En Annan Verklighet

En vanlig platityd man hör bland vissa kretsar är att “Vi skapar vår egen verklighet“, och att vi därför borde fokusera på det som är “positivt” och “kärleksfullt”. Man får även ofta höra att “verkligheten är en illusion” och att “tiden inte finns”. Och eftersom verkligheten bara är en illusion, varför bry sig? Det enda som räknas är det egna lugnet, den egna inre friden. Det går inte att göra något åt det yttre.

Navelpillning deluxe.

Även om jag visserligen tror att vi skapar vår egen verklighet via vår kapacitet att uppfatta den objektiva bakomliggande strukturen, och att den därför kan uppfattas olika beroende på just vår kapacitet att uppfatta den, så blir min egen slutsats av detta precis den omvända: det absolut högsta målet borde vara att försöka se världen som den är, och inte som vi vill att den ska vara. Att bara se det som är “positivt” och “kärleksfullt” kan bara leda till ett självhypnotiskt drömliknande tillstånd. En värld med sömngångare, som tror de är vakna och lever i ett euforiskt tillstånd av “love ‘n light”. Dagens sömngångare är morgondagens drömmar, och försvinner lika flyktigt när morgonen kommer.

Sweet dreams ’til the mornin’ come.

Även om vi, som människor, som varelser av kött och blod, atomer och kvarkar, bara är en illusion, och tiden inte finns, så lik förbaskat blöder du om du gör dig illa. Du blir ledsen när en nära går bort. Allting må vara en illusion, men dess syfte är ju att vi ska lära oss om oss själva, så varför inte ta tillfället i akt. Att inte leva livet fullt ut är att frånta Skaparen, som är Skapelsen, en potentiell möjlighet att förstå sig själv. Att inte se livet som det är, och acceptera dess fulländning i alla detaljer, är att sätta oss själva på en piedestal jämte Skaparen och hävda att vi själva minsann vet bättre. Hybris maximus.

“Know thyself“.

Igår var en bra dag. Lyssnade på Tuva Novotny som var med i Morgonpasset i P3 och filosoferade. Även om hon lyckades få till en nästan perfekt politisk korrekthet på alla frågor om livet och döden var det kul att höra någon beskriva just hur befriande det kan vara att säga “Jag vet inte”.

Vilket som av en ren händelse passar in på den andra stora nyheten för gårdagen: min fysikkollega fyllde massor med år och deklarerade glatt att han nu kommit till insikt att den teori för hur kvantmekanik och klassisk mekanik ska kunna integreras som han jobbat med i 10 år, och jag själv i 5 år, var (fritt översatt till svenska) tokfel! Som jag beskrev i inlägget om Intelligent Design är det extremt viktigt att kunna ha en attityd till vetenskap som sätter kunskap och utveckling framför att hålla fast vid en enskild teori. Om man har en stark personlig koppling och identifiering med idéer är det naturligtvis svårt att kunna se objektivt, framförallt när det uppstår anomalier som emotsäger teorin du jour. Historiskt sett har alla fysikaliska teorier varit felaktiga, eller åtminstone kraftigt begränsade i sin applikation, och det finns väl egentligen ingen anledning att tro att våra nuvarande teorier kommer ha en någorlunda lång livslängd. Strängteorin, specifikt, kommer t.ex. med största sannolikhet få en abrupt död. Så vi gladdes båda åt gårdagens insikt. Hypotesen är död, länge leve den nya hypotesen, skulle man kunna säga, för naturligtvis är det så att de insikter som ledde till den gamla idéns död samtidigt ger liv och kraft åt en ny. Jag ser fram emot att få möjlighet att följa den från sina första stapplande steg.

Nåväl, till saken.

En av de knivigare frågor som ställdes till Tuva var huruvida ondska existerade. Hennes svar - om jag minns rätt - var att hon inte trodde på ondska som medfödd egenskap, utan att ondska kommer ur “mental ohälsa”, och liknande. Som att något var fel med att vara ond, och det är klart, från ett rent samhällsperspektiv kan det klassas som sjukligt att vara psykopat. Från ett universellt perspektiv är det egentligen mest en naturlig sidoeffekt av fri vilja. Yin kan inte existera utan Yang.

Från ett rent esoteriskt perspektiv är det aningens mer komplext. Till att börja med är termerna “gott” och “ont” i princip helt och hållet subjektiva. Det som är “gott” för mig är “ont” för någon annan, och tvärtom, strikt sett. Däremot finns det en common sense uppfattning om vad ondska innebär, och utifrån ett sådant mer odefinierat perspektiv går det nästan typ att liksom svara på frågan. Men till vad nytta? Det skulle bara bli ännu en subjektiv version av ett hopplöst löst definierat och känslomässigt laddat ämne.

De esoteriska termerna som ofta används istället, och som är betydligt enklare att definiera objektivt, är “service to self” och “service to others” (STS och STO). STS innefattar alla handlingar som har till syfte att tjäna det egna jaget, och STO innefattar alla handlingar som har till syfte att tjäna andra. Dock skall sägas att genom en insikt i all tings slutliga enhet så innebär naturligtvis STO att även sig själv tjänas (”serve self through others”), men det är en balanserad approach till skillnad från STS.

