En Annan Verklighet

Innan de har blivit medvetna kommer de aldrig att göra uppror, och innan de har gjort uppror kan de inte bli medvetna.

De senaste veckorna har världen kastats in i en virvel av våld, lögner och hysteri. Då det hela nu nått enorma proportioner känns det relevant att försöka reda ut begreppen och beskriva hur det hela gått till och varför. Det finns många lager på lager i denna tragiska historia, och det är inte helt enkelt att se vad som är vad, och vad som är de ursprungliga orsakerna till konflikten i mellanöstern.

Området är dessutom så pass stort att det är omöjligt att göra en heltäckande redogörelse. Det jag med denna artikelserie vill göra är att försöka öppna ögonen på de som undrar vad det är som händer, och att exemplifiera sätt som gör det möjligt att förstå de olika skeendena.

Därefter är det som vanligt upp till var och en att läsa vidare för att försöka komma till klarhet till varför vår värld ser ut som den gör just nu. Det finns tyvärr inga genvägar, så en hel del av det material jag kommer att använda mig av bör läsas igenom i sin helhet för att få en större och mer komplett förståelse för det som beskrivs.

Du kommer förmodligen att förvånas, skakas, häpna över det jag skriver och av det du kan lära dig genom att följa de referenser jag kommer använda. Mycket av det är så bisarrt att det är svårt att tro. Jag häpnas själv fortfarande över en hel del, men ändå mer över hur få som är medvetna om det som jag kommer beskriva.

Jag är ingen journalist. Jag har inte hur mycket tid som helst att forska i dessa frågor. Och ändå har jag kommit bra mycket längre än många i den s.k. professionella journalistkåren genom att använda mitt sunda förnuft och Amazon.com. Och om jag kan göra det borde även andra, såsom du själv, kunna göra det. Det enda som hindrar är du själv.

Det som här följer är en nedstigning i de mörkare skrymslena i den mänskliga psykologin, och en beskrivning av vad som av historien förmodligen kommer att karaktäriseras som kollektiv galenskap. Just därför anser jag att studien av ondska och en förståelse för dess innersta väsen och mål är av yttersta vikt, för det är enda sättet att stoppa dess framfart. Dessa artiklar är förhoppningsvis ett litet bidrag till denna förståelse.

Låtom oss börja.

Den stora lögnen

De var som myran, som kan se små föremål men inte stora. Och när minnet svek dem och alla skrivna vittnesmål var förfalskade – när den tiden var inne, måste partiets anspråk på att ha förbättrat den mänskliga tillvaron godtas, därför att det inte fanns och aldrig mera skulle finnas någon standard att jämföra med.

Denna första del kommer att behandla lögnerna om det krig som nu utspelas i mellanöstern, och hur dessa sprids av media. Media är det i särklass viktigaste vapnet i moderna krig, men för att överhuvudtaget kunna förstå detta måste man inse att krig genomförda av länder med en patokratisk ledning har som främsta mål inte att förgöra fienden utan att kontrollera det egna folket.

Andrew Lobaczewski, en polsk psykolog som överlevde andra världskriget och har studerat och beskrivit hur psykopati används i de politiska sfärerna – patokrati – beskriver i artikeln Political Ponerology: A Science on The Nature of Evil adjusted for Political Purposes detta på följande sätt:

Any war waged by a pathocratic nation has two fronts, the internal and the external. The internal front is more important for the leaders and the governing elite, and the internal threat is the deciding factor where unleashing war is concerned. In pondering whether to start a war against the pathocratic country, one must therefore give primary consideration to the fact that one can be used as an executioner of the common people whose increasing power represents incipient jeopardy for the pathocracy. After all, pathocrats give short shrift to blood and suffering of people they consider to be not quite conspecific. […]

Det vi ser framför oss är alltså inte framförallt ett krig mellan Israel och Libanon/Palestina, utan en kamp mellan det patokratiska styret och den egna befolkningen som de vill kontrollera. Den hänsynslösa slakt på människor som sker är alltså inte till följd av att Israels ledning är judar, ej heller att de är semiter, och inte på grund av deras nationalitet. Allt prat om “judehat” och “antisemitism” som ni ser framförs om kritik till den slakt som pågår är med andra ord en rent vilseledande taktik, vars grundläggande syfte är att få bort fokus från det egentliga problemet: de ansvarigas psykopatiska läggning.

Med detta som bakgrund kan vi enklare se vad som pågår. För att få en insikt i hur psykopater resonerar kan vi lämpligtvis gå tillbaka till Adolf Hitler som yttrande följande i sin bok Mein Kampf:

All this was inspired by the principle - which is quite true in itself - that in the big lie there is always a certain force of credibility; because the broad masses of a nation are always more easily corrupted in the deeper strata of their emotional nature than consciously or voluntarily; and thus in the primitive simplicity of their minds they more readily fall victims to the big lie than the small lie, since they themselves often tell small lies in little matters but would be ashamed to resort to large-scale falsehoods. It would never come into their heads to fabricate colossal untruths, and they would not believe that others could have the impudence to distort the truth so infamously. Even though the facts which prove this to be so may be brought clearly to their minds, they will still doubt and waver and will continue to think that there may be some other explanation. For the grossly impudent lie always leaves traces behind it, even after it has been nailed down, a fact which is known to all expert liars in this world and to all who conspire together in the art of lying. These people know only too well how to use falsehood for the basest purposes.

