En Annan Verklighet

Denna blogg är härmed likt fågel Fenix nedlagd och återuppstånden, men i en helt annan form. Jag låter dock denna blogg vara kvar som en påminnelse till mig själv, och för de av er som fortfarande hittar nåt av intresse. See you!

Jag har skrivit tidigare om cykliska katastrofer, och hur dessa påverkar vår planet. Nu har Laura Knight-Jadczyk och Henry See satt ihop en längre artikel som i detalj beskriver bakgrunden och orsakerna till dessa katastrofer, och har en hel del fakta och data som referens till varför detta scenario beskrivs. Jag rekommenderar en genomläsning av denna artikel som ni kan hitta här.

När man väl förstått att klimatförändringarna kanske inte i första hand är något som människan orsakat, och att andra planeter i vårt solsystem går igenom samma förändringar just nu, och att detta sker med jämna mellanrum, så uppstår en del följdfrågor tycker jag. Dels så funderar jag på om detta kan vara orsaken till varför Bush&Co med sådan frenesi och hänsynslöshet genomför sin terrorstrategi just nu. Om det nu är så att vår planet relativt snart kommer att utsättas för ett yttre hot i form av kometer och asteroider är det ju kanske inte så konstigt om de vill skaffa sig en bra position, där de kan kontrollera så stor del av planeten som möjligt. Fullständigt cyniskt och psykopatiskt, javisst, men de verkar ju onekligen agera som om det var så de tänkte. Inga argument eller försiktighetsförslag biter. Om man dessutom beaktar att framförallt Bush anser sig vara utsedd av Gud, och tror på de evangeliska berättelserna om Armageddon, så kan man förstå att han ser fram emot det som komma skall. Efter kaos kommer Jesus, och han har sin givna plats vid hans sida, såsom utsedd av Gud.

Så det är mycket kring hur vår jord ser ut just nu som kan förklaras av denna teori om cykliska katastrofer, både klimatmässigt, historiemässigt, och politisk. Men jag tvivlar på att dessa insikter kommer att kunna nå ut till så värst många människor. Idén om att det är människor som ligger bakom klimatförändringarna verkar rätt cementerade i dagsläget, och all debatt kretsar kring just detta.

Och samtidigt så tickar klockan… tick… tock.. fem i tolv är den.

Apropå förra inlägget hade DN en intressant artikel igår. FN har tydligen vaknat och kommit på att det är bra med en plan för att hantera “hot från rymden”, där hotet skulle bestå av meteoriter. Bra idé! Men det är lite dubbla budskap i det hela. Å ena sidan är det inte så bråttom:

Med jämna mellanrum kommer larmrapporter om att asteroider är på väg att korsa jordens bana. Länge ansågs den ännu avlägsna jätten Apophis, med en diameter på 320 meter, utgöra ett reellt hot mot stora delar av mänsklighetens existens då den beräknades träffa jorden i april 2036. Den amerikanska rymdstyrelsen Nasa har nu reviderat sina kalkyler och kommit fram till att risken för en ödesdiger krock i själva verket är försvinnande liten.

En krock med just Apophis är alltså försvinnande liten. En asteroid. Varför nämna just den, när det vimlar av stenar? Kanske för att det just är försvinnande liten risk att krocka med just den stenen, så det ger kanske en lugnande effekt att prata om något som inte är ett hot.

Hur som helst, å andra sidan så har FN bråttom med detta projekt:

Om en stor asteroid slår ned på fel ställe på jorden är katastrofen ett faktum. Rymdforskare arbetar febrilt med att hitta sätt att upptäcka — och avvärja — hotande angrepp i tid.

Det är ju rätt sällan som dessa stenar slår ner, så varför “arbeta febrilt” med det hela just nu? Några år hit eller dit lär ju inte göra så stor skillnad.

Om inte, förstås, FN har koll på att det kanske finns en del asteroider som är på kollisionskurs. Som av en ren händelse är detta ett av de ämnen som togs upp i den BBC-intervju som förra inlägget länkar till. Nu finns det en transcript från intervjun som jag rekommenderar till de som inte orkar lyssna på intervjun. Ett litet utdrag:

AW: So, why have we become ignorant to this knowledge, what has been the force behind that?

LKJ: Well, many times there have been events that happen on the Earth that, uh, wipe civilizations out. I’ve just recently finished reading an interesting book by a physicist, uh, his name is Richard Firestone. And, he talks about the most recent extreme cataclysmic event, which was about 1300, uh, 13,000 years ago, which is, which puts it right at the time of Plato’s Atlantis. And, uh, he goes through extensive, excruciating detail, and he discovered and analyzed, all of the material that shows that the entire planet was bombarded by a swarm of cometary bodies that exploded, you know, either in the air or impacted. He, he proposes that the southern end of Lake Michigan is a cometary impact crater, and that there was one in Hudson Bay, and he has found several others around the planet, and that basically, at this point in history, nearly the entire human race was wiped out as well as all of the mega-fauna of Europe and North American, and South America too.

AW: And the knowledge was lost at that point…

LKJ: Well, certainly…

AW: And other points like that in human history…

LKJ: Yeah, I mean, if, if you’re… also another thing that happened was that the sea level rose 400 feet, so the evidence, you know, most of our civilization lives on sea coasts or, you know, along sides of rivers, so your sea level has risen 400 feet since then, or at that time, uh, an awful lot would be covered up. And, of course, if you have exploding comets in the atmosphere, if you have hundreds of thousands of the Tunguska event, happening…

AW: Hmmm

LKJ: Now, imagine, because you look at the Carolina Bays in the United States, and there are hundreds of thousands of them, and, and actually, the Carolina Bays are not the only place in the United States where there are these particular features. He shows how they also exist all over the South West, that they are also in the, uh, in, in other areas of the world, that there are some of them even in Ireland, I believe. So, there, this was a massive global event 13,000 years ago that almost literally wiped out the entire human race.

AW: And, was that perpetrated by these beings, or was that…

LKJ: Oh, no, no, no, that was a natural cycle; those are natural cycles. But, you see, they know and understand the cycles, and then they do everything they can to keep us from knowing and understanding those cycles.

