En Annan Verklighet

Allt medan solen kommer åter till oss här i norden fortsätter skuggorna att skymma sanningens ljus världen över. För oss som brinner för att på något sätt väcka världens ögon ur sin slummer är det smärtsamt att se hur vi steg för steg likt sömngångare förs närmare ett krig mellan USA och Iran. Ännu ett krig för att blidka den Straussiska filosofins företrädare; ännu ett krig för att komma närmare slutmålet för den fundamentalistiska kristna högern: Armageddon, världens ände, Jesus återkomst och paradisets inträde. Att världen offrades på vägen är inget som bekommer en patokratisk ledare som styrs av Guds röst. En falsk och svartsjuk Gud, förvisso, men man kanske inte ska vara så petig med detaljerna.

Alltsedan det nya Pearl Harbor genomfördes har vi psykologiskt och ekonomiskt förfallit in i en spiral av dels fantasier om araber som kan genomföra komplexa terroroperationer från en grotta i Afghanistan, och dels illusioner om att vi rent ekonomiskt kan upprätthålla en kaotisk global situation där världens supermakt kan öka sitt budgetunderskott dramatiskt utan konsekvenser.

Men nu verkar det vara på väg att ta slut. Många ledtrådar pekar på att världen i övrigt förbereder sig på att göra slut på den amerikanska ekonomin med ett kraftigt slag under bältet. Reseau Voltaire rapporterar:

[…] For several months a lively debate has been developing within international financial circles: is the dollar so overvalued as to be at risk of a brutal collapse, on the order of 15 to 40% depending on the commentator? The controversy is kept alive by a disputed rumour whereby some oil contracts might be on the verge of being converted from dollars into euros. This, in turn, would spawn a depreciation of the US currency.

Until now, official statements on this issue seemed to belong to the realm of psychological warfare between rival powers. As such, they were subject to question. But suddenly, on March 28th, 2006, the Asian Development Bank (ADB) chose to put its credibility at stake among its members by issuing a memo advising them to be ready for a collapse of the dollar. […]

Om dollarn skulle falla uppemot 40% innebär det inte bara en katastrof för USA, utan även för de länder som idag exporterar en stor mängd varor till USA. I en global ekonomi kan inte en spelpjäs ensam falla utan att det får dominoeffekter.

Men eftersom detta är en förutsägbar konsekvens av ett krig mot Iran, borde inte de förmodat pengagalna idioterna vid Vita Husets roder ändra kurs? Inte om just en ekonomisk katastrof fyller deras syften, på samma sätt som naturkatastrofen Katrina fyllde deras syften att försätta befolkningen i ett tillstånd av okontrollerad skräck och tillvänjning med att se och lyda soldater på gatorna. Den som är i toppen på pyramiden klarar sig alltid, och om de som är längre ner får det jobbigare att överleva gör det det bara enklare att kontrollera dem; att införa nya lagar som försätter dem i en ännu hårdare situation där de inte orkar stå emot.

Sådan är den verklighet vi lever i. Detta är det mörker som måste illumineras och granskas. För att kunna förstå och hantera dessa krafter kan man lämpligtvis hämta styrka och kunskap via esoteriska studier såsom jag beskrivit i denna blog. Men det är inte för alla, och för de flesta är det en rätt obskyr sysselsättning. Något som däremot alla kan göra, och förstå, är att läsa den nyutgivna boken Political Ponerology: The scientific study of Evil adjusted for Political Purposes, som beskriver bakgrunden till den situation vi befinner oss i med all nödvändig tydlighet. Från beskrivningen av boken:

Political Ponerology: The scientific study of Evil adjusted for Political Purposes was forged in the crucible of the very subject it studies. Scientists living under an oppressive regime decide to study iclinically, to study the founders and supporters of an evil regime to determine what common factor is at play in the rise and propagation of man’s inhumanity to man.

Shocking in its clinically spare descriptions of the true nature of evil, poignant in the more literary passages where the author reveals the suffering experienced by the researchers who were contaminated or destroyed by the disease they were studying, this is a book that should be required reading by every citizen of every country that claims a moral or humanistic foundation. For it is a certainty that morality and humanism cannot long withstand the predations of Evil. Knowledge of its nature, how it creates its networks and spreads, how insidious is its guileful approach, is the only antidote.

Detta borde vara required reading för alla som vill verka inom politik, filosofi och ekonomi. Den som inte förstår vår nuvarande situation genom att studera dess historik har naturligtvis ingen möjlighet att påverka vår framtid. Läs, diskutera, och förstå.

