlighetsutveckling (”transformering” inom alkemi), samt en förståelse för hur det mänskliga psyket fungerar (ex. “kvicksilver”, “svavel” och “förbränning” inom alkemi). För den som alltså är skeptisk till just den icke-materiella delen i systemet kan denna till viss del skippas. Principerna för t.ex. mänskliga relationer är relevanta helt oavsett den egna synen på medvetande, själar, materialism, etc.

Nedan förklaras vissa grundläggande begrepp inom systemet så att även de som inte kan något om metafysik sedan innan ska ha en chans att förstå vad jag pratar om. Men på grund av platsbrist blir beskrivningarna extremt simplifierade, så någon djupare förståelse kan jag tyvärr inte erbjuda. Flertalet av dessa begrepp har dock beskrivits i relativ detalj här, och är således ett bra komplement till denna introduktion.

Skapelsen
En av de grundläggande principerna inom systemet är förståelsen för att hela vår existens, hela “skapelsen”, endast består av medvetande som antagit olika former. Allting “lever”. Anledningen är att “skapelsen” i grunden är en illusion där “Skaparen”, Gud, det Absoluta, eller vad man nu vill kalla det för, innan tidernas begynnelse, innan något fanns, innan Big Bang, ställde sig frågan “Vad är jag?“.

Eftersom Skaparen inte hade någon egentlig existens gick det inte att svara på. Det fanns inget sätt att komma till insikt om vad “Jag” är, i dess allra vidaste bemärkelse. Lösningen var att, tills frågan besvarats, skapa en illusion av separation, där det som är ett blir flera. Genom att bli flera kan Skaparen studera hur denne förhåller sig till sig själv, och därigenom få en förståelse för svaret på frågan.

Dimensioner skapades, och separata verkligheter däri. En del av medvetandet användes till att koagulera till vad vi kallar för materia, och andra delar har funktionen att använda materian som redskap. De andra “delarna” är det vi normalt kallar för “själar”, “andar”, “väsen”, och liknande. Själen (”vinet” inom alkemi) som med den fysiska kroppen (”brödet” inom alkemi) genom fusion skapar liv.

Detta är grunden. Och den enda anledningen till att någonting existerar överhuvudtaget är alltså för att svara på frågan som ställdes ovan. Jag har sett detta formuleras som “All there is is lessons“, och det stämmer väl. Ur ett skapas allt. Ett holografiskt universum, där alla delar innehåller allt, men där alla delar samtidigt har en egen identitet distinkt från allt annat.

Detta motsätter inte egentligen det som den traditionella vetenskapliga fysikens lagar och teorier anvisar. Däremot finns det en förståelse inom systemet att dessa enbart behandlar de lagar och regler som gäller för den del av medvetandet som existerar i form av materia, och det är en, totalt sett, relativt liten del. Inom den exoteriska vetenskapen anses “medvetande” vara en funktion av vanlig kemi, biologi och fysik. Inom metafysiken ses materia endast som en behållare av medvetande som har en distinkt och separat existens. Behållaren (”Bägaren”, eller “Graalen”, inom alkemi), som i sig består av medvetande på den lägsta nivån i form av materia, är ett redskap för “själen”, och inte tvärtom.

Paranormala fenomen, såsom telepati, utomkroppsliga upplevelser, och kanalisering, som fysiken inte klarar av att beskriva med sin strikt materiella terminologi, blir med en förståelse för systemet normala fenomen som inte är konstiga på något sätt. Inom alkemi anses även kommunikation med “Det Gudomliga”, medvetande på en högre nivå än en själv, som en direkt förutsättning för att själv utvecklas utanför de gränser som normalt finns.

Denna princip förekommer även i mindre och mer alldaglig skala genom att den som utvecklas måste hjälpa andra på traven. Inom exempelvis kampsport är det vanligt att de som kommit en bit på vägen får hjälp av högre graderade och samtidigt hjälper de med lägre grad. På det sättet befästs den egna förståelsen genom applicering av den teoretiska kunskapen. Ur ett energetiskt perspektiv ser detta till att energi hela tiden flödar inifrån och ut, och inte stannar upp på vägen. Som ni nu kansker inser är detta en av anledningarna till att jag skriver detta, som ett exempel på den ovan beskrivna principen. Genom att hjälpa andra hjälper jag mig själv, vilket är en balanserad form av själviskhet. Mer om detta senare.