AW: So it wasn’t a question where we got to the point where we almost knew too much, and we were, uh, being reigned back as it were?

LKJ: Well, you could say that, because, uh, it, maybe it’s just a natural cycle that when human beings get to the point that they can destroy themselves, then that’s just the way it happens.

AW: Ok

LKJ: And that may be the point where we are now.

Jag rekommenderar en genomläsning av hela transcriptet. Mycket intressant är det.

Om Laura har rätt om de cykliska katatroferna, som skulle delvis orsakas av just asteroidnedslag, så kommer inte FN’s program att göra varken till eller från. Varför? För att även om det finns ett program för att hantera en asteroid som är på kollisionskurs så innebär ju Lauras teori att det snarare handlar om ett stort antal asteroider, och det lär vara omöjligt att kunna hantera alla dessa genom att “varsamt putta på dem”.

Men men, den som lever får se.

Jag har på den här bloggen skrivit en hel del om de cykliska katastroferna, om människans plats i näringskedjan, och andra relaterade ämnen. Många av dessa tas upp i Laura Knight-Jadczyk’s bok “Secret History of the World (and how to get out alive)“. Laura blev nyligen intervjuad av BBC där hon beskrev lite om bakgrunden till detta. Ni kan lyssna på denna intervju här. Länken borde fungera en vecka åtminstone.

Jag har nu sett andra delen av dokumentären Viljornas kamp, som berättar historien om hur F! skapades och tog sig fram till valet. Den första delen tyckte jag som tidigare beskrivit framförallt var intressant eftersom den visade så tydligt hur destruktivt det kan vara att få in aggressiva individer i ledningen för en sån här organisation. Den andra delen gav även den en hel del insikt i hur de som jobbar inom F! blev, och blir, utsatta för aggressiva och manipulativa individer. Även om den andra delen visade att åtminstone en av ledfigurerna har en fantastiskt självisk och egocentrerad inställning till varför hon gör det hon gör, med martyrstämpeln alltid redo som argument, så är ändå det viktigaste budskapet från den andra delen att vilja kan överkomma de flesta hinder.

Jag har tidigare inte varit särskilt insatt i vad feminism i allmänhet, och F! i synnerhet, står för, men Jane Fonda sa något bra i filmen som fastnade. Feminism verkar i grunden handla om att gå från ett patriarkatiskt synsätt till ett demokratiskt synsätt. Om att se till individen snarare än hennes attribut, att värdera människan snarare än produkten. Om jag nu förstått denna grundprincip rätt så är jag självklart feminist själv. Alla människor är individer, och det går inte att beskriva en individ enbart utifrån dennes olika attribut. Att jag är “man” säger lika mycket om mig som att jag är “svensk”, “vit”, och “heterosexuell”. Eller kanske snarare, lika lite. Ingen kan veta vem jag är, vad jag står för, vad jag kan göra, bara genom att räkna upp alla attribut jag har. Och detta gäller naturligtvis alla människor!

Detta är egentligen så uppenbart trivialt sant att det inte borde behöva sägas, men världen vi lever i är nu sådan att det inte är så. Vi tränas, eller hjärntvättas snarare, till att aldrig se andra människor som individer. Det är så mycket enklare att använda epitet såsom “lesbisk”, “muslim”, och “ensamstående mamma”. Vi har lärt oss att reflexmässigt associera dessa epitet med olika kvaliteter som gör det möjligt för oss att blixtsnabbt bedöma en annan människa. Tiina Rosenberg beskrivs ibland som “lesbisk akademiker”. Som att det på något vis direkt skulle ge någon förklaring till hur hon är, och varför hon gör som hon gör. Feminister beskrivs även ofta som “vänstervridna”, vilket är doublespeak för “någon som bryr sig”. Och det är tydligen fel.

Och det är alla dessa generaliserande attribut som F!-tjejerna hela tiden blir påkastade och påtvingade, som filmen visade med all nödvändig tydlighet. Media är bara sååå glada för att de har hittat en ny boxpåse de kan ge sig på, med enkla rubriker och fåniga påhopp. Idioti för en idiotisk läsarskara. Och problemet är samtidigt naturligtvis djupare än vad som kan ses på ytan. Jag är som sagt rätt grön på feminism, men jag tycker ändå att Fondas kommentar till reportern var rätt träffande. Den kvinnliga reportern måste ställa spydiga frågor, måste anpassa sig till den roll som media har, dels för att det är så reglerna är gjorda idag, och dels för att rättfärdiga sin egen underkastelse till dessa regler. Tänk om hon hade accepterat Fondas påstående. Tänk på vad det skulle inneburit. Reportern hade då behövt erkänna för sig själv att hon spelar med i ett system av systematisk nedvärdering av kvinnor och förlöjligande av tankar på jämlikhet. Hon skulle behöva erkänna att hon inte respekterar sig själv. I det läget är det givetvis enklare att förneka problemet, och att spela med i drevet och hitta på allsköns trams om vad feminism och F! står för, och sedan racka ner på den illusionen.

Därför blev jag så imponerad av att se Gudrun, Sofia, och alla de andra. De har valt att sluta förneka verkligheten. De har kommit så djupt ner i trakasserierna som det går, de har sett helvetet i vitögat och bestämt sig för att ta sig därifrån. Gudruns oböjliga lugn även när hon trakasseras på gatan vittnar om att hon förstått vad det hela handlar om. Det finns inget annat på denna jord som stärker en människas tålamod så mycket som interaktion med omöjliga personer i maktpositioner, och hon har nog fått sin beskärda del av detta.

Filmens namn “Viljornas kamp” är därför ytterst träffande, men kanske inte som det var tänkt. Det handlar inte egentligen om en “kamp” mellan viljor inom organisationen, vilket antyds inte bara i media utan på ett antal bloggar, utan snarare om en inre kamp mot sin egen dåliga självkänsla, mot samhällets motvilja att förändras, och mot alla de krafter som vill behålla tingens ordning.