Även om detta är mer väldefinierade, och mer applicerbara, termer är det samtidigt förvånansvärt svårt att använda dem och att exemplifiera. I exoteriska filosofi- och etikdiskussioner är det relativt vanligt att använda fasta situationer och fråga vad som är den etiskt korrekta handlingen. Ett exempel kan vara: “du ser en person som ramlat i vattnet. Hoppar du i och hjälper personen?”. Normalt sett är “Jajamensan” det svar som räknas som etiskt “korrekt”. Från ett STS/STO perspektiv är det inte lika klart, eftersom det som främst är relevant är syftet. Om syftet är att få beröm för att man utförde hjältedåd, eller att få den räddade personens tacksamhet, så handlar det ju om “service to self”. När det gäller bedömning av en given handling måste man alltså ta hänsyn till all kontext runt situationen, inklusive handlarens motivation och syfte.

Med detta i åtanke vill jag nog påstå att merparten av det som idag räknas som “goda gärningar” handlar om STS. Att ge pengar till ett “gott syfte”, t.ex., kan handla om att kunna säga till kompisar vad duktig man varit och därmed få beröm etc. Rena STS-handlingar med andra ord. Kändisar som donerar pengar och notifierar pressen om detta är ett bra exempel (om nu inte kändisen hade i baktanke att få andra att donera pengar till samma syfte som en sido-effekt, vilket ju förändrar saken (om nu inte syftet i sig handlar om att göra något som i slutändan inte gynnar utsatta människor eller djur eller liknande, vilket ju förändrar saken (etc. etc. etc.))).

Klurigt värre alltså.

Men att säga att vårt samhälle idag har STS som religion och att vår kropp är vårt tempel är en kraftig underdrift. Det är ju nåt helt sanslöst egentligen, hur otroligt materialistiska, narcissistiska och allmänt egofixerade vi har blivit. Dock, på samma sätt som andra civilisationer som gått under, med Atlantis som senaste stora exempel för fyra cykler sedan (~12.400BC), ser vi idag hur det egocentriska samhället leder till en implosiv existens som bara kan sluta på ett sätt. Frågan är inte om, utan när.

Och vad gäller det främsta centret för STS i dagens värld så pekar allt mot att deras ekonomi kommer nå 1929-status inom ungefär ett kvartal. Men men, den som lever får se. Vem vet, vi kanske blir magiskt räddade av att “The New Age” inträffar och vi får hjälp av “The Space Brothers” som i vitt ljus kommer ner med sina skepp och visar vägen till ett nytt lyckligt liv! Och sedan blir allting svart… crunch

Efter att i förra blogginlägget försökt analysera både kristendomens och vetenskapens problem vad gäller dess förhållningssätt till Intelligent Design (ID) tänkte jag nu ge mig på att beskriva hur man kan resonera om ID ur ett esoteriskt perspektiv.

Men en sak i taget: vad innebär “esoterisk” egentligen? Det är ett ord som förmodligen har olika innebörd beroende på vem man frågar. Vi kan ju börja med att rådfråga svenska Wikipedia som har följande definition:

Kunskap som är esoterisk är kunskap som är avsedd för en inre krets av lärjungar, eller speciellt upplysta.

Wikipedia beskriver även dess motsats, nämligen exoterisk:

Kunskap som är exoterisk är avsedd för en bred allmänhet.

Beskrivningarna är föredömligt korta, och träffar samtidigt relativt rätt. Merparten av den “kunskap” som är allmänt känd idag är av exoterisk natur, och i diskussioner kring komplexa frågor som ID tenderar argumentationen att göras i form av exoteriska påståenden som förenklar och förringar, eftersom det är dess syfte: att tilltala en bred publik som söker enkla svar på svåra frågor. Som kontrast till detta så utgår esoterisk kunskap från principen att riktigt värdefull kunskap av sin natur är svåråtkomlig, och kräver enormt mycket av den som söker den, annars förlorar den sitt värde. Om inte mottagaren gör uppoffringar kommer kunskapen inte att kunna förstås, och utan förståelse blir det omöjligt att applicera kunskapen, och kunskap som inte kan appliceras är värdelös.

Här ser vi för övrigt varför det är nödvändigt att skilja på olika typer av så kallad “mysticism”. Den form som till exempel förs fram av många New Age anhängare fokuserar på “fenomenal” och “upplevelseorienterad” mysticism, där den egna subjektiva upplevelsen och strävan efter “lycka” är de främsta målen. Det finns en oändlig mängd möjligheter att uppnå olika transcendentala tillstånd som syftar till att ge en inre frid.

Den form av “mysticism” som esoterisk kristendom representerar är raka motsatsen till detta. Syftet är istället att uppnå en så pass objektiv syn på verkligheten som bara är möjligt, både vad gäller inre och yttre universa. Det finns inga tabun, och att säga “jag vet inte” är upptakten till äventyr där nya saker kan upptäckas och förstås. I likhet med New Age figurerar ofta icke-materiella koncept, även om dock även dessa naturligtvis på någon nivå är materiella, bara inte från det mänskliga perspektivet.