För att komplicera det hela är även skapelsen oändligt stor. Detta kan illustreras med en fraktal, där varje del kan zoomas in i ett oändligt antal steg och där nya detaljer ständigt uppstår. Att universum skulle ha gränser är ett påhitt av ett begränsat sinne för att göra det oförståeliga förståeligt. Men, enligt systemet, är det absoluta helt utan gränser.

Tidsbegreppet anses inom systemet vara en illusion som endast existerar på grund av de begränsade möjligheter till perception som människokroppen besitter. Ett förenklat sätt att förstå denna princip är att tänka sig en film. När man tittar på en film ser man endast en ruta i taget, i en sekvens. Men filmens alla rutor existerar både före och efter den ruta som för närvarande visas. “Tid” i en filmvisning existerar bara eftersom vi väljer att se en ruta i taget, i en given ordning. Det finns inget som teoretiskt hindrar att vi tittar på alla rutor samtidigt, förutom rent praktiska problem.

På samma sätt är det med den “tid” som vi uppfattar, med den ytterligare komplikationen att det finns ett oändligt antal möjliga rutor före och efter den ruta vi för närvarande uppfattar. Både framtid och dåtid är alltså obestämda. Att framtid är obestämt är nog hur de flesta uppfattar “tid”, men att även dåtid är obestämt är ett koncept som tar ett tag att vänja sig vid. Jag har knappt gjort det själv, och det får bisarra konsekvenser som är svåra att överblicka.

Densiteter
Ett av de mest centrala begreppen inom systemet är “densiteter“. Begreppet innefattar en klassificering av hur pass utvecklat ett medvetande är på en oktal skala, med 1 lägst och 7 högst, såsom den musikaliska skalan. Begreppet är samtidigt en beskrivning av den miljö som medvetande befinner sig i, och sägs relatera till densiteten i den aktuella rymd-tiden, även här på en skala från 1 till 7. De olika nivåerna existerar simultant i varandra, som en rysk docka som innehåller mindre dockor. Detta skiljer densiteter från dimensioner, som istället är ortogonala mot varandra.

Medvetandemässigt motsvarar den första densiteten, 1D, materia. Detta är den minst medvetna formen, och som sägs vara “sovande medvetande”. På grund av sitt relativt omedvetna tillstånd är det således mest styrt av fysiska lagar, och har minst fri vilja i förhållande till sina handlingar. Även materia är dock levande, såsom metaller som “föds” i eld, lever ett extremt långt liv med töjning och materialstress, och till sist “dör” p.g.a oxidering och andra fysikaliska fenomen som gjort att det utmattats. Syftet med existensen i 1D är främst att fungera som redskap för medvetande på de andra nivåerna. Generellt sett är alltid medvetande på en låg nivå redskap på olika vis, såsom behållare för “själen”, eller mat för medvetande på de efterföljande nivåerna. Noteras bör att detta gäller även vår egen nivå, 3D, som beskrivs nedan.

Nästa nivå, 2D, består av flora och fauna, växter och djur. De har en större nivå av individualism, och utvecklar personlighet, känslor och en känsla för grupper. De har dock inte någon själ som återföds genom reinkarnation, utan istället återförs deras “essenser” till en “pool” av medvetande, en form av gruppmedvetande på rasnivå.

I 3D finner vi människan. I 3D utvecklas den egna individen till att inte bara ha personlighet utan även en själ som kan reinkarnera flera gånger för att utvecklas under en längre “tid”. Det finns en inre kärna som blivit tillräckligt solid för att inte återföras till gruppmedvetandet. Det skall dock sägas att i enlighet med den förståelse som finns inom systemet är människan idag en tudelad ras där den ena delen snarare är en variant av 2D, det vill säga en mer animalistiskt orienterad existens med gruppmedvetande. Introduktionen av reinkarnerande själar i den ursprungliga 2D-behållaren, som människans kropp är i grunden, är det som inom alla religioner refereras till med variationer av myten om “fallet från Eden”. Fördelningen mellan dessa två varianter är att det finns lika många av varje sort. Eftersom det endast rör sig om en skillnad vad gäller individens inre natur och inte biologiska yttre finns det inget fysiskt test för att skilja en “adamisk” (reinkarnerande individ) från en “pre-adamisk” (icke reinkarnerande individ). Denna skillnad kan dock till stor del förklara varför det finns så stora åsiktsskillnader om dessa ämnen i vårt samhälle, och om man frågar personer om de tror på ett liv efter detta är det ofta just hälften som svarar ja. Med tanke på ovanstående kan båda ståndpunkterna anses vara korrekta.

