En Annan Verklighet

Signs of the Times har skrivit ihop en bra editorial om turerna kring AboveTopSecret.com och deras samröre med COINTELPRO. Mycket intressant läsning, och som tidigare beskrivits, framförallt med tanke på att just 9-11 - som kärnfrågan handlar om - är den händelse som mest präglar vår politiska nutid. Från artikeln:

For the last few years, this website, has sought, in all honesty, to present the daily news as truthfully as possible. Signs of the Times is one of the very few news and information portals on the web that remains uncorrupted in any way and is staffed by a small group of people who are dedicated to one thing - bringing the Truth to the general public. We are able to do this because we rely solely on support from our readers and our own hard work: book sales. You may not necessarily agree with our take on events but I would hope that you agree that alternative media is now essential to the preservation of our basic freedoms.

Läs mer här!

Jag har tidigare på denna blogg refererat till hur AboveTopSecret.com har avslöjats som en trolig aktiv del av COINTELPRO: USA’s “Counter Intelligence Program” som genomför psyops mot organisationer och individer som på ett eller annat sätt inte passar USA’s agenda för dagen. Nu har nästa kapitel i denna lilla historia skrivits, men innan vi ger oss in på detaljerna är det relevant att beskriva varför någon bör bry sig om detta.

Som de flesta säkert märkt har vår politiska nutid till stor del formats av de händelser som skett efter 9-11. Fejkade terroristaktioner, som lett till fejkade anti-terror operationer, som i sin tur lett till fejkade krig. Bluff och båg i kubik. Det finns MASSOR med konstigheter kring 9-11, och som sammantaget pekar på att kapningarna genomfördes av Israeliska Mossad som ett beställningsjobb från USA’s regering (och tillhörande intresseorganisationer). Av allt det som är osammanhängande i den officiella konspirationsteorin om den fiktiva terroristorganisationen “Al Qaeda” är nog detaljerna kring Pentagonkraschen klart intressantast, då det vid närmare granskning visar sig att det knappt finns några bevis alls för att en Boeing flög in i Pentagon den dagen. Zero. Zip. Nada. Nichts. Det är därför klart intressant att notera vilka som fattar detta, och vilka som protesterar vilt mot att ta upp denna punkt. En central del i väl genomförda COINTELPRO-operationer, som är en form av “FalskFlaggOperationer”, är att “låta” trovärdig i sin kritik mot t.ex. USA’s regering, men aldrig gå in på djupet alternativt framföra så totalt puckade teorier att de kan sågas som “konspirationsteorier” vilket därmed gör det enklare att etikettera och avfärda andra alternativa teorier som “konspirationsteorier” utan att behöva gå in i detaljer. AboveTopSecret.com hör till denna del av COINTELPRO då de har en stor mängd artiklar och forum som på ytan är “avslöjande”, men som i övrigt faller i de två kategorier som nämns ovan.

Och som tidigare nämnts blev ATS tokförbannade på att Signs of the Times publicerade en artikel som förklarade med all nödvändig tydlighet varför Pentagon-kraschen inte kan ha gått till som beskrivs i den officiella versionen, och som stöds av en artikel av “Catherder” på ATS hemsida. När SOTT sedan gjorde en analys av de personer som stod bakom ATS kom det fram att de har klart intressanta kopplingar till personer som de som så-kallade “alternative news” inte borde ha. Det gillade inte ATS heller. Så har vi kunnat följa hur ATS gång på gång har handlat på ett sätt som inte överenstämmer med deras “image”, utan istället verkar följa den manual som COINTELPRO utgår från. Vi kan alltså i realtid se hur COINTELPRO (vare sig den är genomförd av CIA, FBI eller någon annan olämplig bokstavsförkortning) används för att tysta ner frågor om vad som hände 9-11.

Detta ger oss även ett svar på den fråga som många ställer sig kring tanken på att en så pass komplex terroristaktion som 9-11 kan vara fejkad: “det kan inte vara en konspirationsteori, eftersom det är för komplext och information skulle förr eller senare läcka ut”.