De esoteriska principerna ersätter även till stor del teorier med hypoteser, och bevis med sannolikheter. Syftet är att undvika dogma och blind tro i allra största grad, och acceptera att vi som människor är i grunden subjektiva varelser, varför bevis baserade på illusionen av objektiva observationer i princip är omöjliga att uppnå.

Det är med detta som bakgrund jag ser på Intelligent Design. Jag har redan lärt mig mycket, men inte om ID utan om andra som ser på ID, vilket i sig gör ID till en värdefull resurs. Man kan likna det vid Marilyn Manson: tyck vad ni vill om musiken, men det är fascinerande att se de reaktioner som han framkallar hos religiösa fundamentalister! De har mycket att lära oss om den mänskliga naturens mörka sidor, även de själv tror det omvända.

Nåväl, till saken.

Med utgångspunkt från G’s system är namnet “Intelligent Design” nästan intetsägande, då systemet utgår från hypotesen att allt är intelligent och medvetet. Atomer, molekyler, växter, djur, människor, s.k. “änglar”, rubb och stubb. Som det är sagt:

[…] You must remember that there is nothing dead or inanimate in nature. Everything in its own way is alive, everything in its own way is intelligent and conscious. Only this conscioussness and intelligence is expressed in a different way on different levels of being - that is, on different scales.

Givet ovanstående blir det naturligtvis omöjligt att prata om o-Intelligent Design, eftersom allt per definition är intelligent, om än på exponentiellt olika nivåer. G’s system definierar t.o.m. algoritmer för att beräkna skillnaderna i intelligens mellan en molekyl och t.ex Kristus, även om det ska erkännas att det svåra är nog snarare att tolka svaret än att komma fram till det.

Som nämndes i det förra inlägget kan Gud, eller det Absoluta, av princip inte lägga sig i de händelser som styr våra liv, så idén om toppstyrning är utesluten. Däremot så beskriver G hur allas plats i verkligheten definieras av vad de äter och vilka de äts av. Vi äter ju växter och djur, och vi äts i vår tur av vad G refererade till som “änglar” i sina diskussioner om människan som “food for the moon“. Don Juan beskrev även människoätande entiteter som “the flyers”. En mer modern term är “utomjordingar“, även om en mer tekniskt korrekt beskrivning är “hyperdimensionella varelser” eller “ultraterrestrials”. För att göra en lång historia kort är vi med andra ord inte högst i näringskedjan på vår lilla planet. Jag vet vad du tänker nu. Jag var i början inte själv så där jättepigg på hela idén, men efter att ha studerat ämnet hyffsat väl verkar det dock vara den hypotes som bäst förklarar varför vår värld ser ut som den gör. Shit happens.

Hur som helst, givet att vi verkar vara föremål för en synnerligen cynisk uppfödning för att, i bästa Matrix-anda, sugas ut på energi genom konstant konstruerade problem i vår vardag så kan vi åtminstone säga en del om hur vi människor skapats för att bäst tjäna detta syfte. Tänk genetisk ingenjörskonst som får våra tafatta försök med “Belgian Blue” att blekna. Don Juan beskrev situationen på följande sätt:

They [the sorcerers of ancient Mexico]discovered that we have a companion for life. We have a predator that came from the depths of the cosmos and took over the rule of our lives. Human beings are its prisoners. The predator is our lord and master. It has rendered us docile, helpless. If we want to protest, it suppresses our protest. If we want to act independently, it demands that we don’t do so.” […]
You have arrived, by your effort alone, to what the shamans of ancient Mexico called the topic of topics,. I have been beating around the bush all this time, insinuating to you that something is holding us prisoner. Indeed we are held prisoner! This was an energetic fact for the sorcerers of ancient Mexico.” ” […] They took over because we are food for them, and they squeeze us mercilessly because we are their sustenance. just as we rear chickens in chicken coops, gallineros, the predators rear us in human coops humaneros. Therefore, their food is always available to them.” […]

“I want to appeal to your analytical mind. . Think for a moment, and tell me how you would explain the contradiction between the intelligence of man the engineer and the stupidity of his systems of beliefs, or the stupidity of his contradictory behavior. Sorcerers believe that the predators have given us our systems of beliefs, our ideas of good and evil, our social mores. They are the ones who set up our hopes and expectations and dreams of success or failure. They have given us covetousness, greed, and cowardice. It is the predators who make us complacent, routinary, and egomaniacal.” ” […] In order to keep us obedient and meek and weak, the predators engage themselves in a stupendous maneuver-stupendous, of course, from the point of view of a fighting strategist. A horrendous maneuver from the point of view of those who suffer it. They gave us their mind! Do you hear me? The predators give us their mind, which becomes our mind. The predators’ mind is baroque, contradictory, morose, filled with the fear of being discovered any minute now. “I know that even though you have never suffered hunger, you have food anxiety, which is none other than the anxiety of the predator who fears that any moment now its maneuver is going to be uncovered and food is going to be denied. Through the mind, which, after all, is their mind, the predators inject into the lives of human beings whatever is convenient for them. And they ensure, in this manner, a degree of security to act as a buffer against their fear.”