Men nog om detta. Vad som är viktigare att veta är att det huvudsakliga syftet med en 3D-existens, som evolutionärt steg, är valet om hur individen relaterar till andra individer. Det finns här tre alternativ: antingen antas en i huvudsak självisk inställning (Service To Self, STS), eller en i huvudsak samarbetande inställning (Service to Others, STO), eller så görs inget val alls och individen stannar således i utvecklingen och fortsätter inte vidare. Det är här den grundläggande filosofiska och psykologiska delen kommer in i systemet, och som kan diskuteras helt oavsett inställning till icke-materiella fenomen såsom själar och liknande.

3D är den sista strikt fysiska verklighet som medvetande existerar i. I 4D, som sägs vara en “plastisk existens” eller “ha variabel fysikalitet”, är både tid och rum icke-definitiva. Individen har helt andra möjligheter att “se” att den ruta som spelas upp endast är en del av en större film, och kan medvetet välja andra delar. Gränserna mellan den egna individen och den verklighet som denne befinner sig i suddas därför ut. På grund av denna intima koppling mellan individen och omgivningen är det kritiskt att grupper inte innehåller både STS- och STO-beteende, utan dessa skiljs åt. Annars skulle totalt kaos uppstå, då dessa olika förhållningssätt är diametralt motsatta. Just detta krav är det som gör valet i 3D-existensen nödvändigt. Att göra valet om hur man vill relatera till icke-jag, det vill säga andra individer, är något som filosofer och tänkare tampats med i alla tider här på jorden, så det är ingen nyhet.

Vår planet sägs nu vara på väg från en 3D-existens till en 4D-existens, och dessa frågor är därför än mer kritiska att fundera på. Ra refererar till den del av befolkningen som gör detta val som “The Harvest”, och beskriver att de senaste cyklerna som vår planet gått igenom med jämna mellanrum har andelen av själarna som faktiskt gjort detta val på vår planet varit extremt låg eller obefintlig. De flesta har helt enkelt inte gjort något val, och har istället fortsatt reinkarneras i människoform. Med tanke på tillståndet i omvärlden just nu, som beskrivits i tidigare inlägg, och med tanke på det som nu närmar sig vårt solsystem i samband med slutet på den nuvarande cykeln, ser det rätt mörkt ut även denna gång.

Det som inom alkemin refereras till som “The Great Work”, eller “transformationen”, och som Don Juan demonstrerar för Castaneda, är utvecklandet av förmågan hos en individ att spontant förflytta sig från 3D till 4D. Denna “transformation” är helt och hållet ett resultat av en medveten utveckling av sig själv med hjälp av sinnet. Alkemi är en 100% andlig sysselsättning, och alla termer som antyder motsatsen är därför endast allegoriska. Påståenden om det motsatta, med referenser till laboratorier och liknande, är antingen avsedda att förvilla charlataner om alkemins essens, eller sagda av skojare och övriga som inte vet vad alkemi innebär.

Efter 4D finns inga fler existenser med inkarnation i kroppar. 5D är den nivå som själar existerar i när den fysiska behållaren slutar fungera. “Himlen” kort och gott. Det är ett helt och hållet icke-fysiskt tillstånd, och är ämnat för kontemplation och planering av nästa inkarnation till antingen 3D eller 4D. För den som läst Jane Roberts samtal med Seth så kan han beskrivas som en själ i ett 5D-tillstånd som Jane kanaliserar.