The individual is handicapped by coming face to face with a conspiracy so monstrous he cannot believe it exists.
- J. Edgar Hoover, grundare av COINTELPRO

Här ser vi svaret! De som ligger bakom 9-11 bryr sig inte om att information läcker ut, eller att individuella efterforskningar kommer närmare sanningen. Så länge som de via COINTELPRO kan sprida tillräckligt mycket förvirring genom att plantera falsk information och riktigt whacko konspirationsteorier så kommer en eventuell signal att försvinna i bruset. Så skall en slipsten dras! Just därför är det så fantastiskt intressant att se hur ATS agerar i denna situation, eftersom det äntligen visar sig att inte ens denna taktik håller i längden. Det går inte att gömma lögner med andra lögner hur länge som helst.

Med detta som kontext går vi över till dagens kapitel. Det senaste som hänt är att ATS anlitat en advokatbyrå som skickade ett hotbrev till det hostingföretag som SOTT använder, för att få dem att ta ner servern. Det lyckades under en kort tid, men brevet letade sig fram till SOTT själva som har gjort en analys av innehållet. Innehållet i sig är kvalificerat trams om copyright och liknande, men det som är intressant är att ATS som så-kallade hobbyister har råd att använda sig av en av USA’s främsta advokatbyråer inom copyright och IP (Intellectual Property). Inte direkt billiga kostymnissar. Det som är än mer intressant är att sagda advokatbyrå har sitt kontor bara någon mil från…. CIA’s högkvarter i Langley. Vicken slump. För mer läsning och länkar, läs vidare här.

Någonting säger mig att det kommer skrivas fler kapitel i denna historia. Klart spännande…

Orkaner.
Solaktivitet.
Jordbävningar.
Vulkaner.
Meteoriter.
Massor med nya månar.

Undrar om det hänger ihop?

I mitt smått utmattade tillstånd gick jag och såg “V for Vendetta” igår. Det var inte många där, och det var nog första gången jag skippade SF’s tilldelade platser och bara satte mig i mitten. Funkade finfint. Vardagsedge i sin enklaste form.

Jag anade väl att filmen skulle ha ett rätt nattsvart samhällsperspektiv, men god damn! Oh joy! Det där var minsann rakt på sak, utan omsvep. Även om jag inte håller med om att användande av våld är rätt sätt att exponera det faktum att kejsaren saknar kläder, då pennan till slut alltid är starkare än svärdet, så påmindes man på ett grafiskt och tydligt vis om herr Görings ord från sin cell i Nuremburg:

Of course the people don’t want war; neither in Russia, nor in England, nor in America, nor in Germany. But after all, it’s the leaders of the country who determine the policy, and it’s always a simple matter to drag the people along whether it’s a democracy, a fascist dictatorship, or a parliament, or a communist dictatorship. Voice or no voice, the people can always be brought to the bidding of the leaders. That is easy. All you have to do is tell them they are being attacked, and denounce the pacifists for lack of patriotism, and exposing the country to greater danger.

samt följande visdomsord från George Santayana:

Those who do not learn from history are doomed to repeat it

Idag handlar funderingen bara om mig. Inte om något så oväsentligt som att Iran ska börja handla med olja i Euro, eller att nästa 9-11 verkar vara på gång som en konsekvens därav. Inte ens käre G ska citeras.

Nej, idag handlar det bara om mig. Eller kanske snarare, frånvaron av Jag. När jag började pyssla med sånt härnt esoteriskt junk för ett par år sedan var det mest på kul. En intressant hobby, med fascinerande läsning. Man fick en röd tråd som sammanknöt vitt spridda ämnen såsom historia, psykologi, astrologi, astronomi, fysik, metafysik, kemi, biologi, genetik, andlighet och hela UFO-svängen med alla dess snårigheter, desinformation, anti-desinformation och så vidare. Hur kul som helst!