Om det finns en mänsklig egenskap man kan räkna med i alla väder så är det vår förmåga att förneka verkligheten. Vare sig det gäller insikt om vad som egentligen hände 9-11, förtrycket av palestinier i Israel, Freivalds oförmåga att ärligt svara på frågor, s.k. vetenskapliga teorier om ditten och datten, eller vår egen oförmåga att ta ansvar för våra egna handlingar, så är den gemensamma nämnaren att vi vägrar se verkligheten som den är, och förvränger den istället till något som vi kan stå ut med, något som inte hotar vårt ego. Vårt ego är det som vi alla försvarar med alla möjliga och omöjliga medel, till den grad att få av oss ens vill erkänna att så är fallet. Fakta som inte passar in i vår världsbild förnekas eller förändras, så att resultatet blir uthärdligt. Alla gör det. Även jag. Enda skillnaden är att jag är i alla fall medveten om det, och gör allt jag kan för att motverka det.

Denna förmåga att förvränga verkligheten, att projicera in detaljer som inte finns i ett försök att göra det hela begripligt och fattbart, är något som psykopater tagit fasta på. Jag kan inte på något sätt göra anspråk på att vara expert på området, och jag har ingen klinisk erfarenhet av det heller, men tillräckligt mycket personlig erfarenhet har jag allt för att kunna göra två observationer kring varför psykopati funkar.

Den första handlar om vad som händer i de få fall som psykopaten avslöjas, och ställs till svar för sina handlingar. En psykopat kan fullständigt ödelägga en arbetsplats, en familj, ett kompisgäng, eller en hel organisation. Jag är medveten om att i t.ex. Sjöbo styr en synnerligen hänsynslös psykopat den politiska och operativa ledningen, vilket har lett till en enorm oreda och förtvivlan som förhoppningsvis kommer att hamna under luppen en vacker dag. Uppdrag Granskning skulle kunna ägna minst ett par avsnitt åt det hela och ändå bara skrapa på ytan. Och det intressanta är att då iaktta vad som händer, när denne manipulationskonstnär blir föremål för undersökning och utredning. En extremt vanlig företeelse är att denne då klär sig i offrets skrud, och med stor känslomässighet beskriver hur denne blivit utsatt för både det ena och andra. Psykopaten har inget fel gjort, och om så har skett är det bara för att denne tvingats göra det p.g.a. hur andra beter sig. Harvey Cleckley skriver i “Mask of Sanity“:

The psychopath apparently cannot accept substantial blame for the various misfortunes which befall him and which he brings down upon others, usually he denies emphatically all responsibility and directly accuses others as responsible, but often he will go through an idle ritual of saying that much of his trouble is his own fault. When the latter course is adopted, subsequent events indicate that it is empty of sincerity-a hollow and casual form as little felt as the literal implications of “your humble and obedient servant” are actually felt by a person who closes a letter with such a phrase. Although his behavior shows reactions of this sort to be perfunctory, this is seldom apparent in his manner. This is exceedingly deceptive and is very likely to promote confidence and deep trust. More detailed questioning about just what he blames himself for and why may show that a serious attitude is not only absent but altogether inconceivable to him. If this fails, his own actions will soon clarify the issue.

Psykopaten utnyttjar på detta sätt sitt övertag: denne har ingen empati, ingen som helst medkänsla, och är medveten om detta, och är på samma sätt medveten om att de i sin omgivning som denne manipulerat har dessa ytterst märkliga egenskaper, något som psykopaten föraktar totalt. Psykopaten kan därför spela på detta och utmåla sig själv som offer, vilket oftast triggar just vår egenskap att förvränga verkligheten och vi projicerar därefter vår egen förmåga att känna känslor på psykopaten. Krokodiltårarna misstas för den äkta varan, och vi “förlåter” psykopatens “misstag”. Vilket psykopaten glatt ser som en tillåtelse att fortsätta med sin allmänna jävlighet!

Den andra observationen gäller hur psykopaters offer i sin allmänna desperation och depression glömmer att använda det i särklass bästa motmedlet mot psykopati: kommunikation. En enskild individ som utsätts för en psykopat kommer först att använda sin förmåga till att förvränga verkligheten till att omforma sin uppfattning av psykopaten för att göra dennes beteende mänskligt och greppbart. Så illa kan det ju inte vara! Jag måste ha missat något! Nästa steg är att förvränga sin egen självbild, att projicera in psykopatens synsätt på offret: patetiskt, underlägset, och förkastligt. Det måste vara mig det är fel på! Det bästa sättet att bryta detta självhypnotiska tillstånd är att kommunicera. Genom att prata med andra som utsätts för samma metoder, genom att sätta sig in i vad psykopati är och hur det fungerar, genom att sätta namn på den terror man är föremål för. Vissa som står för långt bort från situationen, eller som själva är försatta i ett hypnotiskt tillstånd, eller som psykopaten har lyckats få hållhakar på, kommer inte vara talbara. Endast de med egen personlig erfarenhet av vad som hänt, eller som varit med om liknande förut, kommer kunna förstå vad det handlar om. Andra kommer att reflexmässigt börja prata om “inbillning”, “du överdriver”, “han kanske har det svårt hemma”, och liknande. De måste reagera så! De har inget val. Det är enda sättet att bibehålla sin illusion om alltings normalitet. George Simon skriver i “In Sheep’s Clothing“:

Covertly aggressive people are generally so good at their craft they don’t need our help in pulling the wool over our eyes. But many of our preconceptions about human nature set us up to be manipulated and exploited. The most sig­nificant misconception is the belief that everyone is basically the same. Aggressive personalities are very different from most of us. They don’t think like we do or share our world view. They’re also not influenced or motivated by the same things. In fact, much of what we’ve been taught about why and how most people behave doesn’t apply to aggressive personalities.

