Politisk psykopati - ministrarna som föll
Även om den här bloggen är på sparlåga, som jag beskrev i det föregående inlägget, känns det relevant att ta upp ett mycket aktuellt ämne med tanke på den nya regeringens beteende.
När de olika ministrarnas diverse förseelser togs upp i media är det lätt att bagatellisera dessa och ondgöra sig över hur mycket mediatid som läggs på till synes triviala saker såsom att betala TV-licenser och skatt för “hushållsnära tjänster”. Och visst, förseelserna i sig är inte så värst allvarliga. Nej, det som är anmärkningsvärt är snarare ministrarnas märkliga förklaringar till varför de gör som de gör, och hur de sedan blir uppriktigt förvånade när människor blir upprörda över deras beteende. De verkar inte kunna förstå hur deras beteende, kommentarer, och undanflykter kan framkalla sådana reaktioner. “Gör inte alla så här alltså?”
Med anledning av detta vill jag återigen rekommendera att alla som är intresserade av att förstå denna sorts beteende läser boken “Political Ponerology“, som behandlar hur psykopati och politik hänger ihop på en makrosocial nivå. Oftast pratas det bara om psykopati i enskilda fall, och ofta bara om uppenbart kriminella individer, men med tanke på att ca 5% av befolkningen är psykopater - epidemiska proportioner i vilket annat sammanhang som helst - och dessa uppenbarligen har lyckats tillskansa sig höga poster inom det politiska livet, är det bra om så många som möjligt får insikt i detta ämne.
Jag kan även rekommendera en podcast med Michael Collins Piper (Okt 18-19 är det som gäller) som diskuterar ämnet och boken. Mycket intressant diskussion.
Uppdatering 2006-10-22:
I ovanstående podcast framförs idén om att införa obligatoriska hjärntest på politiker för att få bort psykopatiska element. Det är ett på många sätt dåligt sätt att hantera den problematik som beskrivs i “Political Ponerology”. Mitt förslag är istället det omvända: att alla politiker bör ha läst minst tre böcker om psykopati, och “Political Ponerology” måste vara en av dem. Eftersom de flesta människor INTE är psykopater, och alltså är i relativ majoritet, borde detta under normala omständigheter leda till viss immunisering mot psykopatiska inslag i det politiska livet. Jag tror att det är en mycket mer realistisk och konstruktiv lösning på det hela.
Enda problemet med detta är att vi i dagsläget tyvärr inte lever under normala omständigheter…