En del kommenterar ID med att kalla den “Ointelligent Design” på grund av hur dåligt den mänskliga kroppen är anpassad till den miljö vi lever i. Med ovanstående i åtanke kan jag bara hålla med, och det är naturligtvis inte heller meningen att vi skall vara “fulländade varelser”. Syftet med den mänskliga rasens existens, åtminstone ur våra skapares perspektiv, är att ge dem maximal Return On Investment. Punkt. De har samma hänsynslösa inställning till oss, som vi har till de djur vi hanterar på samma sätt. Ironi i kubik.

Det finns oändligt mycket mer att säga om hur just intelligens - d.v.s. allt - skapar och formar sin verklighet, men vad gäller just ID som princip och dess specifika relation till oss människor tror jag att ovanstående räcker till både en och två funderingar. Nu känner jag mig lite hungrig så det är nog bäst att äta lite innan jag dör.

Den svenska bloggosfären diskuterar just nu livligt idén om “Intelligent Design” (ID), det vill säga tanken om att vår värld inte är enbart konstruerad som en strikt konsekvens av de fysiska lagarna. Eftersom det är ett tema som är relaterat till de idéer som G’s system innebär tänkte jag göra ett försök att kommentera ur det perspektivet. Men först av allt är det intressant att läsa de inlägg och kommentarer som görs runt detta ämne. Det finns en tydlig polarisering i frågan, och båda sidor verkar ha ett stort personligt intresse av att “vinna”. Den monoteistiska genen in action - min Gud har rätt och din har fel, och i detta fall verkar det vara den materialistiska Guden i ena ringhörnan och den religiösa Guden i den andra. Att se den andres perspektiv, att ta till sig det som är av värde, och skapa en djupare förståelse för sig själv, den andre, och världen i stort verkar tyvärr inte vara något som lockar svenska bloggare. Himla synd.

Om man nu ska ge sig på att diskutera Intelligent Design kändes det vettigt att läsa på lite först, så jag surfade runt och hittade en webbplats som beskrev det hela. Så vad går då det hela ut på, direkt från källan, så att säga. ID beskrivs som följer:

ID is a scientific theory that intelligent causes may have played a crucial role in the origin of the universe and of life and its diversity. It holds that design is empirically detectable in nature, and particularly in living systems. ID is an intellectual movement that includes a scientific research program for investigating intelligent causes and that challenges naturalistic explanations of origins that currently drive science education and research.

Notera att än så länge står det inget om någon Gud, eller att religion skulle vara inblandat. I nästa andetag finner vi i samma dokument under rubriken “Relationship between Intelligent Design and Creation Science”:

Intelligent Design is not creation science. ID is simply an hypothesis about the direct cause of certain past events based on an observation and analysis of data. ID does not arise from any religious text, nor does it seek to validate any scriptural account of origins. An ID proponent recognizes that ID theory may be disproved by new evidence.

Så mycket tydligare än så kan det väl knappast bli. Kreationister kan alltså kalla sig för förespråkare för ID som en möjlig lösning till den problematik som ID identifierar, men ID i sig förespråkar inte kreationism i dess religiösa, typiskt sett kristna, form.

Dock går det ju inte att undvika att tala om ID utan att nämna dess relation till Kreationister, och då speciellt den Bibel-trogna falang som finns inom vissa, framför allt, kristna kretsar. Att Kreationister har valt att hänga på trenden med ID har väl undgått få, och anledningen är relativt enkel att förstå. Vi lever idag i ett samhälle som hyllar vetenskapen framför allt, och där det som inte är vetenskapligt bevisbart inte existerar. Att i ett sådant klimat förespråka en livsstil som per definition innebär att använda tro och känsla som ledljus är att leva en tynande tillvaro. När så ID kom till fann Kreationister ett ljus i tunneln, ett sätt att föra fram sina åsikter med en terminologi som kunde locka nutidsmänniskan. Professor Kenneth Miller beskriver situationen:

As [Kurt] Wise makes clear, he believes that the real danger of evolutionary biology to Christianity is not at all what most scientists might suspect. It is not that evolution’s version of natural history threatens to unseat the central Biblical myths of unitary creation and the Flood. Rather, it is the chilling prospect that evolution might succeed in convincing humanity of the fundamental purposelessness of life. Without purpose to the universe, there is no meaning, there are no absolutes, and there is no reason for existence.

I en värld där inget har mening, där inget syfte finns utom det du själv godtyckligt väljer att ha, finns inget utrymme för en religiös tro. Eftersom endast en Gud kan finnas (den monoteistiska genen, remember?) är således lösningen att med vetenskapens egna regler ompaketera ett andligt budskap för att passa den moderna materialistiska människan. Ironi i kubik.

