En Annan Verklighet

Idag handlar funderingen bara om mig. Inte om något så oväsentligt som att Iran ska börja handla med olja i Euro, eller att nästa 9-11 verkar vara på gång som en konsekvens därav. Inte ens käre G ska citeras.

Nej, idag handlar det bara om mig. Eller kanske snarare, frånvaron av Jag. När jag började pyssla med sånt härnt esoteriskt junk för ett par år sedan var det mest på kul. En intressant hobby, med fascinerande läsning. Man fick en röd tråd som sammanknöt vitt spridda ämnen såsom historia, psykologi, astrologi, astronomi, fysik, metafysik, kemi, biologi, genetik, andlighet och hela UFO-svängen med alla dess snårigheter, desinformation, anti-desinformation och så vidare. Hur kul som helst!

Så en dag, när tillräckligt många pusselbitar faller på plats och man ser ansiktet i mosaiken inser man hur jävla hemskt det är. Hur ofattbart stor den ondska är som gör att vår värld ser ut som den gör, och hur dess tentakler sprider sig genom hela vårt samhälle. Och hur liten man själv är. Och hur fantastiskt styrda vi alla är av de sociala program som vi alla får som en del av vårt samhällssystem. Vi föds som spädbarn och dör runt femårsåldern. Resten av livet är vi som skal som knallar omkring och tror att vi har koll på läget, medans vi i själva verket bara hålls vid liv (om man nu ska kalla det “liv” och inte “frånvaro av död”) för att uppnå ett enda syfte: föda. Och vi har ingen aning om att det är så. Ta alla skräckfilmer och science fiction filmer och liknande, slå ihop och ta gånger tusen. Inte ens då kommer man i närheten av hur ofattbart vidrigt det hela är, och hur fantastiskt cyniskt hela systemet är. Vi äter kossor, och andra äter oss. As above, so below. Om någon gjorde en film om verkligheten skulle den inte få visas, eftersom den skulle klippas sönder i censuren som alltför grafisk. Livet är inte utan sin beskärda del ironi.

Och så föds tanken att vilja kunna göra något åt det. Nu jävlar ska det dödas drakar! Och det finns beskrivet om man letar tillräckligt noga hur man går tillväga, och jag har väl hintat en del i denna blogg om var man kan börja leta, om man nu är lagd åt det hållet. Det finns metoder för att kämpa tillbaka, men det finns mig veterligt INGEN som vunnit, bara de som undvikit att förlora (såsom Don Juan och Fulcanelli, dock inte G bör nämnas som dog en helt vanlig död). Men metoderna är långa och krångliga, och kräver enorma insatser av den som vill försöka. MINST en livstid tar det, oftast fler. Och en disciplin utan dess like. Att lära sig spara energi, och bara göra av med den när det som mest behövs. Vi har allt som behövs, det gäller bara att använda det rätt.

Men jag har insett att jag inte fixar det. Det är för svårt. Efter att ha misslyckats med tillochmed de enklaste och fundamentala stegen på Vägen inser jag att jag inte orkar. Jag är helt slut. Mentalt, fysiskt, emotionellt. Och samtidigt som ens egna små tafatta misslyckanden får en att bli smått deprimerad så dundrar maskineriet vidare med all sin kraft, och mänskligheten faller bara djupare och djupare ner i det träsk av lögner som skapar vår världsbild. För i helvete människor, Al Qaeda finns ju inte ens! Det är en mailing lista, at best, och ett grymt påhitt, at worst. Och vet ni vad det mest tragiska är?! ? DET ÄR INTE ENS HEMLIGT ATT DET ÄR SÅ!!! GAAAH. Och ändå detta ständiga tjafs om “Al Qaeda” hit och “Bin laden” dit. WTF?! Hur kan dessa “terroristexperter” sitta på TV och prata om Bin Laden utan att skämmas ihjäl!? Fastän de VET att det är en stor fet lögn de sprider vidare. Man blir såååå jävla less.

Men jag orkar inte ens försöka längre. Om folk vill tro på tomten, fine. Vänta er inga presenter bara.

En del i min omgivning undrar varför jag bryr mig. Inget av det här påverkar ju en i sin vardag. Om man bara ignorerade allt och låtsades som att inget konstigt händer går det säkert att leva ett helt normalt Svensson-liv. Skulle kanske till och med gå att få tag på nån vettig tjej som inte brydde sig om nåt annat än dagens BigBrother-avsnitt och om Carola skaffat ny älskare eller nåt. Vem fan bryr sig att Bush-puckot slaktar araber på löpande band, eller att Sharon-idioten tycker det är askul att palestinska barn svälter!?

VI HAR JU MELODIFESTIVALEN! PARTY!

Wohoo.

Eller nåt.

Skit i allt och sköt dig själv. Devisen för dagen i ett psykopatiskt samhälle av rang.

Så å ena sidan har jag tillräcklig koll för att veta hur jävla illa ställt det är, och en rätt bra aning om var det kommer att sluta, och å andra sidan orkar jag inte göra det som krävs för att göra nåt åt det. Så vad tusan gör man då!? Jag har faktiskt ingen aning. Jag har slut på idéer. Och även om jag hade idéer skulle jag inte orka göra nåt. Och det verkar inte som att särskilt många andra bryr sig heller. FINNS DET NÅN SOM BRYR SIG!? ANYONE!?! Sex miljarder potentiella, men alla sover på sin post. Makalöst. Sanslöst. Tragiskt. Och sant.

Så tack och godnatt. Kul att ni kom, glöm inte låsa när ni går. Sov så gott.