I valet röstade jag själv blankt. Om jag hade vetat då vad jag vet nu hade jag istället röstat för F!.

I de två föregående inläggen beskrev jag hur en annan svensk bloggare, Leif Erlingsson, har attackerat och försökt manipulera mig och många av mina vänner. Det visade sig att han inte bara försökte få mig och andra att framstå som “onda”, utan har nu även skickat hotbrev till mig och ett par andra, som svar på att vi inte accepterade hans sätt att bete sig, och vår analys av det han gjort. Att han är en person med ett extremt manipulativt beteende är rätt tydligt.

Men jag kan samtidigt inte låta bli att undra om det var något jag kunde gjort annorlunda för att undvika hela den här situationen. Gjorde jag något fel i min interaktion med Leif, och som jag hade kunnat hantera på ett bättre sätt? Som jag sa i mitt allra första inlägg på bloggen kommer jag att skriva om inte bara eventuella framsteg utan även bakslag, och attacken från Leif får definitivt räknas in där, speciellt eftersom han inte bara gav sig på mig utan även mina vänner och bekanta. Om ett annat handlande från mig hade kunnat undvika det hela är det ju bra att förstå det, så att jag kan göra på ett annat sätt i framtiden, om en liknande situation skulle uppstå.

Vad gjorde jag för fel?
Efter att ha funderat en hel del har jag kommit fram till att jag gjorde ett antal fel. Det första var att jag kontaktade Leif överhuvudtaget. Jag borde tidigare ha sett att hans inlägg innehöll märkliga resonemang, och att han har ett enormt behov av att framhäva sig själv. Anledningen till att jag kontaktade honom var att jag tyckte det var kul att någon annan svensk bloggar om ett par liknande ämnen som jag. Men det räcker ju inte. Jag borde ha insett att det sätt han gör det på är skilt från mitt sätt att se på saker och ting. Men det gjorde jag inte, och det var mitt första stora misstag.

Mitt andra misstag, och som är mer allvarligt, är att jag inte praktiserade “external consideration” mot Leif. Jag sa vad jag tyckte till honom utan att han frågat, och utan att ta hänsyn till att han inte var kapabel till att ta till sig det jag sa. Så här i efterhand kan jag ju tydligt se hur han reagerade på det. I sin “varning” om mig och SOTT skriver han så här:

Hans e-brev kom att projicera alltmer att jag skulle vara hans elev, att han var mästaren. Men inte bara det, utan att min försiktighet och självständighet skulle bero på mitt stora ego. Att jag behövde ödmjuka mig, så att säga. Självklart gjorde detta mig betänksam. Dock, det kunde ju vara ‘bara han’, tänkte jag.

Jag förstod först inte alls vad han syftade på. Vad hade jag skrivit som gav honom det intrycket? Så jag gick igenom alla mail jag skickat till honom, för att se om jag hade uttryckt mig på ett sätt som Leif beskriver. Här är ett exempel från förra hösten (L=Leif, R=jag):

>L: Jag har bestämt mig för att läsa Adventures With Cassiopaea och The Wave Series a.s.a.p., har redan börjat. Inga löften,
> men jag tar Laura Knight-Jadczyk på allt större allvar relativt alternativa verklighetstolkningar.
>
> Det är väl helt enkelt summan av indata som hittills talar mer för Cassiopaea än annan andlig
> mognad - iallafall om man är lika intresserad av vår framtid som de som manipulerar oss tycks
> vara…
>
> Som sagt: Inga löften. Utom ett: Jag är helt ärlig. Jag kommer att göra exakt det jag kommer
> fram till är rätt.

R: Dude, du behöver varken lova eller säga att du ska göra dittan eller
dattan. Dels så gör det ingen större skillnad för mig (”you will do
what you will do” som C’s säger) och dels så är vi människor helt
hopplösa vad gäller att “lova” saker i vilket fall som helst. Om du
läst Gurdjieff vet du vad jag menar…

Men om du stöter på några konstigheter eller nåt du undrar över så får
du gärna skicka frågor. Kan inte garantera några intelligenta svar,
men försöka kan man ju alltid :-)

Om jag hade velat försöka “mästra” Leif hade jag nog kanske valt att formulera mig på ett annat sätt. Jag skrev många liknande kommentarer till Leif, och försökte verkligen att undvika en “mästrande” ton så mycket som möjligt. En besserwisser är ju aldrig rolig att ha att göra med. Och även om jag förhoppningsvis har lyckats förstå en del om hur vår värld fungerar finns det ju så otroligt mycket som jag inte vet, så en ödmjuk attityd är alltid att föredra. Annars missar man lätt att det finns andra som man kan lära sig av. Jag kan inte ärligt påstå att jag alltid lyckas med detta, men jag försöker anta den attityden så gott jag kan.

I ett mail till Leif föreslog jag ett par böcker som jag tyckte var bra exempel som gav insikt om psykologi och andra ämnen som vi diskuterade. Leif hade dock svårt att förstå varför man skulle läsa på om sånt. Han svarade:

> L: Jag har INTE beställt “Myth of Sanity”, “Mask of Sanity” eller “Sociopath next door”, och jag
> skulle VÄLDIGT GÄRNA vilja höra en MOTIVERING varför man i hela fridens namn behöver läsa dessa
> när man i sin upplevda verklighet inser att detta beskriver verkligheten?! Jag sa redan för
> ganska många år sedan till min syster att det är som att man är omgiven av “pod-people”, de ser ut
> som människor men eg. är de inte det. De är inte mänskliga, har inte normala känslor, etc.
> Varför ska man behöva läsa en massa böcker för att läsa det man redan förstår?! Förklara! Är det
> tidseffektivt?!

R: “Myth of Sanity” är rekommenderad läsning för att i första hand förstå
sig själv, inte andra (även om den även ger det). Men om du tror att
du vet det som står där redan (om DID alltså), så behöver du
naturligtvis inte läsa den. “Myth of Sanity” handlar INTE om
psykopati, btw…

Vad gäller psykopati-litteraturen i allmänhet är det en sak att “veta”
att det finns “podpeople”, och en HELT annan sak att förstå bakgrunden
till VARFÖR det finns dylika, hur de fungerar i detalj, och hur man
bäst förhåller sig till dessa.

