En Annan Verklighet

Igår var en bra dag. Lyssnade på Tuva Novotny som var med i Morgonpasset i P3 och filosoferade. Även om hon lyckades få till en nästan perfekt politisk korrekthet på alla frågor om livet och döden var det kul att höra någon beskriva just hur befriande det kan vara att säga “Jag vet inte”.

Vilket som av en ren händelse passar in på den andra stora nyheten för gårdagen: min fysikkollega fyllde massor med år och deklarerade glatt att han nu kommit till insikt att den teori för hur kvantmekanik och klassisk mekanik ska kunna integreras som han jobbat med i 10 år, och jag själv i 5 år, var (fritt översatt till svenska) tokfel! Som jag beskrev i inlägget om Intelligent Design är det extremt viktigt att kunna ha en attityd till vetenskap som sätter kunskap och utveckling framför att hålla fast vid en enskild teori. Om man har en stark personlig koppling och identifiering med idéer är det naturligtvis svårt att kunna se objektivt, framförallt när det uppstår anomalier som emotsäger teorin du jour. Historiskt sett har alla fysikaliska teorier varit felaktiga, eller åtminstone kraftigt begränsade i sin applikation, och det finns väl egentligen ingen anledning att tro att våra nuvarande teorier kommer ha en någorlunda lång livslängd. Strängteorin, specifikt, kommer t.ex. med största sannolikhet få en abrupt död. Så vi gladdes båda åt gårdagens insikt. Hypotesen är död, länge leve den nya hypotesen, skulle man kunna säga, för naturligtvis är det så att de insikter som ledde till den gamla idéns död samtidigt ger liv och kraft åt en ny. Jag ser fram emot att få möjlighet att följa den från sina första stapplande steg.

Nåväl, till saken.

En av de knivigare frågor som ställdes till Tuva var huruvida ondska existerade. Hennes svar - om jag minns rätt - var att hon inte trodde på ondska som medfödd egenskap, utan att ondska kommer ur “mental ohälsa”, och liknande. Som att något var fel med att vara ond, och det är klart, från ett rent samhällsperspektiv kan det klassas som sjukligt att vara psykopat. Från ett universellt perspektiv är det egentligen mest en naturlig sidoeffekt av fri vilja. Yin kan inte existera utan Yang.

Från ett rent esoteriskt perspektiv är det aningens mer komplext. Till att börja med är termerna “gott” och “ont” i princip helt och hållet subjektiva. Det som är “gott” för mig är “ont” för någon annan, och tvärtom, strikt sett. Däremot finns det en common sense uppfattning om vad ondska innebär, och utifrån ett sådant mer odefinierat perspektiv går det nästan typ att liksom svara på frågan. Men till vad nytta? Det skulle bara bli ännu en subjektiv version av ett hopplöst löst definierat och känslomässigt laddat ämne.

De esoteriska termerna som ofta används istället, och som är betydligt enklare att definiera objektivt, är “service to self” och “service to others” (STS och STO). STS innefattar alla handlingar som har till syfte att tjäna det egna jaget, och STO innefattar alla handlingar som har till syfte att tjäna andra. Dock skall sägas att genom en insikt i all tings slutliga enhet så innebär naturligtvis STO att även sig själv tjänas (”serve self through others”), men det är en balanserad approach till skillnad från STS.

Även om detta är mer väldefinierade, och mer applicerbara, termer är det samtidigt förvånansvärt svårt att använda dem och att exemplifiera. I exoteriska filosofi- och etikdiskussioner är det relativt vanligt att använda fasta situationer och fråga vad som är den etiskt korrekta handlingen. Ett exempel kan vara: “du ser en person som ramlat i vattnet. Hoppar du i och hjälper personen?”. Normalt sett är “Jajamensan” det svar som räknas som etiskt “korrekt”. Från ett STS/STO perspektiv är det inte lika klart, eftersom det som främst är relevant är syftet. Om syftet är att få beröm för att man utförde hjältedåd, eller att få den räddade personens tacksamhet, så handlar det ju om “service to self”. När det gäller bedömning av en given handling måste man alltså ta hänsyn till all kontext runt situationen, inklusive handlarens motivation och syfte.

Med detta i åtanke vill jag nog påstå att merparten av det som idag räknas som “goda gärningar” handlar om STS. Att ge pengar till ett “gott syfte”, t.ex., kan handla om att kunna säga till kompisar vad duktig man varit och därmed få beröm etc. Rena STS-handlingar med andra ord. Kändisar som donerar pengar och notifierar pressen om detta är ett bra exempel (om nu inte kändisen hade i baktanke att få andra att donera pengar till samma syfte som en sido-effekt, vilket ju förändrar saken (om nu inte syftet i sig handlar om att göra något som i slutändan inte gynnar utsatta människor eller djur eller liknande, vilket ju förändrar saken (etc. etc. etc.))).

Klurigt värre alltså.

Men att säga att vårt samhälle idag har STS som religion och att vår kropp är vårt tempel är en kraftig underdrift. Det är ju nåt helt sanslöst egentligen, hur otroligt materialistiska, narcissistiska och allmänt egofixerade vi har blivit. Dock, på samma sätt som andra civilisationer som gått under, med Atlantis som senaste stora exempel för fyra cykler sedan (~12.400BC), ser vi idag hur det egocentriska samhället leder till en implosiv existens som bara kan sluta på ett sätt. Frågan är inte om, utan när.

Och vad gäller det främsta centret för STS i dagens värld så pekar allt mot att deras ekonomi kommer nå 1929-status inom ungefär ett kvartal. Men men, den som lever får se. Vem vet, vi kanske blir magiskt räddade av att “The New Age” inträffar och vi får hjälp av “The Space Brothers” som i vitt ljus kommer ner med sina skepp och visar vägen till ett nytt lyckligt liv! Och sedan blir allting svart… crunch