När en grupp av själar utvecklats så långt det går inom 4D väljer de att gemensamt lämna den formen av individualiserad existens och bildar ett “socialt minneskomplex” i 6D, som också är en helt icke-materiell existens. Alla behåller sin individualitet inom komplexet, men delar samtidigt alla minnen och upplevelser. Eftersom de existerar utanför tid och rum, och eftersom detta tillstånd endast är möjligt för de som valt STO som sätt att förhålla sig till andra, väljer de nu att hjälpa sig själv i sina “tidigare” former, då de reinkarnerade i 3D och 4D. Detta är det som skett i fallen med kanalisering av Pleiades, Ra, och Cassiopaea, som alla är exakt samma “sociala minneskomplex”, och som när det gäller Cassiopaea även är uttalat i och med den egna beskrivningen “we are you in the future”. I någon mening är det alltså en form av att “prata med sig själv”, fast ändå inte. Det handlar definitivt inte om att “prata med utomjordingar”, i vilket fall som helst, som ibland felaktigt antyds.

Efter denna existens, som är oändligt lång, lämnar 6D medvetandet till slut gemensamt universum in i den sista densiteten, 7D, varpå allt börjar om på nytt i en ny oktav. Detta sista steg har bara beskrivits som en teoretisk möjlighet av Pleiades/Ra/Cassiopaea eftersom inte ens de, av naturliga skäl, har upplevt det själv. Ra beskriver detta på följande sätt:

We can not speak in firm knowledge of all the creations. We only know that they are infinite. We assume an infinite number of octaves. However it has been impressed upon us by our own teachers that there is a mystery-clad unity of creation in which all consciousness periodically coalesces and again begins. We understand it is cyclical in nature.

Detta var en relativt kort genomgång av de olika densiteterna av medvetande som beskrivs inom systemet, och deras olika syften. För en mer utförlig beskrivning, se tidigare referenser.

När det gäller “Germane”, som Lyssa Royal sägs kanalisera, påstås denne alltså vara från 4D, den delvis materiella existens som följer vår egen rent utvecklingsmässigt.

De tre principerna
Ett annat viktigt koncept är de tre principerna: den passiva (”kvicksilver”, “månen”, “kvinnliga” inom alkemi), den aktiva (”svavel”, “solen”, “manliga” inom alkemi), och den neutraliserande principen. I varje skeende yttrar sig dessa tre principer. Jag lämnar härmed över till Boris Mouravieff som i Gnosis volym I beskriver detta på följande sätt:

Starting from the Absolute as the initial focus of life, the Universe comprises a vast scale of elements, spreading in many branches to the outer crust; the epidermis, represented by the ensemble of the satellites of all the planets.

Before we start the study of the structure of the Universe, it would be better to summarize the conditions of Creation. Orthodox Tradition teaches that the Universe was created by a sacrifice of God. We shall understand this postulate better if we consider that it differentiates between the state of manifested Divinity and that of unmanifested Divinity - which is therefore limitless and free from all conditions.

God’s sacrifice is Self-limitation by manifestation. What are the conditions of this limitation? They are three in number: the Universe is created in Space, in Time, and in Equilibrium. The three fundamental conditions of Creation manifest in the Universe in the form of three basic principles of life: the static, dynamic and neutralizing principles.
Anything in creation can be analyzed and studied in the light of these three principles, which appear in a way analogous to that described while talking about the conditions of creation of the World. They apply uniformly to all levels of the Cosmos.

If we take the creation of an enterprise as an example, we would be able to say that first the idea must be conceived as possible, the project studied, and plans drawn up. All this is based upon the Static principle. Then we pass on to realization, in accordance with the Dynamic Principle. Each principle acts in the manifested world according to an appropriate law, which will be studied later.

In practice, an enterprise created in this way risks collapse if the directors do not take into consideration the third principle, that of Equilibrium, and carefully apply it to their creation. The principle of Equilibrium must be followed from the first studies of the project, all through realizations of the latter, and must be strictly adhered to during the whole course of the enterprise. In a very general way we can say that the promoters - in whatever branch of human activity - must primarily maintain equilibrium between the efforts which the enterpriwse requires for its creation, and the means at their disposal for their realization. If we deal with scientific studies - and this applies equally to esoteric studies - we must also maintain equilibrium, but in a different manner: in this case, the plan for the studies must correspond to the nature and structure of the object studied.