Ett av de grundläggande problem som Kreationister har är den bas som deras hypotes baseras på: bibeln. Ah. Vilket underbart kärt ämne, så hopplöst insyltat i känslor, tro, och hopp. Denna lilla skrivelse har gett upphov till så mycket gott och ont att tanken svindlar. Den är beviset på tesen att “en fjärt i asien kan skapa orkaner i europa”. Man undrar om de som skrev bibeln hade kunnat ana dess konsekvenser.

Vilket osökt för oss in på ämnet: vem skrev bibeln? Andra har dryftat detta ämne, så jag tänker endast referera till en av huvudpunkterna:

The great Jewish scholar, Rashi de Troyes, (1040-1105), makes the astonishingly frank statement that the Genesis narrative, going back to the creation of the world, was written to justify what we might now call genocide. The God of Israel, who gave his people the Promised Land, had to be unequivocally supreme so that neither the dispossessed Canaanites nor anyone else could ever appeal against his decrees. Rashi’s precise words were that God told us the creation story and included it in the Torah “to tell his people that they can answer those who claim that the Jews stole the land from its original inhabitants. The reply should be; God made it and gave it to them but then took it and gave it to us. As he made it and it’s his, he can give it to whoever he chooses.

Eftersom bibeln, däribland skapelseberättelsen, skrevs av människor för människors syften, är det därför svårt att ha den som grund för någon form av historisk och vetenskaplig teori. Vad gäller just kristendom - och för den oinvigde kan jag nämna att G’s system ibland refereras till som “esoterisk kristendom” - är det även intressant att notera att dess så-kallade anhängare sällan följer de fundamentala principer som Kristus exemplifierade i bibeln. G beskriver detta i ISOTM på följande sätt:

Whether he likes it or not he shows his attitude towards religion by his actions and he can show his attitude only by his actions. Therefore if his actions are opposed to those which are demanded by a given religion he cannot assert that he belongs to that religion. The vast majority of people who call themselves Christians have no right whatever to do so, because they not only fail to carry out the demands of their religion but they do not even think that these demands ought to be carried out. Christianity forbids murder. Yet all the whole of our progress comes to is progress in the technique of murder and progress in warfare. How can we call ourselves Christians?

Jag skulle med anledning av ovanstående aldrig någonsin kalla mig för kristen - så pass självinsikt har jag - men att däremot säga att jag i mina bästa stunder nästan efterlever Kristna principer känns ok. Men mina bästa stunder är sällan och kortlivade.

Vad har då denna utläggning om kristendomens problem med ID att göra? Den kritik som jag ofta ser föras fram mot ID är just att kristna med en fundamentalistisk tolkning av bibeln inte bara är dess främsta, eller snarare mest högljudda, förespåkare, utan att de även representerar ID som helhet. Jag vill med anledning av ovanstående med viss bestämdhet hävda att så inte fallet. Kristendomen har sina egna problem att brottas med, och de har låtit dessa gå ut över ID av ovan givna anledningar (och säkert mer därtill), men att klandra ID för detta känns som ett försök att vinna enkla poäng. Enkla poäng, men rätt torftiga. Tusen gånger noll är fortfarande noll.

Om vi för ögonblicket bortser från just den bibel-trogna tolkningen av ID, och istället ställer oss frågan mer generellt: kan en Gud ha haft ett finger med i spelet vad gäller vår evolution? Som av en ren händelse finns det en passande historia om just detta. Ouspensky skriver i ISOTM:

The story is about an over-aged student of a seminary who, at a final examination, does not understand the idea of God’s omnipotence.
“Well, give me an example of something that the Lord cannot do”, said the examining bishop.
“It won’t take long to do that, your Eminence”, answered the seminarist.
“Everyone knows that even the Lord himself cannot beat the ace of trumps with the ordinary deuce.” Nothing was more clear. There was more sense in this silly story than in a thousand theological treatises. The laws of a game make the essence of the game. A violation of these laws would destroy the entire game. The Absolute can as little interfere in our life and substitute other results in the place of the natural results of causes created by us, or created accidentally, as he can beat the ace of trumps with the deuce.

Guds kapacitet att ingripa kan med andra ord liknas med en biljardspelares. Gud kan placera bollarna, använda sina erfarenheter och kunskaper om bollarnas position och sedan med en stöt blåsa liv i det hela. Men därefter kan Gud, eller det Absoluta som är den term G använder, bara se på. Ett ingripande av det Absoluta i tingens skeende är fullständigt omöjligt eftersom det skulle förstöra hela syftet med spelet.

Och till de av er som nu inflikar att biljardbollarna i ovanstående exempel enbart följer naturens lagar och därför i god materialistik anda kommer att ge upphov till ett förutsägbart resultat har jag bara en sak att säga: läs på kvantmekanik. ’nuff said.