Och här borde jag ha reagerat tidigare, och förstått en viktig poäng med Leif: han verkar främst vara intresserad av att raljera om andra, om “onda människor” och korrupta system. Att läsa något som ger förståelse för ens egna problem, såsom boken “Myth of Sanity”, för att kunna jobba med dessa, är inte något han är intresserad av. I efterhand kan jag även förstå varför han inte ville läsa böckerna om psykopati, eftersom hans egen inställning är att de “delar upp människor”, vilket han inte tycker om. Jag själv tycker det är viktigt att förstå att inte alla människor är lika, och att de problem som vi ser i politik, industri och andra system har sin grund i psykologiska och patologiska orsaker. Men Leif vill inte fundera på sånt, och det missade jag.

Men framförallt, och det är här mitt stora misstag låg, jag borde ha respekterat Leif’s ovilja att förstå detta. Bara för att jag tycker det är viktigt innebär ju inte det att alla andra tycker det. Jag har ingen rätt att säga åt Leif att det är viktigt att förstå denna typer av problem, om han nu uppenbarligen inte själv tycker det. Jag bröt därigenom mot hans fria vilja, vilket är helt fel. Jag har skrivit om denna princip tidigare, men lyckades alltså inte följa mitt eget råd i det här fallet.

Och det här misstaget gjorde jag ett antal gånger, och när jag läste igenom mailen till Leif hittade jag ett ställe där det blev väldigt tydligt:

> 2. L: När jag ändå har uttryckt försiktig tveksamhet kring något, som jag i och för sig ej har
> hunnit studera färdigt ännu och därför ej har någon färdig åsikt om, har du faktiskt projicerat
> tillbaka på mig att det är jag det är fel på, snarare än att möta mig i min oro.

R: Det jag kan se är att du ofta, och även i ovanstående, har ett stort
ego som du vill skydda och samtidigt verkar vara rädd för att någon
ska attackera. Det kallas “selfimportance”, och Castaneda pratar om
det en hel del. Om du la ifrån dig egot för ett tag och bara satte som
mål att försöka lära dig så mycket som möjligt, som ett nyfiket barn
som är öppet för världen, tror jag du skulle må mycket bättre och ha
lättare för att kommunicera med andra på ett bra sätt.

Helt oavsett om min analys ovan är korrekt eller inte borde jag inte ha delgett den till Leif. Han har inte frågat mig om vad jag tycker om hans beteende, och det är därför egoistiskt gjort av mig att säga det i alla fall. Jag tog enbart hänsyn till mig själv, och vad jag tyckte, utan att inse att Leif inte vill få feedback på hur han beter sig. Och det var fel.

Jag borde istället ha tyst accepterat hans inställning till livet och sedan slutat kommunicera med honom. Då hade han förhoppningsvis fortsatt med sitt, och jag med mitt, och så var det inte mer med det. Nu kände han sig istället tvingad att hitta på varför jag var ond, eftersom jag påpekat saker om honom som han inte tyckte om, för att på det sättet kunna rationalisera att han inte behöver lyssna på mig. Det enklaste sättet han kunde komma på var tydligen att fabricera fram att jag tillhör en “kult”, och kalla mig för “mästrande”, “manipulativ” och “hjärntvättande”. Han har ju stor erfarenhet av sånt från sin tid som mormon, så det låg väl nära tillhands att ta till.

Är Leif en psykopat?
Det finns en till viktig slutsats som jag kom fram till när jag funderade på hela den här historien. I förra inlägget kallade jag Leif för en “paranoid psykopat”. Var det rätt? Att säga så är ett absolut uttalande, på samma sätt som “idag är det lördag”. Det är svart eller vitt, utan nyanser.

Att Leif är paranoid är tydligt. Att Leif uppvisar psykopatiskt beteende är även det tydligt. Det är bara att jämföra det han skriver med de olika symtom som karakteriserar psykopati för att inse det. Men innebär det att han med hundra procents säkerhet är psykopat? Nej, det kan jag ju egentligen inte påstå. Det finns en liten möjlighet att hans beteende beror på något helt annat. Det finns fler typer av personlighetsstörningar, och en del av dem har ju överlappande symtom, så helt säkert är det ju inte. Det enda som jag med relativt stor säkerhet kan påstå är alltså att Leif uppvisar psykopatiskt beteende.

Detta är ju även fullt tillräckligt för att jag ska kunna bedöma hur jag ska agera gentemot Leif. Om han är psykopat eller inte spelar egentligen inte så stor roll. Eftersom han uppvisar ett så fantastiskt aggressivt och manipulativt beteende är det fullt tillräckligt för att jag ska agera därefter. Som jag själv skrev på sajten Vardagspsykopater: “Bedöm handlingar, inte avsikter”. I praktiken spelar det ingen roll varför Leif gör som han gör, vad det finns för anledningar till detta, utan det viktiga är att han just uppvisar ett manipulativt beteende.

Vad vet jag egentligen?
Och det här sista misstaget, att se saker i absoluta termer, har jag gjort flera gånger på min blogg inser jag nu. Ju mer jag lär mig, ju mer inser jag att det finns så otroligt mycket som jag inte vet något om. Så att hela tiden vara öppen för att det kan komma ny information som ändrar bilden är viktigt att inse.

Ta till exempel ett av de andra problemen som jag skriver om ofta på den här bloggen, de cykliska katastroferna. Efter allt jag läst och hört verkar det som att jorden med jämna mellanrum utsätts för asteroidsvärmar som en effekt av att det finns en andra sol i vårt solsystem. Varje 3600 år kommer denna sol, som enligt det jag läst är en död dvärg med kraftigt elliptisk bana och därför är i stort sett osynlig innan den kommit tillräckligt nära, och sköljer dessa problem över oss. Av allt att döma är detta fenomen på väg att hända igen inom det närmaste decenniet, och rapporter om ökande antal meteoritnedslag är en indikation på just detta. För något år sedan rapporterades det om rymdsonder som efter att de lämnat solsystemet ändå fick sin bana ändrad, vilket skulle kunna förklaras av att det finns en större himlakropp utanför solsystemet som har denna inverkan.