Men genom att hitta andra som är i samma situation, och som desperat letar efter en väg ut, något sätt att förstå vad det är som händer, kan man genom att gemensamt diskutera det hela dels få en uppfattning om omfattningen, dels få lindring för smärtorna genom att dela på dem, och därefter få samlad kraft för att gå emot psykopaten.

Omkring 6% av befolkningen är psykopater. Ska 94% låta sig styras och terroriseras av dessa? Helt absurdt, men så är läget idag. I Sjöbo har det gått så långt att det bildats ett nytt politiskt parti för att försöka reda ut vad som hänt, och hur samhället ska kunna komma på fötter igen. Exakt hur mycket skit som hänt genom åren kommer nog aldrig att komma fram, men det är riktigt jävla illa som det är, eftersom större delen av kommunledningen samt lokala media på ett eller annat sätt är inblandat. Att en person kan ställa till med så mycket ondska är helt fenomenalt. Att en person kan tillåtas ställa till med så mycket är ännu mer fenomenalt.

Så sammanfattningsvis: gå inte på psykopatens snyftvalser, och kommunicera mera. Det finns en utväg. Det gäller bara att se att den faktiskt finns där.

Vad är “andlighet”? Många associerar det med religion, såsom kristendom eller islam, frågor om tro, andra tänker kanske på mer spirituellt orienterade ämnen såsom mediumskap, tarot, wicca, och liknande, och åter andra associerar det med mer filosofiska diskussioner om moral och etik.

Mitt mål är att det mesta på den här bloggen ska handla om just “andlighet”. I min version, såsom jag uppfattar andlighet, handlar det om att förstå människan, universum, relationen däremellan, och att sedan kunna applicera det både i sin vardag och på världen i stort. Genom att exempelvis förstå den esoteriska modellen för människans psyke, som den beskrivs av G, Mouravieff, och Castaneda, kan jag bättre förstå mig själv och andra, och varför vi beter oss som vi gör. Genom att förstå ämnen såsom psykologi i allmänhet och psykopati i synnerhet kan jag förstå varför vår politiska situation ser ut som den gör, och hur man ska kunna hantera individer med psykopatiskt beteende i sin närhet (jag har en psykopat på min arbetsplats, till exempel). Genom att förstå att världen är en enda stor skola, att “all there is is lessons“, kan jag förstå varför fri vilja finns, hur man kan välja att använda eller förneka den, och vilka olika möjligheter och val som finns, och vad de leder till. Att det finns en mening med allt, både gott och ont.

Jag kan Se världen i dess olika nyanser, och förstå varför nyanserna finns, och vad deras syfte är. Nåja, de flesta i alla fall. För mig är det den ultimata andligheten. För mig är det större och viktigare än något annat. Och för de allra flesta andra vet jag att det är både ointressant och fullständigt skräckinjagande. Att, som jag beskriver, kunna Se hur vår värld byggs upp av en serie lögner och hur vi styrs av det rovdjur som Castaneda beskriver är så avskyvärt att inga ord kan beskriva det. Men det Är.

Och på sätt och vis är jag ändå glad att ha fått uppleva en tid som denna. Det är inte varje generation som ges möjligheten att följa hur en hel civilisation utvecklas och imploderar under en så pass kort tidsperiod som det handlar om. Så vitt jag kan se kommer vår värld inom det närmaste decenniet att få utstå enorma påfrestningar, både från människan i form av krig, från naturen i form av naturkatastrofer och yttre hot såsom asteroider och kometnedslag, samt andra mycket värre och onämnbara faktorer. Tick, tock, tiden går. Frågan är inte OM allt ska slås i spillror, utan HUR.

Senast detta hände var som ni kanske vet under Atlantis tid, då sex miljarder människor dog, och en högt utvecklad civilisation - med teknologi som vi bara kan drömma om - på liknande sätt försvann. Då, som nu, var deras högmod, själviskhet och tilltro till teknologin orsak till deras undergång. Undrar vilka berättelser som kommer att föras vidare om oss? Kanske det återigen kommer myter om nån snubbe som heter Noak och som bygger en “ark” för att komma undan flodvågen. Och återigen kanske myterna hamnar i en bok som pusslas samman av de överlevande för att kunna varna framtida generationer. Och återigen kanske bakgrunden till en sådan bok glöms bort, och sedan framställs som “Guds ord” som måste lydas. Inte för att de är en allvarlig varning om ting som hänt och skeenden som skall åter bliva, utan för att “The Lord sayeth so!“.