Hur står det då till med den så-kallade vetenskapliga falangen, och relationen till ID? Man kan i de relativt spydiga kommentarer som ID får, av vilka flertalet snarare verkar riktade mot Kreationism, urtyda samma desperation vad gäller tron på den egna Guden, den att vetenskapen, i detta fall representerad av Darwins evolutionsteori, har rätt och inga andra rätta skaper finnas. Det tragiska är att det vetenskapliga synsättet är lika insnöat som det religiösa, fast baklänges. Karl Popper skriver följande i The Logic of Scientific Discovery om vetenskapens grundprinciper:

[…] All the statements of empirical science (or all ‘meaningful’ statements) must be capable of being finally decided, with respect to their truth and falsity; we shall say that they must be ‘conclusively decidable’. This means that their form must be such that to verify them and to falsify them must both be logically possible. Thus Schlick says:
‘[…] a genuine statement must be capable of conclusive verification’;
and Waismann says still more clearly:
‘If there is no possible way to determine whether a statement is true then that statement has no meaning whatsoever. For the meaning of a statement is the method of its verification

Verkar väl rimligt, eller hur? Njae, det beror ju liksom på vem som avgör om ett påstående är verifierbart. Problemet är att vetenskapen i allmänhet inte inser sina egna begränsningar. En uppenbar begränsning i empirisk forskning är att den är statistisk, och därför av naturen begränsad. Ur ett fåtal observationer tas ofta generella påståenden fram. Kanske inte av den som gjorde observationen, men den monoteistiska genen (”min Gud har rätt, och din har fel”, remember?) har en tendens till att utveckla vaga påstående såsom “under förutsättning X med observationsmaterial Y har Z observerats” till “För alla Y gäller Z”. Baserat på min egen subjektiva erfarenhet och efter att ha träffat flertalet empiriska forskare har jag observerat att så är fallet. Men hur väl definierat är X? Hur stort är Y i förhållande till den totala möjliga mängden? Och hur observerades Z? Togs det hänsyn till observatörens alla subjektiva tillstånd? Var han/hon trött? Ledsen? Tappat glasögonen för dagen? Går det att överhuvudtaget säga någonting, utöver ett konstaterande att det är fantastiskt svårt att säga någonting överhuvudtaget!

Sedan har vi även problemet med vetenskapens mer eller mindre totala oinsikt i dess position. Att inifrån ett system försöka förstå ett system är en i det närmaste omöjlig uppgift. Låt mig exemplifiera. En vacker dag blir en av cellerna i min kropp självmedveten och försöker glad i hågen lista ut så mycket som möjligt om dess universum. Den kan observera andra celler, blodkroppar, virus och bakterier. I god vetenskaplig anda tas teorier och teorem fram om verklighetens struktur och uppbyggnad. Cellen är lycklig över dess kapacitet att förstå sin omgivning. I själva verket är den, som vi ju vet, i det närmaste helt ute och cyklar eftersom den i sin modell inte insett att den är en del av en kropp, som bor på en planet, i ett solsystem, i en galax, i ett universum. Och det finns naturligtvis ingen möjlighet för cellen att kunna veta allt detta, och det är ju just detta som är poängen. Tron på vetenskapens metod som väg till absolut vetande är lika idiotisk som de bibeltrognas referat till skapelseberättelsen som modell för hur vi kom till.

Vetenskapen har även ett inbyggt problem som beskrivs av genetikern Richard Lewontin:

[…] It is not that the methods and institutions of science somehow compel us to accept a material explanation of the phenomenal world, but, on the contrary, that we are forced by our a priori adherence to material causes to create an apparatus of investigation and a set of concepts that produce material explanations, no matter how counterintuitive, no matter how mystifying to the uninitiated. Moreover, that materialism is absolute, for we cannot allow a Divine Foot in the door.

För att summera: religionen har alltså använt sig av vetenskapens metod för att komma fram, och vetenskapen har använt sig av religionens tro för att rationalisera dess materialistiska syn. Ironi i kubik.

För att inte tala om det enorma problem vad gäller hur forskning finansieras. “Naturligt urval” blir snarare “selektivt urval” när det gäller vilka tankar och spår som följs. Ja jisses.

I sammanhanget kan jag nämna att jag själv arbetar med kvantfysik, och har i mitt liv levt ihop med ett antal biologer och kemister, och på intet sätt tycker att vetenskap i sig är förkastligt. Jag hara bara ingen övertro till dess kapacitet att ge oss den slutgiltiga sanningen. G påpekar att det system han beskriver är bortkastat på alla utom de desillusionerade som tappat tron på alla andra vägar, och som genuint tröttnat på lögner i alla dess former. Jag räknar mig till den sälla skaran.

Så om nu både religionen och vetenskapen har sina respektive problem att brottas med, och ID framstår som ett skilsmässobarn som slits mellan två föräldrar, hur kan man se på det hela ur ett esoteriskt perspektiv? Det får tyvärr vänta till en annan dag, för nu har det blivit en annan dag!

