En Annan Verklighet

Jag är precis tillbaka från Örebro universitet där Jesper Jerkert föreläste om “Vetenskap eller villfarelse”, där han tog upp tre olika s.k. pseudo-vetenskapliga ämnen och diskuterade hur de kunde anses vara ovetenskapliga. De ämnen som togs upp denna kväll var slagrutor, astrologi, samt medium och seanser. Jesper är ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning som har följande motto:

Föreningen Vetenskap och Folkbildning har till syfte att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt. En viktig del av den vetenskapliga folkbildningen är att klargöra vilka frågor som kan respektive inte kan avgöras med vetenskapliga medel.[…]

På samma sätt som frekventa läsare av denna blogg kan lista ut ungefär vad jag anser om de ämnena är det på samma sätt relativt enkelt att redan innan lista ut vilken inställning som Jesper har till dessa ämnen, och vilka slutsatser han tänker komma fram till. Därför visste jag egentligen redan innan att jag rent innehållsmässigt kanske inte skulle få ut så mycket av föreläsningen, så syftet med att delta var snarare att studera min egen reaktion till den världsbild som Jesper förde fram, vilka argument som bildades i mitt huvud, och att ifrågasätta varför jag tycker som jag gör. Det är, i mitt tycke, den enda riktigt vetenskapliga ansatsen, då våra förutfattade meningar är oerhört viktiga att granska innan man ens ger sig i kast med att undersöka något. Den som inte förstår den psykologiska aspekten i vetenskap, och hur det egna Jaget (eller frånvaro därav) påverkar observerandet, kan lägga ner direkt.

Minst lika intressant var det att undersöka Jespers sätt att framföra ämnet, och att studera publikens reaktioner och hur Jesper reagerade på dessa. Jag kan avslöja att det som framkallade i särklass mest fniss var inte någon som sa emot Jesper, utan snarare en äldre herre som tipsade Jesper om att inte vara så ärlig, hederlig och undanfallande, eftersom det bara skulle ge dessa ovetenskapliga flummissarna vatten på hjulet. Ironin var fullständig, vilket undgick honom totalt, men övriga publiken skrattade generat. Jesper ska ha heder som replikerade att ett ärligt svar nog var ett bättre sätt att hantera frågorna.

Jesper använder, såsom flertalet andra s.k. skeptiker (och jag ska nämna att jag själv är “skeptiker”, men med en heeeelt annan approach), ett språk som direkt avslöjar hans inställning till de ämnen han beskriver. Det är nedlåtande, elitistiskt, arrogant, och “self evident”. Han har en åsikt, det finns vetenskapliga studier som stöder hans åsikt, och har man tur får man ta del av en del slutsatser från de rapporter han väljer att citera (det är ofta han “inte har tid att gå in på detaljer”). Men även om denna personlighet kanske får det att rysa i en så är den inte i sig ovetenskaplig. Det som däremot är direkt ovetenskapligt är Jespers konstanta oförmåga att separera observatören från det observerade, modellen från det modellerade, skuggan från det ursprungliga. Han beskriver med rimlig detaljrikedom hur olika astrologiska modeller och metoder testats och hur de kan anses vara felaktiga. Jag kan bara hålla med: det räcker med att inse att tvillingar kan vara totalt olika för att inse att en astrologisk modell som utgår från födelsedatum för att beskriva personligheter är meningslös. Men det enda som då visats är att denna specifika astrologiska modell är oförmögen att beskriva fenomen, och inte att den astrologiska principen - den att människor påverkas av andra himlakroppar än jorden - är felaktig. Samma resonemang kan appliceras i den omvända riktningen: de fysiska lagar som vi hade på 1500-talet var direkt felaktiga, till och med skrattretande med dagens mått mätt, men det finns ingen som tvivlar på att “fysik” som princip existerar. På samma sätt är det tydligt, för den som väljer att studera ämnet lite mer i detalj, att astrologi som princip - d.v.s. att vi människor påverkas av himlakroppar - fungerar, men att vi däremot inte har någon bra modell som vi kan använda för att förutsäga hur ett visst tillstånd hos planeterna kan leda till ett specifikt beteende hos människor. Men att förstå principerna bakom detta mekaniska skeende är inget konstigt i sig.