Och så spinner världen vidare, runt runt i cirklar. Om det inte vore så himla tragiskt skulle man kunna skratta åt hela eländet. Fast vad tusan, det kanske är lika bra att skratta åt eländet i alla fall! Ett gott skratt förlänger livet, sägs det. :-)

Men det glada i kråksången är nog kanske att trots allt kommer statistiskt sett livet att gå vidare. Även om en hel civilisation såsom Atlantis totalförstördes så överlevde ju uppenbarligen tillräckligt många för att kunna bygga upp det hela igen, även om det tog lång tid. Frågan är då om vi kommer ha tillräcklig sans att göra det på ett bättre sätt denna gång? Kommer vi återigen att tillåta psykopater att ta över och manipulera oss vanliga människor, eller kommer vi kunna ta fram en samhällsstruktur som är byggd på nolltolerans mot den typen av beteende. Så länge som vi inte förstår och inte hanterar den problematiken kommer samma vers att upprepas igen, som en repig LP-skiva som fastnat.

Det kommer ställa enorma krav på oss, eftersom vi då helt plöstligt kommer ha möjlighet att tänka om allt från början. Hur ska en sund ekonomi fungera, som inte bygger på hänsynslöst utnyttjande av människo- och naturresurser? Hur ska ett samhälle styras utan att ge makten till manipulativa skitstövlar? Trots all hemskhet som jag ser framöver är det ändå dessa frågor och möjligheter som inger hopp om liv. Det är för mig en annan andlighet, ett hopp om en bättre värld.

Avslutningsvis, några ord från Mouravieff ur Gnosis vol 3:

The world is suffering from a lack of harmony which gets deeper on every plane, and this is a serious danger to the moral and spiritual recovery of humanity. It also involves a serious risk of failure in the last stage of this Time of Transition that we are now entering.
If this risk is not overcome, the Deluge of Fire awaits us. We will have to make an immense effort to ward off this fate, and we have very little time in which to do it.

Man has only himself to blame for the greatness of the effort needed: this is a result of his obstinate refusal to heed the warnings that have been addressed to him time and again by the Divine Voice, just as he continue today to blind himself to the fact that the Deluge of Fire is being made ready; that it is now technically feasible and - it must be said - morally possible.
This final catalysm, towards which humanity is advancing so blindly, can only be avoided by the conscious superefforts of the spiritual elite, especially by young and enthusiastic elements of the present generation and those which follow it, whose esoteric predispositions will make them fit to assume key possitions in all races and in all nations.

This is the present situation, stripped of every illusion and all lies to ourselves.

Vi fortsätter på temat kring media, och DN specifikt, och myterna kring 9-11. I onsdags hade DN följande artikel:

Det var den första offentliga uppspelningen av vad som föregick minuterna innan planet störtade i Shanksville, Pennsylvania. Det sannolika målet var kongressbygganden eller Vita huset i Washington. Av bandet framgår att en av kaparna troligen dödades av de ombordvarande innan planet kraschade.

Ljudupptagningen inleds med att en röst säger : “Vi har en bomb ombord”. Enligt FBI knivhögg de fyra terroristerna kaptenen och styrmannen och hotade passagerarna med ett bombbälte. Ändå försökte de att stoppa kaparna.

Resenärerna visste via anhöriga som de ringt att World Trade Center och Pentagon hade attackerats. En röst ropar: “In i cockpiten, om vi inte gör det så dör vi!”.

Passageraren Todd Beamer, en av de ombord som ringde från planet blir på bandet tillfrågad: “Är du redo?”. “Lets roll!”, svarar han sin medresenär och tillsammans försöker de troligen därefter att krossa dörren in till cockpiten med hjälp av en serveringsvagn. Ljudet av tumult, krossat glas och tunga dunsar följer. En av kaparna inne i cockpiten säger: “Sätt ner det, sätt ner det!”. Planet störtar mot marken. En av kaparna ropar: “Allah är den störste!”

Artikeln är signerad Georg Cederskog. Som redan beskrivits i tidigare inlägg borde det rimligtvis vara allmänt känt att “Al Qaeda” är en fejkad terroristorganisation. All information som en individ behöver för att försäkra sig om att det är så finns fritt tillgänglig. Det finns även en stor mängd tillgänglig information om 9-11 specifikt, som tydligt pekar på att omständigheterna kring händelserna inte stämmer överens med den officiella konspirationsteorin. Som exempel gällande just samtalen från Flight 93 kan vi läsa vad “Physics 911 - scientific panel investigating nine-eleven” har att säga:

The foregoing analyses certainly do not prove that the [fake cellphone operation] actually took place. But they clearly demonstrate that all the conversations are consistent with such an operation, along with a sprinkling of tantalizing clues that are more consistent with the operation than actual in-flight calls. That is all one can hope for from such an analysis, even if the alternate scenario is correct or approximately correct.

