En Annan Verklighet

I filosofiska kretsar finns det ett ständigt återkommande ämne, ett tema som samtidigt frustrerar och kittlar: “fri vilja”. Anledningen till frustrationen är oftast att diskussionen grundas i ett materialistiskt och deterministiskt perspektiv. Om vi består av atomer, och atomer bara följer naturlagarna i deras banor, är då våra handlingar förutbestämda sedan tidens begynnelse? Finns det bara ett sätt som saker och ting kan ske? Kan vi kontrollera vårt eget öde?

Det finns en bra analogi som kan användas för att beskriva ett alternativt scenario, där “fri vilja” existerar och då ej som ett strikt resultat av naturlagarna. Tänk er en fabrik där många människor jobbar för att producera t.ex. bilar. Varje person har en viss funktion, ett visst steg att genomföra, och alla steg sammantaget producerar i slutänden en ny bil. Varje del i denna process har mycket liten möjlighet att påverka dess position och hur jobbet genomförs. När det gäller bilens design och utformning, om det ska vara en stor eller liten, framhjulsdriven eller bakhjulsdriven, blå eller gul bil, inga av dessa beslut tas av de som är en del av processen att ta fram själva bilen. De kan inte ta den typen av beslut då de ej besitter den kunskap som behövs för att kunna ta övergripande beslut om vad fabriken som helhet skall producera.

Fabriken har dock en ledning, bestående av ett fåtal personer som har som uppgift att inhämta information från omvärlden och fabriken, och utifrån denna ta beslut om hur fabriken skall fungera och vad som skall produceras. Men lika lite som en fabriksarbetare kan ta beslut om vad som skall produceras, like lite kan styrelsemedlemmen göra för att bilen faktiskt skall bli till. De lever i en symbios, där den ena tar beslut och den andra genomför.

Min hypotes och alternativ till den strikt deterministiska materialistiska livssynen är att vi fungerar på samma sätt. De atomer som utgör vår kropp är fabriksarbetarna, och vårt medvetande utgör styrelsen. Vår kropp kan inte göra något utanför ramarna som naturlagarna sätter upp utan hjälp från vårt medvetande, och vårt medvetande kan inte påverka världen utan det verktyg som vår kropp utgör.

Det som skiljer vårt medvetande från atomerna är kunskap. Information, och förståelse för hur denna information kan användas. Vi, som styrelse över vår kropp, har tillgång till kunskap som vi kan applicera genom att styra vår kropp till att göra saker. Våra observationer av omvärlden kan, via kunskap, omsättas till handlingar.

Med detta som utgångspunkt kan vi förstå hur vi, i en värld av deterministiska atomer, ändå har en viss kontroll över oss själva. Eller snarare, har en möjlighet till kontroll över oss själva. För en av de viktigaste poängerna med just fri vilja är möjligheten att ignorera dess existens, så som de flesta av oss gör då vi överlåter ansvaret för våra handlingar till naturlagar och uppgivet slänger armarna i luften och utropar “det var inte mitt fel, jag hade inget val!”. Den typen av existens, av omedvetna handlingar i ett hav av okunskap, är den i särklass vanligaste i dagens samhälle, då vi valt att somna in som medvetna varelser, att hänge oss åt en strikt materiell uppfattning om vår omvärld. Styrelsen har somnat på sin post. Ljuset är släckt och ingen är hemma.

Ironi i kubik.

En av de mest smärtsamma och viktiga faser som varje person som vill förstå sig på den esoteriska världen måste gå igenom är att observera sin egen mekaniska existens, sin egen frånvaro av utnyttjande av möjligheten till fri vilja. Vi är så totalt vana vid att inte ta ansvar för våra handlingar, samtidigt som vi är omedvetna om detta i tron att vi har koll på läget, att det kommer som en smärre shock att så är fallet. Och det kanske ännu mer smärtsamma och förbluffande är sedan vår totala oförmåga att göra någonting åt det. Även om du inser att dina handlingar är av en mekanisk natur kan du inte göra något åt det, annat än att observera att så är fallet. Jag har själv gått igenom detta, och gör det ännu, och det är helt sanslöst märkligt. Men ändock, att det är så går inte att förneka.