Men kan man utifrån detta helt säkert veta att det kommer att bli så? Jag har hela tiden skrivit som att det är så, men det är egentligen fel. Jag vet ju samtidigt att cykler existerar i större cykler. Denna princip ser vi ju omkring oss hela tiden. Dagar finns i veckor finns i månader finns i år finns i decennier, och så vidare. Bara för att det väldigt sällan är decennieskifte innebär ju inte det att de inte finns. På samma sätt är det ju med dessa cykliska katastrofer. Även om dessa cykler har lett till flera civilisationers undergång, såsom myten om Atlantis beskriver, så finns det ju en chans att den cykeln ingår i en större cykel som, så att säga, ändrar förutsättningarna. C’s, som jag ofta hämtar inspiration från, har ju faktiskt kommenterat detta i relativ detalj när jag tänker efter. Här är ett kort utdrag från en diskussion om dessa cykler:

08-03-96
A: What would happen if the brown star that is the sun’s twin were to get close enough to be illuminated by the sun?
Q: (T) Well, if it were close enough to be illuminated, the obvious result is that it would be SEEN. People would panic…
A: Yes.
Q: (T) Governments would fall…
A: And terror and chaos. And when it departs again?
Q: (L) Everything will seem to be fine! But, they won’t realize that the Oort cloud has been hit! Oh, sugar!
A: And then what?
Q: (L) It is not the Oort cloud or the comets that is going to cause all this terror and carrying on, it is going to be the seeing of the illuminated brown star, which will go away, and then no one will see what is coming! And this IS talked about in both the Bible and Nostradamus - but it was incomprehensible before! Okay, how long will it take the comets to get from the Oort cloud to here?
A: Let us just say that the cluster travels much faster than the usual cometary itinerary.
Q: (T) And this is because they are traveling in the wake of a large sun sized gravity well…
A: And we have spoken of the comet cluster before, and we have told you that this time, it rides the Wave.
Q: (L) The Wave is the Wave. (T) So, the dark star is going to come through the Oort cloud, and it doesn’t have to get too close. Any star that gets that close is TOO close. Its gravity will propel these comets in our direction. (L) Are they being “kicked” and then they get on the wave that is already on the move?
A: Yes. This time. You have had the comet cluster before in antiquity, but the wave was last here aeons ago.

Och det är ju viktigt att komma ihåg. Så när jag beskrivit hur hopplöst det känns att veta att vår planet inom kort kommer genomgå ett stenregn tog jag inte hänsyn till just denna möjlighet, att den nuvarande cykeln möjligtvis ingår i en större cykel som kanske minimerar, eller kanske till och med eliminerar, dessa effekter.

Men kan jag påstå att jag “vet” något om detta? “Vet” jag att det finns “en andra sol”? Eller att cykeln med asteroidsvärmar verkligen finns? Att “veta” är ett absolut påstående. “Idag är det lördag” är något jag vet. Men jag kan ju ärligt inte påstå att jag “vet” något av det ovanstående. “Utifrån den information jag har idag, och den erfarenhet jag har, verkar det troligt att ovanstående scenario är korrekt, och att jorden inom kort förmodligen kommer att utsättas för antingen massiva meteoritnedslag eller ett hypotetiskt fenomen kallat ‘realm border crossing’ som ska flytta jorden in i en annan densitet, ett koncept som även det för mig är rätt hypotetiskt just nu”. Phew. Det är mer krävande att uttrycka sig i dessa osäkra termer, men det är samtidigt bra mycket närmare sanningen än att säga “jorden kommer snart gå under på grund av ett meteoritregn”. Vilket är en möjlighet, absolut, men bara en av flera. Vad som faktiskt kommer att hända är bara att vänta och se. Om något av ovanstående stämmer så lär vi ju inte behöva vänta så där fasligt länge för att få se facit.

Slutsatser
Så vad kan jag dra för slutsatser utifrån detta? Det har varit mycket lärorikt att göra dessa misstag, och jag hoppas att inte behöva göra om dem igen. Förhoppningsvis kanske någon annan av er som läser detta får tips om hur ni kan göra för att undvika att bli attackerad av manipulativa personer. Jag ska även i fortsättningen försöka vara mer försiktig med hur jag formulerar mig, så att det blir tydligt att jag ofta egentligen inte vet om det jag skriver är sant, utan att det främst handlar om vad som verkar rimligast just nu, med den information jag har, och att det naturligtvis kan ändras senare om ny data tillkommer. Som sagt, det kräver mer av mig för att hålla mig öppen för alla möjligheter, men det är samtidigt egentligen ett bättre förhållningssätt. Och det är ju roligare att vara mer öppen och nyfiken, som ett barn som jag sa till Leif. Kanske borde följa mitt eget råd helt enkelt.

Jag hade sett fram emot en lugn helg, men omständigheterna är sådana att det verkar krävas en del förklaringar. Som jag beskrev i förra inlägget om Leif Erlingsson är det nu rätt tydligt att han är en paranoid psykopat som hade som syfte att infiltrera, söndra och smutskasta det arbete som QFS gör, och att vrida det viktiga ämne som beskrivs i boken Political Ponerology till något som det inte är. Han har nu skrivet en relativt lång redogörelse för hur han ser på det hela, och detta inlägg kommer att analysera det han skrivit i detalj.

Detta kan kanske tyckas meningslöst, men det är viktigt dels för mig som person att få försvara mig mot de anklagelser han kommer med, och dels är det av allmänt intresse tror jag att se hur en psykopat tänker och resonerar. Det räcker inte med en teoretisk förståelse för psykopati, utan det är även viktigt att kunna se hur detta kan yttra sig i en praktisk situation, och det här är ett lysande tillfälle att göra just det.