Så en dag, när tillräckligt många pusselbitar faller på plats och man ser ansiktet i mosaiken inser man hur jävla hemskt det är. Hur ofattbart stor den ondska är som gör att vår värld ser ut som den gör, och hur dess tentakler sprider sig genom hela vårt samhälle. Och hur liten man själv är. Och hur fantastiskt styrda vi alla är av de sociala program som vi alla får som en del av vårt samhällssystem. Vi föds som spädbarn och dör runt femårsåldern. Resten av livet är vi som skal som knallar omkring och tror att vi har koll på läget, medans vi i själva verket bara hålls vid liv (om man nu ska kalla det “liv” och inte “frånvaro av död”) för att uppnå ett enda syfte: föda. Och vi har ingen aning om att det är så. Ta alla skräckfilmer och science fiction filmer och liknande, slå ihop och ta gånger tusen. Inte ens då kommer man i närheten av hur ofattbart vidrigt det hela är, och hur fantastiskt cyniskt hela systemet är. Vi äter kossor, och andra äter oss. As above, so below. Om någon gjorde en film om verkligheten skulle den inte få visas, eftersom den skulle klippas sönder i censuren som alltför grafisk. Livet är inte utan sin beskärda del ironi.

Och så föds tanken att vilja kunna göra något åt det. Nu jävlar ska det dödas drakar! Och det finns beskrivet om man letar tillräckligt noga hur man går tillväga, och jag har väl hintat en del i denna blogg om var man kan börja leta, om man nu är lagd åt det hållet. Det finns metoder för att kämpa tillbaka, men det finns mig veterligt INGEN som vunnit, bara de som undvikit att förlora (såsom Don Juan och Fulcanelli, dock inte G bör nämnas som dog en helt vanlig död). Men metoderna är långa och krångliga, och kräver enorma insatser av den som vill försöka. MINST en livstid tar det, oftast fler. Och en disciplin utan dess like. Att lära sig spara energi, och bara göra av med den när det som mest behövs. Vi har allt som behövs, det gäller bara att använda det rätt.

Men jag har insett att jag inte fixar det. Det är för svårt. Efter att ha misslyckats med tillochmed de enklaste och fundamentala stegen på Vägen inser jag att jag inte orkar. Jag är helt slut. Mentalt, fysiskt, emotionellt. Och samtidigt som ens egna små tafatta misslyckanden får en att bli smått deprimerad så dundrar maskineriet vidare med all sin kraft, och mänskligheten faller bara djupare och djupare ner i det träsk av lögner som skapar vår världsbild. För i helvete människor, Al Qaeda finns ju inte ens! Det är en mailing lista, at best, och ett grymt påhitt, at worst. Och vet ni vad det mest tragiska är?! ? DET ÄR INTE ENS HEMLIGT ATT DET ÄR SÅ!!! GAAAH. Och ändå detta ständiga tjafs om “Al Qaeda” hit och “Bin laden” dit. WTF?! Hur kan dessa “terroristexperter” sitta på TV och prata om Bin Laden utan att skämmas ihjäl!? Fastän de VET att det är en stor fet lögn de sprider vidare. Man blir såååå jävla less.

Men jag orkar inte ens försöka längre. Om folk vill tro på tomten, fine. Vänta er inga presenter bara.

En del i min omgivning undrar varför jag bryr mig. Inget av det här påverkar ju en i sin vardag. Om man bara ignorerade allt och låtsades som att inget konstigt händer går det säkert att leva ett helt normalt Svensson-liv. Skulle kanske till och med gå att få tag på nån vettig tjej som inte brydde sig om nåt annat än dagens BigBrother-avsnitt och om Carola skaffat ny älskare eller nåt. Vem fan bryr sig att Bush-puckot slaktar araber på löpande band, eller att Sharon-idioten tycker det är askul att palestinska barn svälter!?

VI HAR JU MELODIFESTIVALEN! PARTY!

Wohoo.

Eller nåt.

Skit i allt och sköt dig själv. Devisen för dagen i ett psykopatiskt samhälle av rang.

Så å ena sidan har jag tillräcklig koll för att veta hur jävla illa ställt det är, och en rätt bra aning om var det kommer att sluta, och å andra sidan orkar jag inte göra det som krävs för att göra nåt åt det. Så vad tusan gör man då!? Jag har faktiskt ingen aning. Jag har slut på idéer. Och även om jag hade idéer skulle jag inte orka göra nåt. Och det verkar inte som att särskilt många andra bryr sig heller. FINNS DET NÅN SOM BRYR SIG!? ANYONE!?! Sex miljarder potentiella, men alla sover på sin post. Makalöst. Sanslöst. Tragiskt. Och sant.