Under skrivandet av detta har jag t.ex. observerat ett antal saker som jag omedvetet gör, och som jag inte kan göra något åt. De bara händer. Vanor och ovanor som är invanda banor i både kropp och tanke. Vi har alla denna typ av beteenden. Det enda som skiljer mig från de flesta är medvetenhet, via självobservation, om att jag har dessa vanor och ovanor. Men jag kan inte få bort dem, bara så där, endast med hjälp av medvetenhet.

Vad är då lösningen? Vad krävs för att kunna förändras? För de som vill lära sig att utnyttja möjligheten till fri vilja är första steget just denna observation, då observationen i sig förändrar det som observeras. Gör ingenting, för du kan inget göra. Och det behövs inte, för allt eftersom du observerar dig själv, dina tankar och dina handlingar, så kommer de att förändras. Först långt därefter kommer du att ha en möjlig chans till att göra något aktivt för att ändra dig själv.

Och även då måste detta göras med stor omsorg, och med hänysn till lagen om aktion och reaktion. Det som de flesta personlighetsutvecklingsgurus missar är att varje gång en enskild egenskap hos en person ändras så ändras en till, som inte avsågs att ändras. Lär dig noggrannhet och du riskerar bli mer irriterad över andras lathet. Lär dig lugn och du riskerar bli oberörd av hemskheter. Och så vidare. Så därför, börja med observation, och endast observation. Låt din fria vilja utvecklas i takt med att du får mer kunskap om dig själv. Lär dig utnyttja den som ett verktyg, men med omsorg och ansvar.

Och glöm inte att skratta åt det hela då och då, dina vanor och ovanor, dina invanda banor och beteenden. Ett gott skratt förlänger livet!

Det här är ett av de inlägg som jag egentligen hade hoppats slippa skriva. Ibland får jag en släng av önsketänkande och vill tro att världen vi lever i inte är så förutsägbart mekanisk. Men, som de flesta andra av naturens lagar är “Den allmänna lagen” verkligen en lag som inte kan brytas, även om jag inte har den blekaste aning om hur den kan fungera. Den är helt klart ett av de mest bisarra inslagen i den esoteriska världen, även om den rent konceptuellt sett känns rätt naturlig.

Vad är då “Den allmänna lagen“? Ironiskt nog, med tanke på tidigare inlägg, handlar den om evolution. Det är en av de faktorer som ser till att det finns en inbyggd tröghet i hela systemet. Boris Mouravieff beskriver den i första volymen av “Gnosis” på följande sätt:

What then is the meaning of human life in this Cosmos as we know it? Mans’s existence has two main purposes:
- as an element of the universal organism, it serves the aims of the latter;
- as an isolated individual, he can pursue his own aims.
To better understand why and how these two objectives are bound together let us take an example:
The position of man in the Universe is analogous to that of a cell in the human body. Each cell is a part of an organ which, in its turn, is an element, of a group of organs, that assures proper accomplishment of some definite function of the organism.
From this point of view, let us examine the lot of a cell in our bodies. It is subject to two categories of laws. To simplify, let us say that it is placed under the rule of two laws.
The first keeps the cell in its place. In esoteric science we call it the General Law. The second leaves a certain liberty of action for the cell, and is called the Law of Exception.
The first law, which is conservative, ensures that the organ of which this cell is a part accomplishes its function with no impediment. To this end, the first condition is that during their lives the cells which compose the organ fulfil the role given them. This law obliges these cells to remain in their own places, to complete their work, and to dedicate their lives to it.
It is evident that if this law did not keep the cells of the body within the limits of each organ, if it did not oblige them to fulfil their function, the latter would not be able to exist. Thus this law is beneficial; by ensuring the existence of the organs, it permits the whole body to endure.
We know, however, that the total removal of certain organs of the body is compatible with survival. In the current state of our knowledge it even seems that removal of some of them leads to no serious functional inconvenience. Even more; the organism tolerates partial resection of some organs without compromising the roles played by the latter in the general economy. This shows that the disappearance of a few cells, an infinitesimal part of an organ, goes unnoticed: its functioning is not impaired. As the essential role of the General Law is to watch over continuity of function, this disappearance passes unnoticed by it. Therefore it places no further obstacles. Symbolically, one can say that cells which escape from this law now enter the domain of the Law of Exception.
This escape of a few cells is a phenomenon which occurs constantly. All our cells from tyhe epidermic to the nerbous are constantly renewed according to different and variable rhythms. In addition to this renewal from within, there are also disappearances, compensated or not compensated for by new units.