Jesper gör samma misstag med de andra ämnena, och koncentrerar sig på observatörer snarare än det observerade. Och med denna metod är det naturligtvis lätt att få vilket resultat som helst. Som jämförelse är de allra flesta människor dåliga F1-förare och skulle förmodligen krascha en F1-bil rätt fort, men det betyder ju inte att det inte finns duktiga F1-förare. Genom att bara ta upp dåliga exempel på förare har man inte bevisat något, vare sig om möjligheten att bli duktig F1-förare eller att en F1-bil inte kan fungera. Men Jesper använder i praktiken dessa dåliga exempel som ett bevis för att de ämnen han tar upp är pseudo-vetenskap. Och det i sig är pseudo-vetenskapligt.

Eftersom jag själv råkar ha studerat, och till viss del praktiserat, mediumskap är jag medveten om att det inom den genren finns en hel del både bra och dåliga observatörer. Men det viktiga är att det finns de som faktiskt är seriösa och kapabla, och som har en rationell och ifrågasättande attityd till ämnet. De vars resultat jag själv respekterar är t.ex. Jane Roberts/Seth, Carla Rueckert/Ra, samt Laura Knight-Jadczyk/Cassiopaea (som fortfarande är verksam). Den sistnämnde har uttalat fokuserat på en process som är ifrågasättande och vetenskaplig. Lauras man Ark, som arbetar som teoretisk fysiker, beskriver “an experiment in superluminal communication” på följande sätt:

The name Cassiopaea was given by a consciously “channeled source” which Laura accessed in 1994 after two years of experimental work. The source identified itself by saying “we are you in the future.” Modern physics does not provide us with practical means for this type of communication, and theories on this subject are not well developed; they are, in fact, inconclusive and controversial.

When interpreting “we are you in the future” in an oversimplified way, we are faced with causal paradoxes. On the other hand, from the theoretical papers published in physics journals we can learn that, with a proper and careful interpretation, and taking into account quantum uncertainties, communication into the past cannot be dismissed as impossible. Improbable perhaps is the right word, but there are many things that are improbable and yet happen.

The more improbable is a given phenomenon, the more information is carried by its occurrence, the more we can learn by its study.

Så i det oändliga bruset av, i mitt eget tycke, NewAge-tramserier och oseriösa ordsalladsekvilibrister finns det alltså någon som har tagit en vetenskaplig approach och studerar ämnet genom att pröva själv (till skillnad från Jesper som enligt egen utsago aldrig anlitat varken medium eller astrolog) och sedan utsätter den givna informationen för tester:

[…]But as we repeatedly stress in our work, “inspired material” is only ten percent of the equation: hard work and research is the other ninety percent. Without the scientific facts to back it up, the Cassiopaean comments about ammonia on Jupiter would mean nothing - they would stay in the realm of “unproved assertions.”

Som en sansad naturvetare i publiken påpekade: det är dumt att pyssla med seanser och ta svaren som något som skulle ha mer värde än våra egna. Jag kan bara hålla med, men i dessa sammanhang är det i princip två olika frågor som måste tacklas: för det första, går det att få kontakt överhuvudtaget med icke-materiella väsen, och om så är fallet, vad gör man med resultatet? Jesper är skeptisk till att det går att få kontakt med icke-materiella väsen, medan jag snarare är intresserad av frågan “och sen då?“.

När Jesper under frågestunden utsätts för frågan om vad som skulle kunna falsifiera materialismen, eftersom materialismen annars endast kan anses vara ett metafysiskt påstående, blir han helt plötsligt stum. “Så här på stående fot” kunde han inte komma på något bra svar. Fascinerande. En av de mest centrala frågorna, en av de mest grundläggande vetenskapliga principerna för att kunna hävda att en viss hypotes är giltig, och Jesper verkar knappt ha funderat på det. Han verkar ha varit så upptagen med att slå hål på dessa ovetenskapliga flummerier att han glömde vara vetenskaplig “in the process”. Ironin är total.