Så tack och godnatt. Kul att ni kom, glöm inte låsa när ni går. Sov så gott.

Ibland tvingas man göra ett val. Först kanske man inte vet att man gör ett val. Sedan kanske man inte förstår valet i sig, och dess konsekvenser. Därefter tvingas man att återupprepa valet gång på gång, för att bekräfta att man gjort ett val överhuvudtaget.

Igår ställdes jag inför en sådan situation. Jag var i den stora huvudstaden, och skulle gå på Dramaten och se föreställningen “Tusen år hos Gud - en sekund på jorden“. Från deras hemsida får vi följande beskrivning:

En rymd-dans-musik-film-teaterföreställning. Eller kort sagt; en upplevelse utöver det vanliga.

Improviserande vetenskapsmän på scen? Rymden mitt i rummet? Kör och film? Tusen år hos Gud – en sekund på jorden blir en resa i den inre och yttre rymden, driven av starka sinnesupplevelser.
Tusen år hos Gud bygger på Stig Dagermans oavslutade romanprolog med samma namn. Där Isaac Newton får besök av Gud. En historia som här genom skådespelare, vetenskapsmän, dansare och sångare speglar våra grundläggande frågor om universum och människans ursprung och tankevärld.
Som publik blir du direkt en del av det surrealistiska och svindlande, i ett rum som utformats för att föra publiken in i sin egen rymd, och ut i den eviga.
Välkommen på en resa utan garantier för att världen är sig lik när du återvänder.

Föreställningen har fyra inslag: körsång, dans, teater, och dialog. Körsången och dansen är smått obegriplig, men ändå på något vis estetisk och vacker. Inte mycket att säga om. Teaterinslaget beskriver Newtons möte med Gud (en gammal man med vitt hår), och behandlar Newtons frustration med att naturlagarna temporärt satts ur spel i hans hus, åtminstone de naturlagar som han beskrivit. Newton utsätter sedan Gud för upplevelsen att vara människa, att födas och dö, att uppleva den omöjliga kärleken - ty den är aldrig för evigt och byggd på önsketänkande. Teatern tar ibland paus och ersätts av en dialog mellan en fysiker och en filosof. Dialogen behandlar de bakomliggande fysikaliska och filosofiska teorier och principer som teatern gestaltar. Om Big Bang, materia, fri vilja, och hur vi förhåller oss till livet.

Och det är här valet uppstår. Redan efter en kvart kände jag mig obekväm; någonting var fel, men jag kunde inte sätta fingret på det. Texterna var obskyra, och författade så att endast ett fåtal kunde förstå dess underliggande sammanhang. Så kom den första ledtråden till min känsla. Newton sades sätta sig i en droska, utan hästar och utan kusk, och åkte iväg utan styrsel i natten. “Haha, this one I know”, tänkte jag. Liknelsen med en droska är en grundläggande modell för den mänskliga naturen och används flitigt i den esoteriska Traditionen. Droskan representerar kroppen, hästarna representerar känslorna, kusken är vårt intellekt, och herren i droskan är vårt riktiga jag, eller vår själ. I en integrerad person som har balans kan herren ge order till kusken som styr hästarnas dragkraft så att droskan åker till önskad destination. Det är ett samspel som är svårt att uppnå. I föreställningen är alltså både känslor och intellekt borta, och kroppen driver utan styrning. Hm, det luktar materialism härinne. Genom att ta bort ett par essentiella ingredienser reduceras människan således till en maskin, en nickedocka som sprattlar om man rycker i snörena. Då Newtons betjänt ges en vådlig luftfärd med hjälp av teaterlinor från taket i bästa Matrix-stil befästs tanken på att vi flyter runt i evigheten styrd av linor, utan kontroll.