För de som på allvar ger sig in i esoteriska studier, och (Gud förbjude) försöker sig på att applicera dessa i dagliga livet, vilket i förlängningen har som mål att bryta sig loss från den hopplösa situation som vi befinner oss i, är det således en lag att det förr eller senare kommer en “reaktion” från omgivningen. Varje aktion har en reaktion, och för en cell som försöker ta sig ut från den sociala programmering som vi alla utsätts för är det givet att det inte kan tillåtas. Om inte annat så för att de som fortfarande har kvar sina illusioner om vår verklighet inte kan tillåta sig själv att acceptera att någon annan har en annan uppfattning; det skulle ju kunna innebära att “JAG har fel”. Och det är ett stort fett tabu i dagens samhälle att ha fel! Kom ihåg Don Juans beskrivning av hur vårt mänskliga psyke konstruerades:

[…] In order to keep us obedient and meek and weak, the predators engage themselves in a stupendous maneuver-stupendous, of course, from the point of view of a fighting strategist. A horrendous maneuver from the point of view of those who suffer it. They gave us their mind! Do you hear me? The predators give us their mind, which becomes our mind. The predators’ mind is baroque, contradictory, morose, filled with the fear of being discovered any minute now.[…]

i kombination med Morpheus beskrivning till Neo i filmen Matrix:

The Matrix is a system, Neo. That system is our enemy. But when you’re inside, you look around, what do you see? Businessmen, teachers, lawyers, carpenters. The very minds of the people we are trying to save. But until we do, these people are still a part of that system and that makes them our enemy. You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inert, so hopelessly dependent on the system, that they will fight to protect it.

Och det är exakt detta beroende som får dessa “vanliga” människor att reagera mot det som är “annorlunda”. En hel del av er som läser detta kom säkerligen från ett eller annat dylikt inlägg på andra bloggar, som motsätter sig de “knasiga” och “tokiga” idéer som jag beskriver här. Det är fullständigt normalt, och samtidigt helt förutsägbart. Och det är med avseende på dessa blogginlägg som jag skriver detta, eftersom de på ett alldeles underbart sätt exemplifierar den relativt abstrakta princip som Mouravieff beskriver.

Med detta som bakgrund, vilket alltså är en lag vars effekt har som mål att neutralisera alla former av diversifiering, är det alltså klart spännande att diskutera just evolution. Om systemet som helhet - egentligen även utan esoteriska principer som faktorer - vill få alla enskilda celler att “stanna på sin plats”, krävs det med andra ord mer än bara energi till förändringen i sig. Energi måste samtidigt användas till att undvika de reaktioner som fås från det omliggande systemet, vars syfte är att säkerställa stabilititeten i systemet som helhet. Detta är en av de anledningar till att vi människor har levt, och kommer att leva, i en cyklisk verklighet, snarare än i en linjärt framåtskridande. Evolutionen, i klassisk Darwinsk tappning, har bromsats upp och i princip avstannat helt. Alla former av tecken till förändring är illusioner, då förändringarna leder i cirkel. Vårt samhälles utveckling de senaste hundratalet åren är ett bra exempel. Vi började med det religiösa kontrollsamhället, har nu gått över till ett vetenskapligt kontrollsamhälle (som varken är bättre eller sämre, utan bara fokuserar mer på det mentala än det känslomässiga), och verkar nu vara på väg tillbaka till ett religiöst kontrollsamhälle, åtminstone om den kristna fundamentalistiska sekten som leder landet i väst får sin vilja igenom. Allt går igen bara man väntar tillräckligt länge, som det heter.

Det finns mer att säga om den allmänna lagen, och hur man hanterar dess effekter, men de som är intresserade av ämnet borde med ovanstående i åtanke relativt enkelt kunna hitta de svaren på egen hand.

