En Annan Verklighet

Vad är “andlighet”? Många associerar det med religion, såsom kristendom eller islam, frågor om tro, andra tänker kanske på mer spirituellt orienterade ämnen såsom mediumskap, tarot, wicca, och liknande, och åter andra associerar det med mer filosofiska diskussioner om moral och etik.

Mitt mål är att det mesta på den här bloggen ska handla om just “andlighet”. I min version, såsom jag uppfattar andlighet, handlar det om att förstå människan, universum, relationen däremellan, och att sedan kunna applicera det både i sin vardag och på världen i stort. Genom att exempelvis förstå den esoteriska modellen för människans psyke, som den beskrivs av G, Mouravieff, och Castaneda, kan jag bättre förstå mig själv och andra, och varför vi beter oss som vi gör. Genom att förstå ämnen såsom psykologi i allmänhet och psykopati i synnerhet kan jag förstå varför vår politiska situation ser ut som den gör, och hur man ska kunna hantera individer med psykopatiskt beteende i sin närhet (jag har en psykopat på min arbetsplats, till exempel). Genom att förstå att världen är en enda stor skola, att “all there is is lessons“, kan jag förstå varför fri vilja finns, hur man kan välja att använda eller förneka den, och vilka olika möjligheter och val som finns, och vad de leder till. Att det finns en mening med allt, både gott och ont.

Jag kan Se världen i dess olika nyanser, och förstå varför nyanserna finns, och vad deras syfte är. Nåja, de flesta i alla fall. För mig är det den ultimata andligheten. För mig är det större och viktigare än något annat. Och för de allra flesta andra vet jag att det är både ointressant och fullständigt skräckinjagande. Att, som jag beskriver, kunna Se hur vår värld byggs upp av en serie lögner och hur vi styrs av det rovdjur som Castaneda beskriver är så avskyvärt att inga ord kan beskriva det. Men det Är.

Och på sätt och vis är jag ändå glad att ha fått uppleva en tid som denna. Det är inte varje generation som ges möjligheten att följa hur en hel civilisation utvecklas och imploderar under en så pass kort tidsperiod som det handlar om. Så vitt jag kan se kommer vår värld inom det närmaste decenniet att få utstå enorma påfrestningar, både från människan i form av krig, från naturen i form av naturkatastrofer och yttre hot såsom asteroider och kometnedslag, samt andra mycket värre och onämnbara faktorer. Tick, tock, tiden går. Frågan är inte OM allt ska slås i spillror, utan HUR.

Senast detta hände var som ni kanske vet under Atlantis tid, då sex miljarder människor dog, och en högt utvecklad civilisation - med teknologi som vi bara kan drömma om - på liknande sätt försvann. Då, som nu, var deras högmod, själviskhet och tilltro till teknologin orsak till deras undergång. Undrar vilka berättelser som kommer att föras vidare om oss? Kanske det återigen kommer myter om nån snubbe som heter Noak och som bygger en “ark” för att komma undan flodvågen. Och återigen kanske myterna hamnar i en bok som pusslas samman av de överlevande för att kunna varna framtida generationer. Och återigen kanske bakgrunden till en sådan bok glöms bort, och sedan framställs som “Guds ord” som måste lydas. Inte för att de är en allvarlig varning om ting som hänt och skeenden som skall åter bliva, utan för att “The Lord sayeth so!“.

Och så spinner världen vidare, runt runt i cirklar. Om det inte vore så himla tragiskt skulle man kunna skratta åt hela eländet. Fast vad tusan, det kanske är lika bra att skratta åt eländet i alla fall! Ett gott skratt förlänger livet, sägs det. :-)

Men det glada i kråksången är nog kanske att trots allt kommer statistiskt sett livet att gå vidare. Även om en hel civilisation såsom Atlantis totalförstördes så överlevde ju uppenbarligen tillräckligt många för att kunna bygga upp det hela igen, även om det tog lång tid. Frågan är då om vi kommer ha tillräcklig sans att göra det på ett bättre sätt denna gång? Kommer vi återigen att tillåta psykopater att ta över och manipulera oss vanliga människor, eller kommer vi kunna ta fram en samhällsstruktur som är byggd på nolltolerans mot den typen av beteende. Så länge som vi inte förstår och inte hanterar den problematiken kommer samma vers att upprepas igen, som en repig LP-skiva som fastnat.

Det kommer ställa enorma krav på oss, eftersom vi då helt plöstligt kommer ha möjlighet att tänka om allt från början. Hur ska en sund ekonomi fungera, som inte bygger på hänsynslöst utnyttjande av människo- och naturresurser? Hur ska ett samhälle styras utan att ge makten till manipulativa skitstövlar? Trots all hemskhet som jag ser framöver är det ändå dessa frågor och möjligheter som inger hopp om liv. Det är för mig en annan andlighet, ett hopp om en bättre värld.

Avslutningsvis, några ord från Mouravieff ur Gnosis vol 3:

The world is suffering from a lack of harmony which gets deeper on every plane, and this is a serious danger to the moral and spiritual recovery of humanity. It also involves a serious risk of failure in the last stage of this Time of Transition that we are now entering.
If this risk is not overcome, the Deluge of Fire awaits us. We will have to make an immense effort to ward off this fate, and we have very little time in which to do it.

Man has only himself to blame for the greatness of the effort needed: this is a result of his obstinate refusal to heed the warnings that have been addressed to him time and again by the Divine Voice, just as he continue today to blind himself to the fact that the Deluge of Fire is being made ready; that it is now technically feasible and - it must be said - morally possible.
This final catalysm, towards which humanity is advancing so blindly, can only be avoided by the conscious superefforts of the spiritual elite, especially by young and enthusiastic elements of the present generation and those which follow it, whose esoteric predispositions will make them fit to assume key possitions in all races and in all nations.

This is the present situation, stripped of every illusion and all lies to ourselves.