Det är mycket viktigt att beakta ovanstående vid analysen av den session som denna serie inlägg behandlar. När det gäller filosofiska funderingar innebär lagen om de tre principerna alltså att man alltid måste ta hänsyn till kontexten, till den faktiska situation som en princip ska appliceras på. Det finns alltså inget absolut rätt och fel, utan bara passiva och aktiva krafter som agerar inom en viss kontext. Exempelvis kanske jag kommit på att en kompis flickvän är otrogen (den passiva principen). Om jag ska berätta det eller inte (den aktiva principen), vad som är rätt att göra, är helt och hållet beroende på den tredje neutraliserande principen, de faktiska omständigheterna kring den situation som man ska ta ställning till.

Ett annat exempel är denna blogg. Jag har under en längre tid läst en hel del om och samlat på mig kunskap inom esoteriskt arbete (den passiva principen). Sedan bestämde jag mig för att starta en blogg (den aktiva principen), och på ett sätt som jag hoppas är till allmän nytta för andra människor och med tanke på vilken bakgrund jag tror att den genomsnittliga läsaren har (den neutraliserande principen). Jag skulle kunna ha alla de här resonemangen på en tio gånger mer komplicerad nivå, men då kanske färre hänger med eller tycker att det är intressant. Jag skulle även kunna rensa bort massor med referenser till alkemi som i någon mening är överflödiga, men då försvinner information om ett viktigt och till stor del missförstått ämne. Avvägningar. Bedömningar. Detta är den neutraliserande principen, ett försök att anpassa sina handlingar till sin omgivning.

Att alltid göra detta på ett medvetet sätt, med ett medvetet syfte, är grunden i det som kallas “The Work” inom alkemi, vars slutliga mål är den alkemiska “transformationen” av “bly”, en inkoherent personlighet styrd av slumpens lagar, till “guld”, en konsekvent personlighet som medvetet i alla lägen styr sitt liv med ett förutbestämt syfte.

Detta skiljer sig till stor del från många andra filosofiska system som är mer absoluta i sin attityd. Det skiljer sig extremt mycket mot vårt nuvarande rättssystem som är nästan helt och hållet orienterat kring handlingar utan större hänsyn till situationen. Handling implicerar brott implicerar straff. En förståelse för de psykologiska fenomen som jag beskrivit på den här bloggen i kombination med en förståelse för lagen om de tre principerna skulle förmodligen revolutionera hela vårt rättssystem, och hur vi ser på brott och straff i allmänhet. Dagens system är oerhört primitivt, med esoteriska mått mätt, och gynnar framförallt de som ljuger mest och bäst. Vilket förmodligen inte är en slump.

STO vs STS
De sista begreppen jag tänkte försöka beskriva innan vi ger oss in på huvudämnet för denna serie är de ovan nämnda principerna för Service to Others (STO) samt Service to Self (STS). Dessa begrepp är centrala för den existens vi har för närvarande, som kallas 3D eller den tredje densiteten, inte att förväxla med 3D i avseende “3 dimensioner” vilket är något helt annat.

Begreppen är dock svåra att hantera och definiera precist. Att beskriva det som “gott” och “ont” vore ett allt för simplistiskt synsätt. I grunden handlar STS om en absorption av energi, där STO istället bygger på en kombination av inhämtande och utstrålande av energi. I filosofier med STS som grund anses individen vara inte bara en del av Skapelsen, utan är även Skaparen själv, och försöker således svara på frågan “Vad är Jag?” genom att hjälpa sig själv så mycket som möjligt. “Jag” är “Gud” och därför allsmäktig, och har rätt till allt jag vill ha i världen. I filosofier med STO som grund finns det istället en förståelse för att alla individer är lika stor del av Skapelsen, och att alla är lika viktiga när det gäller att uppnå svaret på frågan om Skaparens identitet.