Vetenskapen har misslyckats. Fatalt. Totalt. Utgångspunkten var att genom den vetenskapliga metoden kunna skapa bevisade teorier som kan ge oss kunskap om den värld vi lever i. Metoden skulle, i teorin, vara att formulera teorier som sedan via observationer och experiment verifieras. Genom att förfina observationer kommer vi fram till allt bättre teorier som kan hjälpa oss att förstå verkligheten.

På vad sätt har alltså detta synsätt misslyckats? Det är ett antal grundläggande orsaker som ligger bakom detta. Som jag tidigare beskrivit i denna blogg utgår vetenskapen från ett dogmatiskt materialistiskt synsätt, vilket i sig sätter gränser för vad som är accepterbara teorier. Rationaliseringen av denna begränsning är att annars kommer “Gud” innanför dörren, och då försvinner det logiska tänkandet och tro och känsla tar överhanden. Denna rationalisering är å ena sidan förståelig, och samtidigt gör den vetenskapen till en i grunden ovetenskaplig metod: om observationer av icke-materialistiska fenomen görs kan inte vetenskapen konstruera teorier som förklarar dessa, och kan därför inte ge oss en bild av hur vår verklighet fungerar, och är därför inte tillämpbar som metod för att förstå vår verklighet. Mycket energi ägnas därför åt att ignorera, häckla, och på andra sätt trivialisera icke-materialistiska fenomen såsom “spöken”, “UFOn” och “telepati” och liknande. Och anledningen är just att om dessa skulle anses vara verkliga fenomen kan inte vetenskapen, som den praktiseras idag, skapa teorier som förklarar dessa fenomen.

Ett annat grundläggande problem med vetenskap är hur forskning bedrivs, finansieras och publiceras. Eftersom vetenskap inte utvecklar sig själv måste det göras av forskare. Och forskare måste få pengar för att bedriva den verksamheten. Men pengar ges främst, eller enbart, till de forskare som stöder allmänt accepterade teorier. Forskning har därför som mål att komma fram till resultat som verifierar dessa teorier, eftersom de annars har svårt att få pengar, och ännu svårare att få resultaten publicerade i journaler och tidningar. Resultat som inte anses vara “populära” filtreras därför bort. Detta invaliderar vetenskapen, kanske inte som metod, utan som tillvägagångssätt i dagens samhälle. Vårt samhälle är helt enkelt inte konstruerat för att uppnå vetenskapliga mål, utan för att uppnå helt andra mål som i sig är ovetenskapliga.

Men ett av de mest fundamentala problemen är att vetenskapen inte tar hänsyn till att observationer som görs av forskare är i grunden subjektiva, och inte kan vara något annat. Att inte inse denna grundläggande omedvetenhet om hur vi fungerar som varelser i relation till vår omvärld är direkt katastrofalt. Och omedvetenhet kan omöjligen leda till medvetna handlingar och resultat.

Vetenskapen som metod att uppnå kunskap är därför ur ett empiriskt perspektiv omöjlig att realisera.

Vad är då alternativet? Min egen uppfattning är att en metod för att uppnå kunskap måste ha som grundläggande förståelse att vi människor är subjektiva varelser. En forskare måste därför först studera sig själv och sina uppfattningsmässiga begränsningar och problem. Först när detta gjorts under en längre tid, och dessa begränsningar antingen minimerats eller förståtts, kan forskaren ägna sig åt att undersöka andra fenomen.

En kunskapens metod kan också ej acceptera den grundläggande begränsning som vetenskapen gjort, d.v.s. att världen är i grunden materialistisk, eftersom detta är ett godtycklig antagande som kanske gäller och kanske inte. Möjligheten att den inte är det måste tas hänsyn till.

En annan viktig aspekt är att det kausala förhållandet mellan teori och observation måste vara det omvända från idag, d.v.s. en forskare bör först observera verkligheten utan att begränsas av hur en viss teori är utformad, eftersom detta påverkar resultatet. Forskaren måste vara medveten om detta. När empirisk data från ett givet område erhållits bör en hypotes som beskriver observationerna tas fram. Men hypotesen bör inte värderas utifrån dess kapacitet att bevisas, utan snarare utifrån dess kapacitet att användas i praktiken. När t.ex. icke-materiella fenomen observeras och en hypotes tas fram är det ofta av naturen svårt eller omöjligt att bevisa hypotesen eftersom icke-materiella fenomen i princip aldrig är mätbara, och krav på mätbarhet är ett i sig godtyckligt antagande.