Innan jag avslutar detta relativt långa inlägg finns det ett par myter som jag anser bör slås hål på. Den person som introducerade Jesper och pseudo-vetenskap (japp, ironin var total denna kväll) frågade sig varför så många var intresserade av denna typer av frågor i dagens samhälle. Han hade två anledningar: dels skolans förfall inom det naturvetenskapliga ämnet och dels Internets förmåga att sprida information som inte var verifierad. Detta är en ytterst ytlig förståelse som inte på något sätt kan hjälpa till att uppnå en saklig diskussion om metafysik, parapsykologi och liknande ämnen. Som jag beskrivit i tidigare inlägg finns det organisationer (kollektivt benämnda COINTELPRO) som har som mål och syfte att få in individer på stickspår där de kan slösa bort oändliga mängder tid och pengar på meningslösa sysselsättningar. En del gör detta medvetet, och en del gör det mer som “nyttiga idioter” (för att använda ett populärt uttryck i dessa dagar), och de finns på båda den skeptiska och icke-skeptiska sidan. Dels har vi disinfo organisationer som t.ex. UFO Sverige som med Clas Svahn i spetsen på ett rent ut sagt häpnadsväckande sätt lyckas få till ett “allt är normalt” perspektiv på vad de än tittar på, och på andra kanten finns t.ex. CSETI som istället kör “alien hugger” stuket och vill att vi ska gå ut och hälsa gästerna välkomna. (Klubben för värdelöst vetande informerar: CSETI’s ledare Steven Greer, som leder “The Disclosure Project” som är en av de meningslösa sysselsättningar man kan roa sig med, har skrivit boken “Extraterrestrial Contact” som i karikerad form lästes ur i filmen “Signs” om “crop circles” av M. Night Shyamalan).

Om man studerar ämnet mer i detalj inser man dock rätt snart att båda falangerna är ute och cyklar. Som en av de främsta seriösa UFO-forskarna, Richard Dolan, beskriver:

After working on this topic for ten years, there is still a great deal I do not know. Yet, I feel confident in saying a few things:
1. UFOs are real.
2. Some are alien, and some are classified military projects.
3. There is extreme and extensive secrecy involved in this, not only from our military, but apparently from the aliens themselves.
4. The science and technology involved in alien UFOs probably exceed my wildest ideas at this point.
5. The intentions of these “aliens” are still not definitively known. They may be our space brothers, or we may be in their cookbook, or they may simply like the water here. Without true knowledge, caution is the only logical approach.

Att hävda att UFO’s, i bemärkelsen farkoster kontrollerade av icke-mänskliga entiteter, inte finns, som UFO Sverige gör, är direkt felaktigt. Att hävda att “aliens” är här för att frälsa oss, som CSETI hävdar, är även det direkt felaktigt.

Samma problematik finns inom NewAge-rörelsen, med karismatiska personligheter såsom Drunvalo Melchizedek, Dan Winter, och Rosemary Guiley (från Fate Magazine). Dessa disinfo-artister, som tar hand om alla de som inte nöjer sig med det mediokra svar som vetenskapen ger på de svåra frågorna, och som är välfinansierade och mästare på att använda media i alla dessa former, är en av de främsta anledningarna till att pesudo-vetenskap sprider sig i dagens samhälle.

Och så länge som folk nöjer sig med detta, bara att få i alla fall något svar på de svåra frågorna, kommer det att fortgå och spridas vidare. Och det kommer även att spridas vidare så länge som personer och föreningar som Jesper Jerkert och Vetenskap och Fortbildning med sin egen skruvade pseudo-vetenskapliga ansats fortsätter sätta upp halmgubbar som de med barnslig iver river ner.

(Jag skulle kunna hålla på i minst tio sidor till om detta ämne, men jag tror ni fattat principen vid det här laget, så jag anser mig klar!)