Eftersom nu även Mikael på bloggen UUAA Radio har gett sig in i leken kommer jag att använda en del material från honom också. För att få maximal förståelse för det jag kommer skriva nedan rekommenderar jag en genomläsning av följande:

• Leif’s påståenden om Signs of the Times
• Mikael’s försvar av Leif
• Hela tråden på Signs of the Times som diskuterar Leif
• Texterna “Vad är psykopati?” samt “Hur ska man hantera psykopater?” från sajten Vardagspsykopater

Om mig
Men innan jag ger mig i kast med Leif’s text vill jag förklara en del om bakgrunden till denna blogg. Mikael säger i kommentarerna till sitt inlägg följande:

“Konflikten”, som du kallar det, är alltså den att en anonym bloggare namnger och anklagar en annan, nyanserat kritisk bloggare för att vara en paranoid psykopat.

Mikael skriver vidare i själva inlägget:

Den utpekade heter Leif Erlingsson, och du som följer den här bloggen har säkert noterat den högaktning han och jag har för varandra. Utpekaren är upphovsmannen till bloggen “En annan verklighet” (länk ovan) som vi, av hänsyn till hans hemlighetsfulla väsen, kan kalla för “Vickard”. Detta på grund av hans uppenbara förtjusning i filmen “V”. Som jag förresten delar.

Eftersom det tydligen är Leif som är den paranoide psykopaten i duon, kan det vara intressant att spekulera i anledningarna till varför Leif alltid uppträder med namn och adress, medan “Vickard” väljer att inte bara vara anonym, utan dessutom att inte tillåta kommentarer på sin blogg.

Innan jag började den här bloggen hade jag en annan blogg där jag skrev ut mitt riktiga namn, och där jag beskrev vad jag tyckte och tänkte om saker och ting. Den var inte i närheten lika detaljerad som denna, men jag uttryckte ändå en del som pekade på hur den ondska jag pratar om i denna blogg yttrar sig. Problemet som uppstod var att eftersom de som var träffade av det jag skrev ofta, men inte alltid, var psykopater såg de till att hämnas med vilka medel som helst. Jag kan själv ta en fajt om det behövs, men i ett par fall var det de omkring mig som istället attackerades.

Lösningen var att blogga “anonymt”, det vill säga att inte skriva ut mitt namn. Men namn är ju samtidigt en otroligt liten del av en personlighet, och jag har efterhand insett att det jag skriver här är verkligen inte anonymt. Den som läser denna blogg vet mer om mig, min bakgrund, mina innersta tankar, än vad någon i min bekantskapskrets eller familj gör. Hur kan det anses vara “anonymt”?!

Att jag inte tillåter bloggkommentarer hänger ihop med ovanstående problematik. Det jag skriver om här är inte matlagning eller vilka kläder jag tycker om. Min blogg handlar till stor del om att beskriva orsakerna till varför vår värld ser ut som den gör, och hur ondska fungerar och yttrar sig. Eftersom detta är ett mycket reellt problem, och jag har sett alltför många forum förstöras av enskilda individer som t.ex. Leif, valde jag från början att inte tillåta bloggkommentarer. Men jag har däremot alltid skrivit ut min mailadress, så den som vill kontakta mig har kunnat göra det, och flertalet personer med ärligt uppsåt har använt denna möjlighet. Nu har jag ju även lagt till ett forum, för de som vill diskutera de ämnen jag tar upp, så att säga att jag “inte tillåter kommentarer” stämmer inte. Jag tillåter inte vandalism, helt sant, men i övrigt anser jag att just kommunikation är ett otroligt viktigt komplement till den kunskap jag försöker förmedla.

Varför har jag valt Vendetta-temat på bloggen? Evey får i filmen frågan om vem V var. Hennes svar är att det är du, jag, och alla som tar till sig den idé som V symboliserar. V står för en vilja att bli fri, att få vara sig själv, att få leva i ett samhälle utan mördare och psykopater. Och det är precis det jag också vill, men mina medel är helt andra än det som V tar till i filmen.

Leif’s varudeklaration
Med ovanstående varudeklaration ur vägen tänkte jag ge mig i kast med Leif’s version. Jag kommer att relatera delar av det Leif skriver till de olika symtom på psykopati som beskrivs på länken “Vad är psykopati?“, och som är hämtad och översatt från boken “In Sheep’s Clothing” av George Simon. Ha gärna den listan uppe parallellt med denna text för att enklast förstå de referenser jag gör.

En särskild varudeklaration är på sin plats vad gäller bloggens länkar till Cassiopaea/Quantum Future School(QFS)/Signs of the Times, etc.

Förtala offret: Till att börja med så har Leif, enligt egen utsago, inte läst särskilt mycket om QFS/Cassiopaea/SOTT. Han har, om jag förstått hans kommentarer rätt, läst en serie artiklar (”Adventures with Cassiopaeans“) och en del inlägg på SOTT-forumen, men inte så mycket mer. Att utifrån det göra en “varudeklaration” av det enorma material som QFS producerat genom åren, även om han skulle vara normal och seriös, är kanske lite väl förmätet.

Det finns mycket där av stort intresse, och att inte hålla ögonen på dem är definitivt fel. Men de ägnar sig åt en del manipulativa och projicerande beteenden, som man lätt kan upptäcka om man tittar på rätt sidor hos dem. Syftet med denna sida är att peka på en sådan tråd, och även ge bakgrunden till dess tillkomst.

Spela tjänare, Förtala offret, Lögner: Å ena sidan är alltså SOTT/QFS bra, men å andra sidan så försöker han samtidigt demolera vår trovärdighet genom att anklaga oss för att vara “manipulativa” och “projicerande”. Vi ska alltså vara glada att Leif finns och kan säga vad som är bra och vad som är dåligt i det vi skriver.

I slutet av januari 2006 upptäckte jag ovanstående gäng, genom en bok jag köpte om 11 september attackerna. Jag kom under året 2006 att läsa många böcker från ovanstående källa, och blogga om speciellt en av dem. Det är en viktig bok, “Political Ponerology: A science on the nature of evil adjusted for political purposes” av Andrew M. Lobaczewski. Genom dessa bloggningar upptäckte en svensk i ovanstående gäng mig, och tog kontakt. Hans e-brev kom att projicera alltmer att jag skulle vara hans elev, att han var mästaren. Men inte bara det, utan att min försiktighet och självständighet skulle bero på mitt stora ego. Att jag behövde ödmjuka mig, så att säga. Självklart gjorde detta mig betänksam. Dock, det kunde ju vara ‘bara han’, tänkte jag.