Livsdugligheten hos en hypotes skall istället värderas utifrån hur stor mängd data den kan förklara. Utgångspunkten är alltså datat istället för teorin, vilket är den stora skillnaden, och det är därför underförstått att de allra flesta hypoteser inte kommer klara av att förklara hela mängden data. Och det skall därför samtidigt nämnas att det finns olika typer av data, och en hypotes är av extra stort värde om den inte bara kan förklara det som kan anses vara “normal” data utan även det som anses vara “anomalier”. Anomalier räknas ofta bort från datamängder med dagens vetenskapliga metod, eftersom de “stör”, då teorin anses vara viktigare än datat. Det är idag skrämmande vanligt att en datamängd “anpassas” för att kunna “bevisa” en teori. Om då kravet på just bevisbarhet tas bort, kan denna tendens hos forskningen hanteras på ett mer konstruktivt sätt. Illusionen om teoriers perfektion är en av de saker vi måste få bort.

Vetenskapen har misslyckats. Fatalt. Totalt. Men genom medvetenhet om varför så skett kan vi ta fram en ny hypotes om hur vi skall kunna komma närmare kunskap om vår verklighet, utan att falla i samma fällor som vetenskapen gjort. Även om det är otroligt svårt så måste det göras. Annars kommer vi ett leva i en illusion. En dröm. Och drömmar är flyktiga.

Under de senase åren har det blivit mer och mer populärt att använda ”mystiska” och ”andliga” teman i media, både vad gäller TV, tidningar och film. Generellt sett så är ansatsen antingen att visa, eller bevisa, en viss sorts övernaturligt fenomen såsom tidigare liv eller kommunikation med andar och spöken, eller så används ”andlighet” som ett sätt att förbättra och förstärka ”kropp & själ”.

Vad gäller den första genren har vi i Sverige ett antal intressanta exempel på TV-fronten. ”Förnimmelse av mord” med Pontus Gårdinger, där medium användes för att få fram ny information om gamla mord och försvunna människor. ”Det okända” där medium återigen används, i detta fall för att kommunicera med i första hand familjemedlemmar som gått bort. Alla dessa program visar på en, ur vårt perspektiv, icke-materiell verklighet som inte bara existerar, utan även kan interagera med vår egen, både fysiskt och kommunikativt. Denna genre är visserligen relevant för att höja medvetandet om den icke-materiella existensen, men samtidigt är de ofta utformade med en viss sensationalism och ”wow”-faktor, även om det finns sällsynta undantag. De leder möjligtvis till högre andlig medvetenhet, men inte alls till andlig utveckling.

Den andra genren, som använder andlighet som ett sätt till självförbättring, har egentligen ingenting med esoterisk andlighet att göra överhuvudtaget. Istället går det oftast ut på att bli lugn som person, att äta sunt, och att via feng shui och liknande förbättra sin materiella och psykologiska situation. Det är väl käckt och så, och ska man se till mängden artiklar på detta ämne i diverse tidningar av varierande slag är behovet enormt, men det är ju egentligen bara en variation på en materiell ansats till andlighet. I princip alla de TV-serier och tidningsartiklar som handlar om denna typ av ämne borde istället kategoriseras som ”kropp & jag”, med stora feta citationstecken runt ”jag”. Efter att ha gjort allt det som beskrivs kommer du inte på något sätt att vara en mer insiktsfull och andlig människa, men du har med allra största säkerhet hamnat i ett ännu djupare subjektivt tillstånd där din bild av verkligheten förvrängts till att se dig själv som en lugnare och visare person. Betänk dock att din omgivning inte har gjort samma förändring, vilket förmodligen leder till komplikationer då dessa försöker påpeka detta för dig. Kort sagt, all din energi används till handlingar som leder dig i cirkel snarare än framåt.

Navelpillning deluxe.