För den patokrati som vill åtnjuta total kontroll över sina undersåtar krävs alltså en rejält maffig lögn, något som kan användas om och om igen för att rationalisera och motivera de egna dåden. Tyskarna hade sitt Reichstag, USA sitt Pearl Harbor, och i detta fall är lögnen 11:e September (9-11). Redan från början fyllde 9-11 syftet att etablera termen “terrorist”, för att uppnå detsamma mål som “kommunist” haft under tidigare århundrade: att kunna rättfärdiga jakt på vem som helst, när som helst, var som helst. Många som insett att 9-11 var bluff och båg teoriserar om att anledningen var att komma åt olja eller tjäna pengar på vapenindustrin. Och det är förvisso en sidoeffekt som inte går att förneka, men det huvudsakliga syftet var att just få folk i allmänhet att tro på myten om “terrorism”, myten om “Al-Qaeda”, och att de var tvungna att vara rädda för dessa, hela tiden. Allt detta är dock en ren och skär lögn.

Al-Qaeda

Men hon vägrade tro på att det fanns eller kunde finnas någon utbredd, organiserad opposition. Historierna om Goldstein och hans underjordiska armé, sade hon, var helt enkelt en smörja som partiet hade uppfunnit till nytta för sig självt och som man måste låtsas tror på. Otaliga gånger på partimassmöten och spontana demonstrationer hade hon skrikit för full hals om avrättning av personer hon aldrig ens hört namnet på och vilkas föregivna förbrytelser hon inte trodde på det allra minsta.

Vad gäller Al-Qaeda beskriver Jason Burke i boken “Al-Qaeda: The true story of radical islam” detta fenomen på följande sätt:

Some analysts see the Americans’ apparent failure to ’spot’ al-Qaeda as indicating, not that the group did not exist, but that it was so secret that no one, militant or counter-terrorist agent, mentioned it. This is facile doublethink. […] A related concept that starts appearing in legal documents prepared by the FBI is focused on achieving convictions, and the teams working on the prosecution of those responsible for the east African embassy bombings of August 1998 had to work within the extant laws, particularly those of conspiracy. Such laws were designed to deal with coherent and structured criminal enterprises, not with amorphous and dispersed politico-religious movements where responsibility for any one single act is very difficult to pin down. Evidence that someone is a member of an organization is thus extremely useful. Unfortunately, in the case of ‘al-Qaeda’, it completely misprepresents the nature of the entity under investigation. […] Even as late as 2001 one former militant, interviewed by a crew from ABC TV, said he did not recognize the supposed name of his organization despite having spent eight months in training camps run by bin Laden’s aides. He had even met ‘the sheikh’ himself at least once. ‘I never heard the name al-Qaeda,’ he said. This is not to say that al-Qaeda does not exist, but merely that the labelling implies that bin Laden’s group is something that it is not. To see it as a coherent and tight-knit organization, with ‘tentacles everywhere’, with a defined ideology and personel, that had emerged as early as the late 1980’s, is to misunderstand not only its true nature but the nature of Islamic radicalism then and now.

Al-Qaeda är alltså i stort sett en fiktiv organisation, uppfunnen av CIA och namngiven av FBI, och har inga som helst möjligheter att genomföra dåd såsom 9-11 eller bombningarna i Madrid och London. Det är därför dessutom väldigt praktiskt att lägga skulden på just en fiktiv organisation, för den säger ju inte emot dessa absurda anklagelser heller. Den perfekta syndabocken alltså.

Från Mahmoud Ahmad and The Secret Cult of 9-11, Laura Knight-Jadczyk:

It is certainly true that the rank and file of FBI agents probably are not privy to the details of the CIA’s role in creating and driving the “Militant Islamic Network,” but at the upper levels of the FBI, it is certainly known. And again, it is certainly WELL KNOWN among the members of Congress and the House of Representatives. So, the New York Post bomb managed to underscore the weakness of the FBI, the “failure of intelligence,” and ignored completely the basis of the Islamic Militant Groups - the CIA.

Att det förhåller sig på detta sätt är alltså egentligen känt. Jag kunde relativt lätt få reda på informationen om Al-Qaedas bakgrund, och det krävdes inte särskilt många neuroner för att lista ut hur det hela låg till. Trots detta läser vi i tidningar och hör på TV hela tiden hur Al-Qaeda genomför än det ena och än det andra dådet. Hur är det möjligt? Om nu inte Al-Qaeda finns, vilka är det då som gör detta?