I “By way of deception” beskriver Victor Ostrovsky hans väg till att bli officer i Institutet (aka Mossad), och ett antal operationer som genomförts. Man får en inblick i hur personer med “lämpliga” färdigheter drillas till att bli paranoida experter i konsten att använda lögner för att uppnå ett syfte, vad det än må vara. Under inlärningsfasen handlar det mycket om att “försvara Israel” och liknande platityder, men när de väl kommit i aktiv tjänst är det mer uppenbart vad det handlar om: ett sätt att tjäna så mycket pengar som möjligt (främst genom vapenhandel, knarkhandel och sexhandel), och få utlopp för den mänskliga naturens allra mörkaste drifter och behov. Att en så liten organisation - knappt ett par tusen samtidiga aktiva - kan ställa till med så mycket oreda är egentligen helt fantastiskt. Deras psykopatiska attityd och totala nonchalans för mänskligt liv är svår att föreställa sig, men Victors berättelser om deras uppdrag och upptåg ger en tydlig bild som inte går att ignorera.

Men det som kanske är mest häpnadsväckande är deras uppfinningsrikedom vad gäller Falsk Flagg Operationer (FFO). Efter att ha läst om hur de genomfört alla möjliga olika terrordåd i deras fienders namn (oftast Hamas eller PLO) så förstår man plötsligt hur det omöjligt kan bli en lösning i Mellanöstern-konflikten. Varje gång deras uppdragsgivare påbörjar en “fredsförhandling” ser de till att “Palestinska upprorsmän” sätter stopp för det hela. En bilbomb här, en krypskytt där. Åsså får de en anledning till att bryta upp alltihop under förevändningen att den andra sidan, Palestinierna, minsann måste hålla koll på de egna om det ska bli fred. Ja jisses.

Men deras mest lyckade, och misslyckade, FFO till dags dato måste nog ändå vara 9-11. Mest lyckade, eftersom det skapade den förevändning som PNAC-gänget behövde för att kunna genomföra sin strategi att invadera Irak, och mest misslyckade eftersom det (för den som har ögon att se) finns så otroligt många missar och hål i hela historien. Georgie boy som var så klurig och fixade en täckmantel för att slippa vara i Vita Huset den dagen, och så har Institutet den dåliga smaken att tweaka beställningen och skicka missilen på Pentagon istället. Jäklarns vad de måste fått brått att skicka uppstädningspatrullen till en annan adress! Inte undra på att de har svårt att svara på alla frågor som uppstått. Nåväl, eftersom WTC i alla fall brann upp så snyggt och prydligt så är det väl synd att klaga kanske. Han har ju ändå lyckats få ut det han ville av det hela, minst sagt.

Hur de lyckades få till så att det hela kunde skyllas på en så tafflig “grupp” som Al Qaeda är smått förbryllande. Det har ju aldrig varit en hemlighet vem som äger dem, även om det kanske är mindre hälsosamt att påpeka det alltför tydligt. C’est la vie.

Men om Institutet har en viss finess och precision i sina beställningsjobb, vilket kanske bättre exemplifieras av hur de hanterade Madrid, så har deras kollegor MI6 lite kvar att göra på den fronten. Deras hantering av London-bombningarna var ju lite smått klantig, om man säger som så. Den som kom på att placera bomberna under tunnelbanevagnen istället för i, och därigenom skapade explosionshål som liksom går åt fel håll, kan inte ha det lätt just nu.

Och även om de ska ha kredit för att de spärrade av ett antal stationer innan London för att få ner antalet passagerare så ger det ju inte direkt ett lika tydligt intryck av att det var “självmordsbombare” som gjorde det hela. Men men, de ska väl lära sig det där. De kan ju alltid gå en kurs på Institutet om inte annat. Hur som helst så verkar ju effekten ha blivit den de ville uppnå: få bort fokus från G8-mötet och motivera fler antiterrorlagar. Check!

O beskriver i ISOTM hur han ansåg att de omständigheter som rådde under första världskriget, den tid då han undervisades i G’s system, hindrade dem. Att hela tiden behöva oroa sig för att bli dödad, rånad och lemlästad sågs som ett onödigt problem; syftet var ju att genom det dagliga livet försöka förstå sig själv för att uppnå medvetenhet och självkontroll. Och att uppnå något som kunde kallas “Jag” överhuvudtaget.

G’s kommentar var att det tvärtom var nödvändigt att verka i en sådan miljö, av flera anledningar. Under normala omständigheter skulle den verksamhet som G’s system innebär hela tiden trakasseras av allmänheten - klassas som sekteri och olagligheter, kanske till och med “terrorism” med moderna termer - då vi människor har en enorm tendens att förringa det vi inte förstår. Den monoteistiska genen skulle man kunna kalla det:

Min Gud har rätt och din har fel

Men den främsta anledningen till att uppskatta det kaos som råder i krigssituationer är att det då finns som mest möjligheter till Arbete. När alla ting är som mörkast, och ingen ting är sant, då har ett ljus som mest effekt. Lögnen, i alla dess former, blir en effektiv språngbräda. Vi tvingas ta ställning - att ställa de svåra frågorna och fundera på vad som är sant och falskt, och varför vi har en sån enorm vilja att tro på det som är falskt. Varje gång vi tar ställning tar oss vidare mot en antingen objektiv eller subjektiv verklighet.