Vad gäller de mer kontroversiella teman som behandlas inom det esoteriska området, såsom vår plats i näringskedjan och den cykliska katastrof som med jämna mellanrum raserar vår civilisation, har både TV och film hittat ett effektivt sätt att neutralisera seriösa diskussioner. ”Day after tomorrow” visade på ett scenario där naturen med våldsam kraft demonstrerar att vi människor är maktlösa inför den typen av fenomen. ”The Matrix” visar hur mänskligheten ingår en pakt med maskiner för att få leva i en fantasiexistens i utbyte mot att maskinerna fick suga ur dem all den energi de behöver. ”Arkiv X” behandlar ett otal olika ämnen av varierande bisarrhet, med en kluven troende och vetenskaplig inställning där de onda makthavarna konspirerar för att hålla information gömd.

Alla dessa exempel är anmärkningsvärt relaterbara till verkligheten, även om de samtidigt har sin egen lilla knorr som gör de till desinformation på det hela taget. Som relativt insatt i de ämnen som tas upp kan jag å ena sidan tycka att det är kul att ”mainstream” får sin lilla dos krass verklighet i form av fiktion, men å andra sidan så har ju samtidigt dessa filmer och TV-serier en tendens till att tabubelägga de ämnen som tas upp.

Låt mig exemplifiera:
”- Har du sett Matrix?”
”- mmm”
”- Vet du, det där med att vi är kontrollerade i en låtsasvärld och får vår energi utsugen ur oss stämmer faktiskt rätt bra”
”- Du vet, det där var bara en film ju, inte på riktigt… glöm det”

Samma typ av diskussioner följer med alla former av mer komplexa esoteriska ämnen som tas upp i filmer och TV-serier. Dessa filmer ger oss dels ett sätt att relatera och visualisera de ibland rätt abstrakta idéer som tas upp inom det esoteriska området, men samtidigt får vi en skev totalbild som är svår att förändra.

Och trenden är tydlig. De senare åren har Hollywood producerat mer och mer filmer som, ur mitt perspektiv, kommer närmare och närmare de faktiska paranormala händelser och skeenden som vår värld utsätts för i allt större grad. ”Armageddon” och ”Matrix” är två bra exempel. Genom att därför visa dessa koncept på film uppnås principen ”hidden in plain sight”, samtidigt som Hollywood ger sig själv tolkningsföreträde vad gäller källan för dessa paranormala situationer. ”Signs” är ett exempel där ett intressant och relevant ämne till slut ges en mycket märklig förklaring där sädesfältspiktogrammen sägs vara ”landningsmärken” för ”utomjordingar”. Och dessa ”utomjordingar” har den intressanta egenskapen att de dör av vatten. Vilket på sätt och vis är helt sant, eftersom ”vatten” på alkemisternas ”gröna språk” betyder ”sanning”, vilket ju i likhet med sagan om Oz är det som till slut tar död på ”The Wizard behind the curtain”. Men i en ”mainstream” film försvinner ju denna typ av detaljer och allting blir bara mer eller mindre oförståeligt.

Den allmänna brusnivån höjs därmed och den som letar efter svar på svåra frågor befinner sig relativt snart i den proverbiala höstacken. Och det kliar som faaan att leta upp nålen vars öga skall gås igenom. Men vem har sagt att det ska vara lätt. I definitionen av “esoterisk” ingår idén att bara “de utvalda” kan tillgodogöra sig den. Detta betyder inte, som man kanske kan tro, att det är någon jury som sitter och väljer ut vilka som skall få tillgång till kunskapen och inte. Nej, istället handlar det om att endast de som gjort uppoffringar och har kämpat för att hitta svaren är “de utvalda”. De har helt enkelt valt sig själv genom sina handlingar.

På grund av detta kan inte “mainstream” media egentligen tillföra någon form av meningsfull esoterisk kunskap, då den per definition riktar sig till den grupp som endast är intresserad av exoterisk kunskap. Lättsmält ska det vara. Och när man stänger av TV’n ska man kunna återgå till vardagen som om ingenting har hänt. Sweet dreams ’til the mornin’ come…

Jag har i denna blogg refererat till den cykliska rebootningen av vår civilization, hur vi kontrolleras och “äts” av ultraterrestrials, och hur ekonomin inom kort kommer att göra en djupdykning. Som av en ren händelse har SOTT precis publicerat en Halloween-special kallad “94%” som tar upp alla dessa ämnen och mer därtill (t.ex. “Peak Oil”). Mycket läsvärd. Så håll till godo i mörkret!