Spela tjänare, Förtala offret, Selektiv uppmärksamhet: Det är faktiskt väldigt intressant att just en psykopat har valt att skriva om boken “Political Ponerology”. Normalt sett skulle man väl kunna tro att psykopater inte vill föra fram det som skrivs där, och på sätt och vis är det sant. Leif har fört fram sina egna tolkningar, och vridit det som står däri till något helt annat. Med andra ord, hans “pushande” av ponerologi har haft som syfte att få det att framstå som något det inte är. Som av en ren händelse beskrivs just detta problem i den senaste versionen av boken:

The first class of response has been to claim that by dividing the population into “normal people and pathological deviants” Political Ponerology proposes a division that could be used to justify ‘pogroms’ and therefore promotes the very ideas that are condemned by Lobaczewski. This argument suggests that we shouldn’t discuss these issues, even if they are true, because they can be grounds for the same kind of genocides that we have seen throughout human history.

The second type of attack saw the ideas of Political Ponerology taken up and lauded by the very people it is analyzing, that is, people without conscience, in a blatant attempt to stain the work through association.

If the fundamental difference between the pathological types described in this book and normal people comes down to the question of conscience, psychopaths being Without Conscience, as Robert Hare so rightly observed in the title of his study of psychopathy, the reactions to Lobaczewski’s work can help to further highlight that division within humanity.

Detta stämmer exakt in på Leif. Han skrev själv i ett mail till mig om just hur han tyckte det var dåligt att försöka dela in människor i normala och psykopater. Men det är ju precis detta som behövs för att vi som försöker leva i normala förhållanden till varandra ska kunna göra det utan att få våra liv förstörda av psykopater! Att Leif inte vill göra detta har nu fått sin naturliga förklaring: han är själv en av de som boken beskriver.

Jag har även nu i efterhand gått igenom alla brev jag skickat till Leif, för att försöka förstå varför han tycker att jag försökte “spela mästare”. Jag förstod inte vad han fått det ifrån, för det var jag mycket noga med att undvika. Men till slut hittade jag vad jag tror är det som Leif syftar på. Nedan är min kommentar till honom om våra olika sätt att se på saker och ting:

> L: Jag har själv äntligen kommit ur den blytunga känsla jag har haft i bröstet sedan jag vid
> årsskiftet först tog del av flertalet av de böcker du listade, fast förstås i en helt annan
> ordning. :) Jag börjar både acceptera att det nog trots allt är så illa, och samtidigt
> känner jag lättnad över att inte behöva oroa mig: Om det värsta som kan hända kommer att
> hända, varför oroa sig? :) Det är ju bara att göra så gott man kan, så länge man kan.
> Och att trivas med det man gör.

R: Jag oroar mig, bryr mig, känner mig deprimerad över vad som hänt,
händer och kommer att hända. Varför? För att jag har medkänsla och
empati för mina medmänniskor som lider som ett resultat av detta, och
det måste sluta.

Det du beskriver är den totala motsatsen. Att inte bry sig, att inte
ta ansvar, att bara se till sina egna behov, och that’s it.

Han skrev många fler liknande kommentarer, och jag fler liknande svar, och det framgick med tiden alltmer tydligt att Leif skriver för Leif’s skull. En narcissistisk vilja att synas och höras. Jag skriver för att försöka hjälpa andra, så att de kan få en förståelse för varför vår värld ser ut som den gör, och sedan göra något åt det. Helt olika approacher.

Jag skrev fler liknande kommentarer till Leif om våra skillnader i synsätt, och jag tror att det är därför som han tycker att jag försöker “spela mästare”: Leif tycker att Leif är perfekt (psykopater kan omöjligen tycka något annat), och att då någon annan påpekar fel hos honom ses som ett mästrande, ett försök att ändra honom. Vilket alltså skulle vara fel, efter Leif i sitt eget tycke är en riktigt bra person.

Julafton 2006 registrerade jag mig på Signs of the Times Forum, men hann inte längre där, för det var ju julafton. Till sist, 2007-01-15 16:26:01, la jag in en post i “Bloggers Blog” på forumet, om att http://blog.lege.net/ länkar till Signs of the Times, etc. Det kom två svar, ett från en moderator, “välkommen”, typ, och ett från den svenske medlemmen jag förut varit i kontakt med. All väl så långt. Men redan samma dag, efter att jag postat detta, började jag läsa i forumen. Det första jag tittade på var under “The Work”, nämligen “What to do with “normal” people? by Neil'’. Alltså ungefär “hur hanterar man ‘normala [i betydelsen vanliga] människor’?”. Jag tänkte att detta blir ett utmärkt ämne för att dyka in i hur resonemangen går, på forumet. Kom ihåg att projiceringar från den svenske forummedlemmen gjort mig betänksam, och att mitt syfte var att se om det bara var han, eller om det var något som inte riktigt stämde med resten av gänget.

Förtala offret: Som sagt ovan, det Leif beskriver som mitt “projicerande” är förmodligen mina kommentarer till honom om att hans inställning till livet är extremt egoistiskt och självförhärligande. Han kan det ju inte vara fel på, alltså är det jag som är fel, alltså blir min beskrivning av honom ett “projicerande” av mig själv. Lysande logik, eller hur?