Under the weight of evidence that the cellphone (not airfone) calls were essentially impossible as described by the Bush White House and the major media on the day in question, we have no alternative but to give serious consideration to the operational possibilities, as outlined here.

Läs övriga artikeln för detaljer om just mobiltelefonproblematiken.

Men det intressanta i det här fallet är egentligen inte de påstådda samtalen och rättegången. Nej, frågan som jag ställer mig är snarare: vad har DN som tidning, eller Georg Cederskog som journalist, för ansvar för att de mot bättre vetande fortsätter publicera lögner som endast hjälper till ytterligare bygga på myten kring Al Qaeda och vad som hände 9-11? Kan man som journalist hävda att man endast “rapporterar” eller “vidarebefordrar” artiklar och information, oavsett källa, om innehållet i sig uppenbarligen inte stämmer överens med verkligheten? Jag tycker inte det.

Jag tycker både den enskilda journalisten, som t.ex. Georg Cederskog i detta fall, samt tidningen som helhet (DN i detta fall), har ett ansvar att antingen inte publicera informationen överhuvudtaget, eller om den publiceras så bör det alltid finnas en fotnot om att innehållet refererar till en icke-existerande organisation och bör läsas som propaganda. Detta skulle vara en mer godtagbar hantering, eftersom DN då fullgör sin roll att rapportera vad som sägs i t.ex. rättegångarna kring 9-11 (vilket i sig har nyhetsvärde), och samtidigt gör läsaren uppmärksam på att innehållet faktiskt är propaganda. Jag kan inte tänka mig att DN okritiskt skulle vidarepublicera uppenbar propaganda från någon annan stat, såsom t.ex. Kina eller Ryssland, så varför göra ett undantag här?

DN har idag följande artikel om Londonbombningarna, med titeln “al-Qaida inte bakom Londonbomber”:

Den första heltäckande kriminaltekniska utredningen visar, enligt tidningen, att attackerna var “enkla och billiga” operationer och att bomberna tillverkades av de fyra självmordsbombarna själva sedan de sökt sig till informationen på internet.
Mohammed Siddique Khan, Hasib Hussein, Shehzad Tanweer och Jermaine Lindsey beskrivs som unga män från Leeds och Berkshire som motiverades till våldsdåden av sin vrede över Storbritanniens utrikespolitik, inte minst deltagandet i Irakkriget, och en övertygelse om att deras martyrskap skulle belönas i ett liv efter detta.

Som jag beskrev i ett tidigare inlägg är Londonbombningarna, på samma sätt som 9-11 och Madridbombningarna, ett exempel på “falsk flagg operationer”. Att “Al Qaeda” är en myt har jag också beskrivit i flertalet tidigare inlägg. Att därför hävda att “al-Qaida inte bakom Londonbomber” är därför ett icke-påstående, lika relevant som “Det är inte tomten som kommer med presenter på julafton”. Nej, duh, inte så konstigt.

Det som dock är intressant med dagens “avslöjande” är den effekt som uppnås. När dådet utfördes var syftet att dels få bort blickarna från det pågående G8-mötet, och dels att få en ursäkt att, i bästa “V for Vendetta”-stil, utöka den lagstiftning och organisation som kan användas för att bekämpa “terrorism”. När vi nu får beskedet att det inte var den superhemska terroristgruppen Al Qaeda, utan helt vanliga doods som var putt (vilket naturligtvis inte stämmer heller, men vi kan ju låtsas, bara för sakens skull), uppnås effekten att vanliga människor når en helt ny nivå av paranoia: istället för att leta efter “elaka araber” som med sin “fundamentalistiska Islamism” vill “hämnas på vår frihet och jämlikhet” så är det nu fritt fram att bli rädd för i princip vem som helst! Som medlem av den ironiska generationen återläser jag därför med stor förtjusning DN’s analys av bombdåden:

[…]För att få maximalt genomslag har terroristerna uppenbart valt att slå till just när de viktigaste industrinationernas ledare samlats till möte i Storbritannien. Deras aktioner stjäl uppmärksamhet från toppmötet med G8-länderna samtidigt som toppolitikerna framstår som maktlösa och oförmögna att besegra terrorismen.
Tidpunkten var också väl vald eftersom den brittiska säkerhetstjänstens insatser och uppmärksamhet var inriktade på att skydda stats- och regeringscheferna i Gleneagles, långt från London.
London och Londons tunnelbana har länge stått högt upp på terroristernas lista över angelägna mål med stort symbolvärde och genomslagskraft.[…]

Bengt Albons slår huvet på spiken, och har rätt på i princip alla punkter utom en: vem som gjorde det! För likt en bra Agatha Christie-bok är det inte den som man tror gjorde det som faktiskt är skyldig.