En sidoeffekt av detta är synen på individens fria vilja, som med ett STO-synsätt anses vara mycket viktigt att skydda, oavsett vad denna fria vilja leder till. Konsekvensen av detta är en förståelse för att både STS och STO, som Yin och Yang, är lika viktiga delar av universum och att varje individ måste tillåtas att välja hur de vill förhålla sig till andra. För någon med STS-synsätt är det istället tvärtom viktigt att försöka få alla andra individer att också följa den vägen, som ett sätt att manipulera och dominera och verifiera att det egna synsättet är korrekt. Kontroll är en viktig faktor i STS-filosofin. Som exempel kan detta i STS-grupper yttra sig genom en hierarkisk organisation, där en nivå av medlemmar kontrolleras av nivåer över dessa.

STS-filosofin är även ofta fokuserad på materiella snarare än andliga synvinklar. P.g.a. detta existerar inte STS-individer på högre än 4D nivå, då de å ena sidan strävar uppåt och samtidigt avundas den materiella verklighet som finns på lägre nivåer. Denna konflikt gör att de aldrig kan utvecklas vidare till 6D-entiteter. STS-individer har en subjektiv syn på verkligheten, för att alltid kunna rationalisera sitt eget beteende, och har även en hög grad av önsketänkande vad gäller framtiden och resultatet av sina handlingar. I kontrast till detta är det mycket viktigt inom STO-filosofin att vara så objektiv som möjligt i sin syn på sig själv och sina medmänniskor, eftersom det är det bästa sättet att kunna bedöma hur man kan hjälpa andra och undvika att åsamka skada.

En grundläggande aktivitet inom den praktiska orienterade filosofi som Gurdjieff beskriver är därför självobservation, för att kunna studera sitt eget sinne och hur vi konstant ljuger för oss själva och andra för att rationalisera och motivera varför vi beter oss som vi gör. Denna självobservation leder senare till en förbättring av sitt eget beteende, och en högre grad av objektivitet, det vill säga ett exempel på den alkemiska “rening” eller “förbränning” som adepten måste utföra.

På den lägsta nivån, 1D, är svarta hål den mesta extrema manifestationen av STS, då dessa endast absorberar energi och drar in allt annat i sin egen verklighet. Motsatsen för STO är solar som ger energi som i slutändan används till att skapa liv.

Ur ett mänskligt psykologiskt perspektiv motsvarar den psykopati och narcissism som jag beskrivit i tidigare inlägg extrema exempel på just STS-principen. Deras subjektiva uppfattning, med en självcentrerad hållning där alla beteenden hos en själv kan motiveras utan hänsyn till andra, är precis det som STS-principen innebär. Men även s.k. “New Age”-filosofier, som på ytan kan verka “goda”, är i grunden egocentrerade och själviska, eftersom de utgår från att t.ex. en ond person kan “omvändas” genom att “ge” den “ljus och kärlek”. Att bestämma vad som är rätt för en annan människa, som inte bett om att få bli “omvänd”, är alltid ett själviskt uttryck. Du har bara rätt att bestämma över dig själv, och respekten för fri vilja, i enlighet med STO-principen, gör att man även måste acceptera att andra väljer “den andra sidan”. Annars har man inte egentligen respekt för andra människors fria vilja, vilket alltså är ett uttryck för STS-principen. Detta innebär naturligtvis inte att man skall acceptera att dessa “onda” individer, psykopater och liknande, skadar de som man håller kär. Nej, för de som väljer att leva efter STO-principen är det naturligt att försöka hjälpa och skydda dessa, men som sagt, utan för den skull försöka “omvända” den som trakasserar eller är aggressiv mot dessa.

Från ett universellt perspektiv är STS- och STO-principerna lika giltiga som sätt för Skaparen att uppleva sig själv. Ingen är bättre eller sämre, utan bara olika sätt att utvecklas och lära sig om existensens konsekvenser. Från den enskilde individens perspektiv är det dock viktigt att bestämma sig för vilken väg man vill gå, och sedan följa den så gott det går.

Den mest koncisa definitionen jag sett, varav ovanstående är mer utvecklade exempel, är följande:

STO is balance because you serve self through others. […] STO is balance. STS is imbalance. […] STO flows outward and touches all including point of origin, STS flows inward and touches only origin point.

Efter denna relativt korta introduktion till det system som jag använder mig av är det dags att ge sig in på huvudämnet för denne serie, den frågestund om relationer som Lyssa Royal hade med “Germane”, en “guide” från 4D.