Det kanske mest framträdande exemplet i modern tid är 9-11, och alla de händelser som skett därefter. Det tillstånd av sömn som det amerikanska folket hamnat i är smärtsamt att se. De vill så gärna tro på sina ledare; på deras godhet och vilja att göra det som är rätt för folket. Med media som rättesnöre och tolkare av det som händer - att ha en egen åsikt är ju jobbigt - sjunker de djupare och djupare ner i den hypnos som sakta men säkert genomförts. Att den objektiva verkligheten är tvärtom gör deras fanatism bara ännu mer nödvändig. Att vakna upp och inse att allt de har trott är lögner vore för traumatiskt. Bättre då att sova vidare. Att ignorera verkligheten. Att leva i en annan verklighet, där min Gud har rätt, och din har fel. Som Morpheus noterade till Neo:

The Matrix is a system, Neo. That system is our enemy. But when you’re inside, you look around, what do you see? Businessmen, teachers, lawyers, carpenters. The very minds of the people we are trying to save. But until we do, these people are still a part of that system and that makes them our enemy. You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inert, so hopelessly dependent on the system, that they will fight to protect it.

Att vakna upp och inse att min Gud har fel, och inte ens finns, är sällan ett alternativ. Däri ligger roten till det problem vi ser idag.

Och just därför är det så viktigt att försöka använda den lögnen, denna massiva lögn, som språngbräda för den egna utvecklingen, och att samtidigt försöka förstå och ha empati för de som inte klarar av, eller ens vill, göra detsamma.

Titeln på denna blog är hämtad från Carlos Castanedas bok vari han beskriver de diskussioner han hade med Don Juan, en mexikansk “magiker”, eller snarare “Seer“. Don Juan beskriver för Castaneda ett annat perspektiv på verkligheten, ur en synvinkel som är så totalt annorlunda att man till en början inte förstår någonting. Efter att ha även läst om det esoteriska system som främst beskrivs av G.I. Gurdjieff (även kallad “G”) och Boris Mouravieff, och efter att ha praktiserat de principer som där beskrivs, kan jag hålla med om att det är som “en annan verklighet”. En verklighet där vi människor sällan har kontroll över oss själva, en verklighet där vår egen subjektiva syn på vår existens framstår som fullständigt absurd, och där det blir uppenbart att det som vi så kärt kallar “Jag” endast är en mekaniskt konstruerad illusion, en soppa av personligheter, roller, och masker som ständigt kämpar för att få synas och höras. Den enes nyårslöfte är den andres börda, som kan glömmas och ignoreras utan problem.

När man letar efter andra som haft liknande upplevelser och insikter i vårt avlånga land möts man av ett enormt vakuum, en tystnad som endast bryts av sporadiska hänvisningar till G och möjligtvis till diverse “New Age” liknande forum och sammankomster. Vilket känns smått komiskt eftersom “New Age” i sig är raka motsatsen - ett självhypnotiskt tillstånd där den personliga upplevelsen hyllas och förhärligas, och där objektiv betraktelse av det som Är ses som att ge efter för negativa krafter. “You create your own reality” (YCYOR) är tesen som gäller. Navelpillning deluxe.

Vilket som av en ren händelse verkar vara den allmänna inställningen i dagens samhälle. Vi lever i dokusåpans tid, där vår egna gråa tillvaro kan undflys till förmån för pseudo-kändisars fantasiexistens. Vi lever i en tid då lögnen härskar, och där illusioner i alla dess former är det som gäller. Kommer ni ihåg hur det var innan 9-11? Innan upp blev ner? Jag har själv nästan glömt. Och det är väl i såna tider som G’s idéer är som viktigast, och då Don Juans utvikningar om vikten att Se är som mest relevanta.

Jag kommer därför försöka använda denna blog att beskriva mina erfarenheter av G’s system, dess applicering, de framgångar och bakslag som jag redan nu vet kommer att ske. Det ligger på nåt vis i sakens natur. Om någon annan får inspiration, idéer eller bara något att le åt av allt detta så är det en bonus. För de allra flesta kommer nog det jag skriver att verka fasligt märkligt. Det ligger på nåt vis även det i sakens natur.

Eftersom vi lever i slutskedet av den cykel som med jämna mellanrum rebootar vår civilisation känns det även relevant att få med inslag om nutidshändelser, det som de flesta skulle kalla “politik”. Att förstå var vi är, varför vi är här, och hur vi ska komma ifrån vår hopplösa situation känns liksom viktigt. Vore det inte trevligt om vi slapp göra samma misstag nästa gång? G’s system handlar lika mycket om att ge upp de lögner vi har om oss själva som att inse att vår bild av omvärlden är ett korthus av lögner.

Eftersom den Allmänna Lagen (”General Law“) är obarmhärtligt precis kommer jag tyvärr inte att tillåta kommentarer. Om någon har synpunkter eller funderingar på det som skrivs får ni dock gärna höra av er via email eller forumet.