Frågan man alltid bör ställa sig är: Qui Bono? Vem vinner på det? Svaret på den frågan kommer sanningen bra mycket närmare än den grundlösa konspirationsteorin om Bin Laden som media är så pigga att att spinna på.

När det nu alltså visar sig att inte “Al Qaeda” bombat London, utan det istället framställs som ett vansinnesdåd av helt vanliga kids, är effekten att det nu inte går att lita på någon! Vem som helst kan vara en galning! Kanske din granne? Angiverisamhället är då inte långt borta, med de avarter som vi sett både i Nazi-tyskland, gamla östeuropa, Sovjet, och nu senast, USA med sin “Homeland Security” och sina propagandaprogram. Detta avslöjande är därför i min mening bara ännu ett steg mot Storebror-samhället, ännu ett sätt att få allmänheten till ett tillstånd av konstant rädsla, där ingen litar på någon, och vem som helst kan vara en “terrorist”. Kvalificerat jävla trams.

Det man undrar över är om folk verkligen går på sånt där? Är verkligen folk så godtrogna att de går på vad som helst, eller är det bara mediabilden som är sådan? Det skulle vara kul att veta hur pass stor effekt som den här typen av psyops verkligen har, speciellt i relation till att mer och mer information om vad som egentligen händer i världen kommer fram, och att lögnerna avväpnas en efter en. Men når det fram till folk? Eller går de fortfarande omkring och tror att kejsarens kläder är supertjusiga? Man undrar.

För övrigt producerade BBC för ett tag sedan en dokumentärserie som heter “Power of Nightmares”, och som handlade om just myterna kring Al Qaeda. Rekommenderas! Ni kan hitta dem på nätet här. Jag kan även rekommendera boken “9-11: The Ultimate Truth“, som går igenom händelserna kring 9-11, den historik som ligger till grund till varför de inträffade, vem som låg bakom, och vad vi har att vänta härnäst.

Jag är precis tillbaka från Örebro universitet där Jesper Jerkert föreläste om “Vetenskap eller villfarelse”, där han tog upp tre olika s.k. pseudo-vetenskapliga ämnen och diskuterade hur de kunde anses vara ovetenskapliga. De ämnen som togs upp denna kväll var slagrutor, astrologi, samt medium och seanser. Jesper är ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning som har följande motto:

Föreningen Vetenskap och Folkbildning har till syfte att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt. En viktig del av den vetenskapliga folkbildningen är att klargöra vilka frågor som kan respektive inte kan avgöras med vetenskapliga medel.[…]

På samma sätt som frekventa läsare av denna blogg kan lista ut ungefär vad jag anser om de ämnena är det på samma sätt relativt enkelt att redan innan lista ut vilken inställning som Jesper har till dessa ämnen, och vilka slutsatser han tänker komma fram till. Därför visste jag egentligen redan innan att jag rent innehållsmässigt kanske inte skulle få ut så mycket av föreläsningen, så syftet med att delta var snarare att studera min egen reaktion till den världsbild som Jesper förde fram, vilka argument som bildades i mitt huvud, och att ifrågasätta varför jag tycker som jag gör. Det är, i mitt tycke, den enda riktigt vetenskapliga ansatsen, då våra förutfattade meningar är oerhört viktiga att granska innan man ens ger sig i kast med att undersöka något. Den som inte förstår den psykologiska aspekten i vetenskap, och hur det egna Jaget (eller frånvaro därav) påverkar observerandet, kan lägga ner direkt.

Minst lika intressant var det att undersöka Jespers sätt att framföra ämnet, och att studera publikens reaktioner och hur Jesper reagerade på dessa. Jag kan avslöja att det som framkallade i särklass mest fniss var inte någon som sa emot Jesper, utan snarare en äldre herre som tipsade Jesper om att inte vara så ärlig, hederlig och undanfallande, eftersom det bara skulle ge dessa ovetenskapliga flummissarna vatten på hjulet. Ironin var fullständig, vilket undgick honom totalt, men övriga publiken skrattade generat. Jesper ska ha heder som replikerade att ett ärligt svar nog var ett bättre sätt att hantera frågorna.

