En Annan Verklighet

Om det finns en mänsklig egenskap man kan räkna med i alla väder så är det vår förmåga att förneka verkligheten. Vare sig det gäller insikt om vad som egentligen hände 9-11, förtrycket av palestinier i Israel, Freivalds oförmåga att ärligt svara på frågor, s.k. vetenskapliga teorier om ditten och datten, eller vår egen oförmåga att ta ansvar för våra egna handlingar, så är den gemensamma nämnaren att vi vägrar se verkligheten som den är, och förvränger den istället till något som vi kan stå ut med, något som inte hotar vårt ego. Vårt ego är det som vi alla försvarar med alla möjliga och omöjliga medel, till den grad att få av oss ens vill erkänna att så är fallet. Fakta som inte passar in i vår världsbild förnekas eller förändras, så att resultatet blir uthärdligt. Alla gör det. Även jag. Enda skillnaden är att jag är i alla fall medveten om det, och gör allt jag kan för att motverka det.

Denna förmåga att förvränga verkligheten, att projicera in detaljer som inte finns i ett försök att göra det hela begripligt och fattbart, är något som psykopater tagit fasta på. Jag kan inte på något sätt göra anspråk på att vara expert på området, och jag har ingen klinisk erfarenhet av det heller, men tillräckligt mycket personlig erfarenhet har jag allt för att kunna göra två observationer kring varför psykopati funkar.

Den första handlar om vad som händer i de få fall som psykopaten avslöjas, och ställs till svar för sina handlingar. En psykopat kan fullständigt ödelägga en arbetsplats, en familj, ett kompisgäng, eller en hel organisation. Jag är medveten om att i t.ex. Sjöbo styr en synnerligen hänsynslös psykopat den politiska och operativa ledningen, vilket har lett till en enorm oreda och förtvivlan som förhoppningsvis kommer att hamna under luppen en vacker dag. Uppdrag Granskning skulle kunna ägna minst ett par avsnitt åt det hela och ändå bara skrapa på ytan. Och det intressanta är att då iaktta vad som händer, när denne manipulationskonstnär blir föremål för undersökning och utredning. En extremt vanlig företeelse är att denne då klär sig i offrets skrud, och med stor känslomässighet beskriver hur denne blivit utsatt för både det ena och andra. Psykopaten har inget fel gjort, och om så har skett är det bara för att denne tvingats göra det p.g.a. hur andra beter sig. Harvey Cleckley skriver i “Mask of Sanity“:

The psychopath apparently cannot accept substantial blame for the various misfortunes which befall him and which he brings down upon others, usually he denies emphatically all responsibility and directly accuses others as responsible, but often he will go through an idle ritual of saying that much of his trouble is his own fault. When the latter course is adopted, subsequent events indicate that it is empty of sincerity-a hollow and casual form as little felt as the literal implications of “your humble and obedient servant” are actually felt by a person who closes a letter with such a phrase. Although his behavior shows reactions of this sort to be perfunctory, this is seldom apparent in his manner. This is exceedingly deceptive and is very likely to promote confidence and deep trust. More detailed questioning about just what he blames himself for and why may show that a serious attitude is not only absent but altogether inconceivable to him. If this fails, his own actions will soon clarify the issue.

Psykopaten utnyttjar på detta sätt sitt övertag: denne har ingen empati, ingen som helst medkänsla, och är medveten om detta, och är på samma sätt medveten om att de i sin omgivning som denne manipulerat har dessa ytterst märkliga egenskaper, något som psykopaten föraktar totalt. Psykopaten kan därför spela på detta och utmåla sig själv som offer, vilket oftast triggar just vår egenskap att förvränga verkligheten och vi projicerar därefter vår egen förmåga att känna känslor på psykopaten. Krokodiltårarna misstas för den äkta varan, och vi “förlåter” psykopatens “misstag”. Vilket psykopaten glatt ser som en tillåtelse att fortsätta med sin allmänna jävlighet!

Den andra observationen gäller hur psykopaters offer i sin allmänna desperation och depression glömmer att använda det i särklass bästa motmedlet mot psykopati: kommunikation. En enskild individ som utsätts för en psykopat kommer först att använda sin förmåga till att förvränga verkligheten till att omforma sin uppfattning av psykopaten för att göra dennes beteende mänskligt och greppbart. Så illa kan det ju inte vara! Jag måste ha missat något! Nästa steg är att förvränga sin egen självbild, att projicera in psykopatens synsätt på offret: patetiskt, underlägset, och förkastligt. Det måste vara mig det är fel på! Det bästa sättet att bryta detta självhypnotiska tillstånd är att kommunicera. Genom att prata med andra som utsätts för samma metoder, genom att sätta sig in i vad psykopati är och hur det fungerar, genom att sätta namn på den terror man är föremål för. Vissa som står för långt bort från situationen, eller som själva är försatta i ett hypnotiskt tillstånd, eller som psykopaten har lyckats få hållhakar på, kommer inte vara talbara. Endast de med egen personlig erfarenhet av vad som hänt, eller som varit med om liknande förut, kommer kunna förstå vad det handlar om. Andra kommer att reflexmässigt börja prata om “inbillning”, “du överdriver”, “han kanske har det svårt hemma”, och liknande. De måste reagera så! De har inget val. Det är enda sättet att bibehålla sin illusion om alltings normalitet. George Simon skriver i “In Sheep’s Clothing“:

Covertly aggressive people are generally so good at their craft they don’t need our help in pulling the wool over our eyes. But many of our preconceptions about human nature set us up to be manipulated and exploited. The most sig­nificant misconception is the belief that everyone is basically the same. Aggressive personalities are very different from most of us. They don’t think like we do or share our world view. They’re also not influenced or motivated by the same things. In fact, much of what we’ve been taught about why and how most people behave doesn’t apply to aggressive personalities.

Men genom att hitta andra som är i samma situation, och som desperat letar efter en väg ut, något sätt att förstå vad det är som händer, kan man genom att gemensamt diskutera det hela dels få en uppfattning om omfattningen, dels få lindring för smärtorna genom att dela på dem, och därefter få samlad kraft för att gå emot psykopaten.

Omkring 6% av befolkningen är psykopater. Ska 94% låta sig styras och terroriseras av dessa? Helt absurdt, men så är läget idag. I Sjöbo har det gått så långt att det bildats ett nytt politiskt parti för att försöka reda ut vad som hänt, och hur samhället ska kunna komma på fötter igen. Exakt hur mycket skit som hänt genom åren kommer nog aldrig att komma fram, men det är riktigt jävla illa som det är, eftersom större delen av kommunledningen samt lokala media på ett eller annat sätt är inblandat. Att en person kan ställa till med så mycket ondska är helt fenomenalt. Att en person kan tillåtas ställa till med så mycket är ännu mer fenomenalt.

Så sammanfattningsvis: gå inte på psykopatens snyftvalser, och kommunicera mera. Det finns en utväg. Det gäller bara att se att den faktiskt finns där.