Mossad

“Jag ska tala om svaret för dej. Det är det här. Partiet strävar efter makt helt och hållet för sin egen skull. Vi är inte intresserade av andras bästa; det är bara makten som intresserar oss. Inte rikedomar eller lyx eller långt liv eller lycka: bara makt, själva makten. Vad ren makt innebär kommer du strax att fatta. Vi skiljer osss från alla oligarkier i det förflytna i det att vi vet vad vi gör. Alla de andra, också de som liknade oss, var fega och hycklande. De tyska nazisterna och de ryska kommunisterna kom mycket nära oss till sina metoder, men de hade aldrig modet att erkänna sina egna motiv. De låtsades, klanske till och med trodde att de hade gripit makten motvilligt och för en begränsad tid, och att det strax om hörnet fanns ett paradis där människorna kunde vara frita och jämlika. Vi är inte som de. Vi vet att ingen nånsin griper makten med avsikten att lämna den ifrån sej. Makt är inte ett medel, den är ett mål. Man upprättar inte en diktatur för att trygga en revolution; man gör revolution för att upprätta diktaturen. Förföljelsens ändamål är förföljelse. Tortyrens ändamål är tortyr. Maktens ändamål är makt. Börjar du fatta nu?”

Det är nu vi får användning för en förståelse för hur en patokratisk ledning styr och förvillar sitt folk, och jag rekommenderar därför den intresserade läsaren att gå igenom den tidigare nämnda artikeln om patokrati i sin helhet. Dessa dåd utförs antingen direkt av de säkerhetstjänster som finns tillgängliga, vilket i Israels fall är Mossad, eller så utförs det av enskilda individer som rekryteras av desamma i tron att de kommer dö som martyrer för en riktig organisation. Rena “falsk flagg operationer” med andra ord. Det är inte för inte som Mossad har mottot: “by way of deception thou shalt do war”.
Men hur kan agenter inom Mossad förmå sig att genomföra dessa dåd? Ofta handlar det ju om s.k. “självmordsbombare” som de måste skicka mot sina landsmän. Hur kan de vara så empatilösa att de kan döda sina egna? Victor Ostrovsky, en före detta Mossad-agent, skriver i boken “By way of deception: the making of a Mossad officer” följande om sin träning till att bli officer, och synen på andra utanför organisationen:

[…]We were also taught how to draw a gun when sitting in a restaurant, should the need arise, either by falling back, kicking the table over at the same time, and then shooting, all in one motion. What happens to an innocent bystander? We were taught that in a situation where there’s going to be shooting, there is no such thing. A bystander will be witnessing your death or someone else’s. If it’s yours, do you care if he’s wounded? Of course not. The idea is survival. Your survival. You have to forget everything you ever learned about fairness. In these situations, it’s kill or be killed. Your responsibility is to protect the property of the Mossad: that’s you. Once you understand that, you lose the shame of being selfish. Selfishness even seems a valuable commodity – something that’s hard to shake off when you go home at the end of the day.

Det viktigaste är alltså den egna organisationen, och dess mål. Allt annat är sekundärt. Om Mossad tycker sig behöva göra något för att uppnå sina mål spelar det ingen roll om några oskyldiga dödas. Får det positiva PR-effekter är det till och med önskvärt! Som Alon Pinkas, Israels generalkonsul i New York, noterar i filmen Peace, Propaganda and the Promised land:

[…]We are currently in a conflict with the Palestinians[…]
[…]engaging in a successful PR campaign is part of winning the conflict[…]

Som även nämns i filmen, när omvärlden påpekade det hemska i att Israel mördade Palestinier i ett flyktingläger, var kommentaren efteråt apropå vad som gick fel att de borde hanterat media för att få det hela att se bättre ut. Det är den typen av sjuka resonemang som förs, och som ligger till grund för den Israeliska politiken idag. Och det är detta som kommer att bli deras undergång, förr eller senare, när det Israeliska folket inser vad de blivit utsatta för. Victor Ostrovsky skriver i sina slutord om Mossad:

The Mossad, being the intelligence body entrusted with the responsibility of plitting the course for the leaders at the helm of the nation, has betrayed that trust. Plotting on its own behalf, and for petty, self-serving reasons, it has set the nation on a collision course with all-out war.

The intifada and resultant breakdown of moral order and humanity are a direct result of the kind of megalomania that characterizes the operation of the Mossad. That’s where it all begins. This feeling that you can do anything you want to whomever you want for as long as you want because you have the power.
Israel is facing its biggest threat ever. This thing is uncontrollable. In Israel, they’re still beating Palestinians, and Shamir says, “They’re making us become cruel. They’re forcing us to hit children. Aren’t they terrible?” This is what happens after years and years of secrecy; of “we’re right, let’s be right, no matter what”; of keeping the officials deliberately misinformed; of justifying violence and inhumanity through deceit, or, as the Mossad logo says: “by way of deception.”
It’s a disease that began with the Mossad and has spread through government and down through much of Israeli society. There are large elements inside Israel who are protesting this slide, but their voices are not being heard. And with each step down, it gets easier to repeat, and more difficult to stop.

Detta är resultatet av den stora lögnen, den lögn som nu ligger till grund för det krig som har brutit ut mellan Israel och Libanon och som har pågått under en längre tid med Palestina under terroristbekämpningens fana.

Hur denna lögn används för det inre kriget, det krig som utspelar sig mellan den patokratiska ledningen och det Israeliska folket, kommer jag att behandla härnäst.