Dialogen mellan fysikern Bengt och filosofen Peter ger sig snart in på vetenskapens kapacitet att beskriva verkligheten, och Bengt - som den fysiker han är - skräder inte orden vad det gäller människans excellens vad gäller att ta fram matematiska formler som beskriver vår verklighet. Vi är så himla duktiga! Naturlagar som formuleras kan användas för att förutsäga fenomen, och titta, det funkar! Vi ser det vi vill se. Att han sedan emotsäger sig själv i diskussionen om mörk materia, men som universum inte verkar bry sig om då det expanderar och inte kollapsar som det borde under den gravitation som den påstådda mörka materian ger upphov till, verkar undgå honom totalt. Att Bengt vidare verkar se alla de teorier han presenterar som fakta är att, liksom jag beskrivit i tidigare inlägg, inget mindre än hybris och oinsikt om det egna perspektivitets begränsningar. Som av en ren händelse publicerade New Scientist för ett par dagar sedan en artikel om just mörk materia och svarta hål:

“Dark energy stars and black holes would have identical external geometries, so it will be very difficult to tell them apart,” Lobo says. “All observations used as evidence for black holes - their gravitational pull on objects and the formation of accretion discs of matter around them - could also work as evidence for dark energy stars.”

Så om det visar sig att svarta hål inte finns, Bengt, skriver du då om föreställningen och ber om ursäkt till de som du till dags dato förvillat? Den som lever får se…

I en annan dialog beskriver Bengt hur dåtiden, nutiden och framtiden befinner sig som på en linje, där nuet är en punkt. Återigen kände jag en rysning längs ryggraden. Att beskriva tiden som en linje är ännu en idé som vittnar om en strikt materialistiskt perspektiv där allt är förutbestämt och vi endast upplever det skeende som har bestämts i tidernas begynnelse. Min egen uppfattning är istället att tiden är ett plan, där både dåtiden och framtiden ej är bestämda. Vår egen uppfattning av detta plan är visserligen en linje, men det innebär inte att den underliggande strukturen är en linje, bara att vår kapacitet att uppfatta denna struktur är begränsad. En jävla skillnad.

Dialogen beskriver vidare att vi människor är unika i vår kapacitet att tänka, känna känslor och ha moral, något som andra djur inte har. I detta antagande har de i mitt tycke glömt bort två extremer som motsäger detta. Dels finns psykopater som ej har kapacitet att känna känslor och moral i den mening som Bengt och Peter beskriver den. Det saknas helt enkelt en del i maskineriet. Dessutom finns det omvända, som t.ex. dvärgchimpanserna Panbanisha och Kanzi som lärt sig att kommunicera med människor och uttrycker känslor, abstrakt tänkande, och rumslig och temporal uppfattning. Men detta innebär ju inte att alla dvärgchimpanser kan göra detta, på samma sätt som att en människa som har stark empati för sina medmänniskor inte innebär att alla människor kan känna empati. Variationen inom en population - och i detta fall även mellan olika raser - är därför en viktig faktor att ta hänsyn till. Men det är ju enklare att som Bengt och Peter utgå från en enklare världsbild där människor är människor och djur är djur, och aldrig mötas de två. Vi ser det vi vill se.

Det finns i föreställningen ett antal fler exempel på denna självförhärligande, ignoranta, och egocentriska hybris. Efter föreställningen satt jag och skakade på huvudet. Är det en parodi eller på allvar? Efter att ha överhört ryggdunkningarna i foajén insåg jag att de menade allvar.

Och jag insåg då även att detta var ett test. Jag hade gått dit utan förutfattade meningar om vad det hela skulle handla om, och helt plötsligt hade jag blivit utsatt för en beskrivning av verkligheten som var diametralt motsatt min egen. Det var dags att befästa linjen i sanden. Den filosofi som beskrevs var ett exempel på den deterministiska materialism och mekaniska hopplöshet som genomsyrar många så-kallade vetenskapliga fakulteter av idag. Men den är inte jag. Jag tror på ett öppet universum, där den kvantmekaniska observatören och det observerade universat påverkar varandra och skapar ett icke-linjärt skeende som i praktiken inte är förutsägbart. Jag tror därför även på sann fri vilja, på möjligheten till egen kreativitet och livsglädje.