Jesper använder, såsom flertalet andra s.k. skeptiker (och jag ska nämna att jag själv är “skeptiker”, men med en heeeelt annan approach), ett språk som direkt avslöjar hans inställning till de ämnen han beskriver. Det är nedlåtande, elitistiskt, arrogant, och “self evident”. Han har en åsikt, det finns vetenskapliga studier som stöder hans åsikt, och har man tur får man ta del av en del slutsatser från de rapporter han väljer att citera (det är ofta han “inte har tid att gå in på detaljer”). Men även om denna personlighet kanske får det att rysa i en så är den inte i sig ovetenskaplig. Det som däremot är direkt ovetenskapligt är Jespers konstanta oförmåga att separera observatören från det observerade, modellen från det modellerade, skuggan från det ursprungliga. Han beskriver med rimlig detaljrikedom hur olika astrologiska modeller och metoder testats och hur de kan anses vara felaktiga. Jag kan bara hålla med: det räcker med att inse att tvillingar kan vara totalt olika för att inse att en astrologisk modell som utgår från födelsedatum för att beskriva personligheter är meningslös. Men det enda som då visats är att denna specifika astrologiska modell är oförmögen att beskriva fenomen, och inte att den astrologiska principen - den att människor påverkas av andra himlakroppar än jorden - är felaktig. Samma resonemang kan appliceras i den omvända riktningen: de fysiska lagar som vi hade på 1500-talet var direkt felaktiga, till och med skrattretande med dagens mått mätt, men det finns ingen som tvivlar på att “fysik” som princip existerar. På samma sätt är det tydligt, för den som väljer att studera ämnet lite mer i detalj, att astrologi som princip - d.v.s. att vi människor påverkas av himlakroppar - fungerar, men att vi däremot inte har någon bra modell som vi kan använda för att förutsäga hur ett visst tillstånd hos planeterna kan leda till ett specifikt beteende hos människor. Men att förstå principerna bakom detta mekaniska skeende är inget konstigt i sig.

Jesper gör samma misstag med de andra ämnena, och koncentrerar sig på observatörer snarare än det observerade. Och med denna metod är det naturligtvis lätt att få vilket resultat som helst. Som jämförelse är de allra flesta människor dåliga F1-förare och skulle förmodligen krascha en F1-bil rätt fort, men det betyder ju inte att det inte finns duktiga F1-förare. Genom att bara ta upp dåliga exempel på förare har man inte bevisat något, vare sig om möjligheten att bli duktig F1-förare eller att en F1-bil inte kan fungera. Men Jesper använder i praktiken dessa dåliga exempel som ett bevis för att de ämnen han tar upp är pseudo-vetenskap. Och det i sig är pseudo-vetenskapligt.

Eftersom jag själv råkar ha studerat, och till viss del praktiserat, mediumskap är jag medveten om att det inom den genren finns en hel del både bra och dåliga observatörer. Men det viktiga är att det finns de som faktiskt är seriösa och kapabla, och som har en rationell och ifrågasättande attityd till ämnet. De vars resultat jag själv respekterar är t.ex. Jane Roberts/Seth, Carla Rueckert/Ra, samt Laura Knight-Jadczyk/Cassiopaea (som fortfarande är verksam). Den sistnämnde har uttalat fokuserat på en process som är ifrågasättande och vetenskaplig. Lauras man Ark, som arbetar som teoretisk fysiker, beskriver “an experiment in superluminal communication” på följande sätt:

The name Cassiopaea was given by a consciously “channeled source” which Laura accessed in 1994 after two years of experimental work. The source identified itself by saying “we are you in the future.” Modern physics does not provide us with practical means for this type of communication, and theories on this subject are not well developed; they are, in fact, inconclusive and controversial.

When interpreting “we are you in the future” in an oversimplified way, we are faced with causal paradoxes. On the other hand, from the theoretical papers published in physics journals we can learn that, with a proper and careful interpretation, and taking into account quantum uncertainties, communication into the past cannot be dismissed as impossible. Improbable perhaps is the right word, but there are many things that are improbable and yet happen.

The more improbable is a given phenomenon, the more information is carried by its occurrence, the more we can learn by its study.

Så i det oändliga bruset av, i mitt eget tycke, NewAge-tramserier och oseriösa ordsalladsekvilibrister finns det alltså någon som har tagit en vetenskaplig approach och studerar ämnet genom att pröva själv (till skillnad från Jesper som enligt egen utsago aldrig anlitat varken medium eller astrolog) och sedan utsätter den givna informationen för tester:

[…]But as we repeatedly stress in our work, “inspired material” is only ten percent of the equation: hard work and research is the other ninety percent. Without the scientific facts to back it up, the Cassiopaean comments about ammonia on Jupiter would mean nothing - they would stay in the realm of “unproved assertions.”

Som en sansad naturvetare i publiken påpekade: det är dumt att pyssla med seanser och ta svaren som något som skulle ha mer värde än våra egna. Jag kan bara hålla med, men i dessa sammanhang är det i princip två olika frågor som måste tacklas: för det första, går det att få kontakt överhuvudtaget med icke-materiella väsen, och om så är fallet, vad gör man med resultatet? Jesper är skeptisk till att det går att få kontakt med icke-materiella väsen, medan jag snarare är intresserad av frågan “och sen då?“.

