Vår andra sol
Som jag beskrivit tidigare i denna blogg finns det anledning att tro att vårt solsystem inte bara har en utan två solar. Det kanske låter himla korkat, eftersom vi ju vanligtvis bara ser en sol när vi tittar upp mot himlen. Man kan ju tycka att en andra sol borde, typ, synas. Men så är inte nödvändigtvis fallet. Det finns flera sorters stjärnor, och mer specifikt i detta fall är det inte omöjligt att vi har en “brun dvärg” som andra sol. En sådan avger inget ljus och är därför mycket svår att se, och om den dessutom har en kraftigt elliptisk bana så märks den endast när den kommer “nära” övriga delen av solsystemet. Resten av tiden spenderas i ensamhet.
Existensen av en andra sol i vårt solsystem är en viktig ingrediens för att förstå varför vår verklighet ser ut som den gör. P.g.a. dess elliptiska bana hämtar den nämligen upp asteroider ute i rymden som fastnar i dess gravitationsfält, och speciellt då den passerar Oorts moln som är som ett hölje runt vårt solsystem. Detta förklarar flertalet kometer och liknande fenomen som ständigt föds av detta skeende.
Så även om vi inte kan se vår andra sol finns det indirekta faktorer som kan påvisa att den närmar sig. En ökad asteroid- och kometaktivitet är en sådan faktor. Eftersom de båda solarna fungerar som två gigantiska batterier uppstår även andra fenomen då de närmar sig, på samma sätt som två magneter som placeras nära varandra.
Eftersom detta är ett, per definition, återkommande problem så borde det egentligen inte komma som en överraskning, under förutsättning att kunskap om detta fenomen kan överleva mellan gångerna, så att säga. Det finns ett otal myter som behandlar de katastrofala följder som sker som en konsekvens av denna andra sol, och den om Noaks ark är väl kanske en av de mest kända.
Men även om man bestämmer sig för att ignorera alla sådana historier och myter börjar det nu komma rapporter som stöder en sådan teori. Den senaste rapporterades i Red Orbit på följande sätt:
Walter Cruttenden at BRI, Professor Richard Muller at UC Berkeley, Dr. Daniel Whitmire of the University of Louisiana, amongst several others, have long speculated on the possibility that our sun might have an as yet undiscovered companion.
Most of the evidence has been statistical rather than physical. The recent discovery of Sedna, a small planet like object first detected by Cal Tech astronomer Dr. Michael Brown, provides what could be indirect physical evidence of a solar companion.
Matching the recent findings by Dr. Brown, showing that Sedna moves in a highly unusual elliptical orbit, Cruttenden has determined that Sedna moves in resonance with previously published orbital data for a hypothetical companion star.
In the May 2006 issue of Discover, Dr. Brown stated: “Sedna shouldn’t be there. There’s no way to put Sedna where it is. It never comes close enough to be affected by the sun, but it never goes far enough away from the sun to be affected by other stars… Sedna is stuck, frozen in place; there’s no way to move it, basically there’s no way to put it there – unless it formed there. But it’s in a very elliptical orbit like that. It simply can’t be there. There’s no possible way - except it is. So how, then?”
Mycket intressant, eller vad säger ni? Så vem vet, vi kanske kan se fram emot en riktigt praktfull ljusshow i en inte alltför avlägsen framtid!
Uppdatering:
LKJ skrev precis ett inlägg på samma tema, men med bra mycket mer bakgrundsinformation. Från inlägget:
Over the past few years, we have been saying repeatedly that there is something up in the Cosmos, and it isn’t going to be just business as usual for the next few years. We have even speculated that whatever it is, the Powers That Be are somewhat more aware of it than the general public, and that, in fact, they are hiding a lot of things from the masses of humanity.
Läs hela inlägget här.