Men sann fri vilja implicerar även möjligheten att förneka den, såsom denna föreställning gör. Och det finns inom den esoteriska Traditionen en beskrivning av varför så är fallet, att denna materialistiska syn inte är en slump. Den grundar sig i att människan inte är en ras utan TVÅ raser som blandats ihop, och att dessa två har helt olika förutsättningar vad gäller just spirituell utveckling och möjlighet till andlig medvetenhet. Detta beskrivs av Mouravieff i Gnosis Vol 3 på följande sätt:

In the first volume of ‘Gnosis’, we already referred several times to the coexistence of two essentially different races: one of Men, and another of Anthropoids. We must emphasize the fact that from the esoteric point of view the latter term has no derogatory meaning.

…The Scriptures contain more than one reference to the coexistence on our planet of these two humanities – which are now alike in form but unlike in essence. We can even say that the whole dramatic history of humanity, from the fall of Adam until today, not excluding the prospect of the new era, is overshadowed by the coexistence of these two human races whose separation will occur only at the Last Judgement. (p. 107)

…The human tares, the anthropoid race, are the descendants of pre-adamic humanity. The principal difference between contemporary pre-adamic man and adamic man – a difference which is not perceived by the senses – is that the former does not possess the developed higher centres that exist in the latter which, although they have been cut off from his waking consciousness since the Fall, offer him a real possibility of esoteric evolution. Apart from this, the two races are similar: they have the same lower centres, the same structure of the Personality and the same physical body, although more often than not this is stronger in the pre-adamic man than in the adamic; regarding beauty, we must not forget that pre-adamic man and woman were created by God on the sixth day, in His image and after His likeness, and that the daughters of this race were beautiful. (pp. 108-109)

By identifying himself with the ‘I’ of his Personality, Adam lost consciousness of his real ‘I’ and fell from the Eden that was his original condition into the same condition as the pre-adamics… The two humanities, coming from two different creative processes, later mingled on the level of organic life on Earth… From then on, the coexistence of these two human types, and the competition which was the result of this, became the norm…we can see that throughout the centuries, even in our own day, adamics in their post-fall condition, have been are are generally in an inferior position to the pre-adamics.

…For the moment we will restrict ourselves to repeating that contemporary adamic man, having lost contact with his higher centres and therefore with his real ‘I’, appears practically the same as his pre-adamic counterpart. However, unlike the latter, he still has his higher centres, which ensure that he has the possibility of following the way of esoteric evolution. At present, pre-adamic man is deprived of this possibility, but it will be given to him if adamic humanity develops as it should during the era of the Holy Spirit. (p. 129)

Som den observanta läsaren säkert har märkt är den adamiska rasen i klart underläge idag, då den pre-adamiska rasens materialism och fixering vid yttre kvaliteter genomsyrar hela vårt samhälle. Den del av den pre-adamiska rasen som dessutom är “trasiga” och inte försöker härma den adamiska rasen vad gäller just empati och känslor utgör till stor del vad vi i dagligt tal beskriver som “psykopater”, och som tidigare beskrivits i denna blog så är “patokratin” - “psykopatisk politik” - idag det ledande styrelsesättet i världen.

Men även om mänskligheten består av två raser, och dessa är i princip lika stora befolkningsmässigt, så är det viktigt att poängtera att populationen idag är så sammanblandad att det inte går att säga att en viss folkgrupp är det ena eller andra. Inom en familj kan båda förekomma. I artikeln “Organic Portals” beskrivs detta förtydligande på följande sätt:

The DNA of these two races is so mixed that both can be found within the same families. Your brother, sister, mother, father, daughter or son. Not somebody “other” across the world or across the street worshipping a different god or with a different skin colour. It may be somebody you live with every day of your life, and if so, they have but one reason to be here, to drain, distract and deflect souled beings from evolving.

Med detta som bakgrund blir det enklare att förstå och acceptera varför föreställningar som “Tusen år hos Gud” finns, och vad de representerar. Och att det finns ett annat sätt att förhålla sig till livet, som är diametralt motsatt. Och att båda är rätt, beroende på vem man är!

Ibland tvingas man göra ett val. Först kanske man inte vet att man gör ett val. Sedan kanske man inte förstår valet i sig, och dess konsekvenser. Därefter tvingas man att återupprepa valet gång på gång, för att bekräfta att man gjort ett val överhuvudtaget. Vad väljer du?