När Jesper under frågestunden utsätts för frågan om vad som skulle kunna falsifiera materialismen, eftersom materialismen annars endast kan anses vara ett metafysiskt påstående, blir han helt plötsligt stum. “Så här på stående fot” kunde han inte komma på något bra svar. Fascinerande. En av de mest centrala frågorna, en av de mest grundläggande vetenskapliga principerna för att kunna hävda att en viss hypotes är giltig, och Jesper verkar knappt ha funderat på det. Han verkar ha varit så upptagen med att slå hål på dessa ovetenskapliga flummerier att han glömde vara vetenskaplig “in the process”. Ironin är total.

Innan jag avslutar detta relativt långa inlägg finns det ett par myter som jag anser bör slås hål på. Den person som introducerade Jesper och pseudo-vetenskap (japp, ironin var total denna kväll) frågade sig varför så många var intresserade av denna typer av frågor i dagens samhälle. Han hade två anledningar: dels skolans förfall inom det naturvetenskapliga ämnet och dels Internets förmåga att sprida information som inte var verifierad. Detta är en ytterst ytlig förståelse som inte på något sätt kan hjälpa till att uppnå en saklig diskussion om metafysik, parapsykologi och liknande ämnen. Som jag beskrivit i tidigare inlägg finns det organisationer (kollektivt benämnda COINTELPRO) som har som mål och syfte att få in individer på stickspår där de kan slösa bort oändliga mängder tid och pengar på meningslösa sysselsättningar. En del gör detta medvetet, och en del gör det mer som “nyttiga idioter” (för att använda ett populärt uttryck i dessa dagar), och de finns på båda den skeptiska och icke-skeptiska sidan. Dels har vi disinfo organisationer som t.ex. UFO Sverige som med Clas Svahn i spetsen på ett rent ut sagt häpnadsväckande sätt lyckas få till ett “allt är normalt” perspektiv på vad de än tittar på, och på andra kanten finns t.ex. CSETI som istället kör “alien hugger” stuket och vill att vi ska gå ut och hälsa gästerna välkomna. (Klubben för värdelöst vetande informerar: CSETI’s ledare Steven Greer, som leder “The Disclosure Project” som är en av de meningslösa sysselsättningar man kan roa sig med, har skrivit boken “Extraterrestrial Contact” som i karikerad form lästes ur i filmen “Signs” om “crop circles” av M. Night Shyamalan).

Om man studerar ämnet mer i detalj inser man dock rätt snart att båda falangerna är ute och cyklar. Som en av de främsta seriösa UFO-forskarna, Richard Dolan, beskriver:

After working on this topic for ten years, there is still a great deal I do not know. Yet, I feel confident in saying a few things:
1. UFOs are real.
2. Some are alien, and some are classified military projects.
3. There is extreme and extensive secrecy involved in this, not only from our military, but apparently from the aliens themselves.
4. The science and technology involved in alien UFOs probably exceed my wildest ideas at this point.
5. The intentions of these “aliens” are still not definitively known. They may be our space brothers, or we may be in their cookbook, or they may simply like the water here. Without true knowledge, caution is the only logical approach.

Att hävda att UFO’s, i bemärkelsen farkoster kontrollerade av icke-mänskliga entiteter, inte finns, som UFO Sverige gör, är direkt felaktigt. Att hävda att “aliens” är här för att frälsa oss, som CSETI hävdar, är även det direkt felaktigt.

Samma problematik finns inom NewAge-rörelsen, med karismatiska personligheter såsom Drunvalo Melchizedek, Dan Winter, och Rosemary Guiley (från Fate Magazine). Dessa disinfo-artister, som tar hand om alla de som inte nöjer sig med det mediokra svar som vetenskapen ger på de svåra frågorna, och som är välfinansierade och mästare på att använda media i alla dessa former, är en av de främsta anledningarna till att pesudo-vetenskap sprider sig i dagens samhälle.

Och så länge som folk nöjer sig med detta, bara att få i alla fall något svar på de svåra frågorna, kommer det att fortgå och spridas vidare. Och det kommer även att spridas vidare så länge som personer och föreningar som Jesper Jerkert och Vetenskap och Fortbildning med sin egen skruvade pseudo-vetenskapliga ansats fortsätter sätta upp halmgubbar som de med barnslig iver river ner.

(Jag skulle kunna hålla på i minst tio sidor till om detta ämne, men jag tror ni fattat principen vid det här laget, så jag anser mig klar!)

’twas time to test the toughness of Man.
The tidings of times thought to be tales taught to toddlers
thus tainted the world anew.
Two tubes of terror, two towers torn to pieces.

To teach them the true meaning of terror,
to tell them to not try again
the tanks then talked to the Taliban.
Thousands thus were taught the true meaning of terror.

The tongue though was twain,
the tale told was untrue.
To think that this is the truth,
is to fall in the trap.

The trap thou must see,
the truth shall thee set free.
Thus is the tale of two towers,
the tale that is again taught to toddlers.