I stormens öga
De senaste veckorna har jag intensifierat mina egna studier i de ämnen som denna blogg tagit upp sedan jag började för knappt ett år sedan. Det jag, och mina hundratalet kollegor som jag arbetar med runt om i världen, kommit fram till är fullständigt deprimerande. Jag har under året skrivit ett antal inlägg som ett och ett ger en dyster bild över vår nutid, dåtid och framtid. De gissningar jag gjorde i inlägget “2006 - dödens år” har i stort sett besannats. På vissa punkter var jag till och med kanske inte tillräckligt pessimistisk. Jag anade inte vad Israel skulle hitta på, det som Putin hade refererat till som “Armageddon”, eller åtminstone början till densamma.
Jag har precis sett “An inconvenient truth” med Al Gore, som handlar om växthuseffekten. Han beskriver med all nödvändig tydlighet hur temperaturen är på väg upp, varför det är så, vad det kommer att leda till, båda vad gäller naturkatastrofer och krig. När jag och min kompis diskuterade filmen efteråt noterade jag att Al Gore hade varit alldeles för optimistisk. Jag sa att inom tjugo år kommer minst 70% av jordens befolkning att vara döda. Tyst tänkte jag att det egentligen handlar om 95% inom tio. Av nästan sju miljarder människor. Men hur fan säger man det?

Hur förklarar man i en informell diskussion mellan kompisar att förutom allt det där hemska som Gore hade beskrivit finns det faktorer som han inte vet om, och alltså inte tagit hänsyn till. Faktorer såsom att varje 3600 år kommer en kometsvärm och ställer till med ett helvete, och att nästa omgång är på väg. Och det jävligt snart.

Hur fan förklarar man att den “lilla grupp individer” som Gore hade syftat till som försökte dölja resultaten om växthuseffekten i själva verket är psykopater? Att de fortsätter en tradition, en plan, en konspiration if you will, som är 2500 år gammal och som är tänkt att sluta med Armageddon, på naturlig eller konstlad väg. Rå ondska. En ondska som för fem år sedan satte de hjul i rullning som numera lett till de facto fascism på många håll i världen. En ondska som genom sina tentakler i media styr våra tankar med järnhand.

Hur fan förklarar man det? Vilka ord använder man? Var börjar man?
“Det var en gång…”
Jag må vara en trasig människa på många sätt, men jag föddes med en gåva. Förmågan att ställa frågan “Varför?” och tåla svaret. Att se in i oändligheten utan att blinka, som Castaneda skulle ha beskrivit det. Jag vet. Jag gråter mig numera ofta till sömns då jag tänker på hur många som kommer att dö inom en snar framtid, och det hopplösa i att ingen skulle tro på det om de så fick alla detaljer kring denna död serverad på silverfat. “An inconvenient truth”. No shit. Det är bara början.
Efter att ha insett detta hopplösa, att det inte går att förklara denna obekväma sanning på ett enkelt sätt, har jag bestämt mig för att lägga ner denna blogg. Den har på sätt och vis varit ett sätt för mig att uttrycka min hopplöshet, men nu krävs en helt annan sorts handling. Tiden är på väg att rinna ut, och jag tänker därför lägga min tid på andra viktigare aktiviteter. Målet är att nå så många som möjligt med så mycket information och kunskap som möjligt. Och i detta perspektiv duger inte detta forum.

Innan jag stänger butiken vill jag tipsa om ett antal böcker som kommer ge er, eller åtminstone de av er som också vågar ställa frågan “Varför?” och tåla svaret, en liten insikt om det jag pratar om. Det är inte mycket, men det är allt jag kan göra just nu. Läs följande, i ordning.
Om psykologi:
Trapped in the Mirror
Myth of Sanity
Mask of Sanity
Political Ponerology
Sociopath next door
Om historia:
Controversy of Zion
Secret History of the World (and how to get out alive)
UFO’s and the National Security State
9-11: The Ultimate Truth
Om filosofi:
In Search of the Miraculous
Gnosis (1-3)
Fire from Within
Tips: du har inte så lång tid på dig, så om du tycker listan är lång, börja idag.
Det var allt.