Jag tyckte mycket om den första posten, av Neil. Lite längre ned lade jag märke till en “Guest” som skrev riktigt djupa saker. “EcoQuest”. Men han var inte användare, han var guest. Jag blev genast misstänksam. Sökte efter diskussioner om “EcoQuest” på forumet, och hittade en tråd om detta. “EcoQuest” verkade ha skrivit en del offlist som kanske inte var riktigt OK, och mottagare hade klagat hos moderatorerna. Så långt allt väl. Men istället för att hantera saken offlist - tillsägelse, etc - så hade man ändrat status på “EcoQuest” till en beteckning som på Signs of the Times Forum har en annan betydelse än på andra forum. På Signs of the Times Forum har användare olika beteckningar, men en användare som kallas “User” - “Användare” - det betyder exakt det, att han/hon Använder ANDRA människor. Alltså utnyttjar andra. Och “EcoQuest” utsattes för offentlig uthängning och man diskuterade ingående olika fantasier och gissningar om hans motiv, etc. Medan han klokt nog själv höll sig borta.

Skuldkänslor, Förtala offret, Lögner: Att Leif försöker använda sig av “EsoQuest” (notera Leif’s miss i stavning) är intressant. “EsoQuest” var en person som på samma sätt som Leif var relativt vältalig, och lyckades charma flertalet medlemmar med sina långa och intrikata utläggningar. Han verkade ha bra koll på de ämnen som diskuterades. Men många av oss tyckte att någonting var “off” med det han skrev, och efter mycket undersökande och utredning visade det sig att “EsoQuest” på samma sätt som Leif försökte kontakta svaga medlemmar off-list och tuta i dem konstiga idéer. Det tog en lång tid innan vi lyckades sammanställa det hela, och kastade sedan ut honom. Efter vidare utredningar har det framkommit att det “EsoQuest” gjorde var ett beställningsjobb från “högre ort”, så att säga. Återigen, att Leif försöker använda sig av “EsoQuest” som exempel är intressant, eftersom han själv liknar “EsoQuest” i sitt sätt att manipulera andra, och i hans sätt att kontakta medlemmar off-list för att så misstro om QFS och SOTT. Om Leif på samma sätt som “EsoQuest” skulle vara anställd av någon för att göra just detta vet jag dock inte.

Jag bestämde mig för att jag måste få EcoQuest’s version. Så jag Googlade “EcoQuest” utanför Signs of the Times, etc. Då hittade jag bl.a. en text om hans utkastning från Signs of the Times Forum, på ett forum som heter GodlikeProductions.com. Där fanns en mycket lång diskussionstråd om Signs of the Times Forum, Cassiopaea, etc. Men ingenstans hittade jag någon e-post till EcoQuest. Därför skrev jag pm till två Signs of the Times Forum-medlemmar, som i forumet uttryckt sympati för honom. I det ena fallet skrev jag dumt nog att jag inte ville att han kontaktade moderator p.g.a. mitt brev. Det var ju som att inbjuda att just detta skulle ske. Det jag bad om var alltså e-post till EcoQuest, som jag visste att de hade. Otålig som jag var började jag istället läsa på GodlikeProductions.com. Hittade en hel del. Tyvärr finns det fler skojare, en av dem försöker göra sig viktig i det där forumet. Eftersom jag har läst Adventures With Cassiopaea så är jag väl medveten om Cassiopaea-gängets antipatier mot skojaren ifråga, och inte heller på GodlikeProductions.com står han särskilt högt i kurs, han försöker sätta sig själv i bra ljus. Men en del av det han säger är säkert riktigt. Och framför allt vad många andra, inklusive tidigare Quantum Future School(QFS)-medlemmar, säger.

Lögner, Förtala offret, Spela tjänare, Förförelse, Skuldkänslor: Den person som Leif syftar på ovan är Vincent Bridges aka “Maynerd Most” aka “Dr Strange”. Vinnie är en av de värsta psykopaterna vi stött på inom QFS, och var i någon mening anledningen till att vi tvingades sätta oss in i vad psykopati är, och hur det fungerar. På sätt och viss blev hans attacker en hjälp till oss, eftersom vi förmodligen inte skulle veta det vi gör nu om psykopati om vi inte hade behövt skydda oss från honom.

Och för att svara på Leif’s antydan att något Vinnie säger är riktigt: det finns så vitt jag vet i princip inget i det Vinnie säger som är sant. Han lyckades ljuga om det mesta, även när det ibland inte behövdes, och han verkade ha ett behov av att leva i en fantasivärld som visade sig i allt han gjorde och sa.

Notera också Leifs uppmaning att inte skicka brevet till moderatorerna. Syftet med den är att den som skickar brevet till moderatorerna ska få skuldkänslor för att göra just det, vilket är det som Leif räknar med. Som tur är har QFS, som tidigare beskrivits, en klar policy om öppenhet inom gruppen, och när någon okänd person då skriver “säg inget till någon om det här” går varningsklockorna igång.

Jag avvaktade eventuellt svar från någon av de forummedlemmar jag pm:at. Ville ej förhasta mig. Men jag hade redan den 17 januari 2007 mer eller mindre bestämt mig för att jag hade att göra med en manipulativ och projicerande kult - som bygger på mycket som är bra, men dock en manipulativ kult, vilket några av mina e-brev kontakter känner till. Till sist skrev jag ett mailsvar till den svenske medlemmens senaste projiceringsförsök. Detta var den 23 januari 2007. Efter det insåg jag att jag skulle kunna bli avstängd från Signs of the Times Forum medan min länk till min blogg låg kvar. För att inte mista möjligheten att ta bort den gick jag dit för att editera. Efter kort övervägande bestämde jag mig för att, istället för att ta bort, lägga till en kortfattad förklaring om min ändrade ståndpunkt. Jag gjorde så samt tog en skärmdump av resultatet. Och avvaktade reaktionerna.

Förtala offret, Lögner, Dolda hot: Jajamensan, där kom den. QFS är en “kult”. Denna beskyllan kommer rätt ofta från de psykopater som ger sig på oss, och den är så totalt bisarr att vi har skrivit en längre text om just detta. Kort utdrag:

The line between CULT and religion is a very hotly debated topic, so getting a hard and fast definition to fit is difficult at best. But, the major indication of a CULT is that it employs INFLUENCE TECHNIQUES and DECEPTION.

According to Kelton Rhoads, a writer who specializes in cults which exploit the more unsavory of influence techniques, the number of destructive cults alone currently functioning in the US is 3000 with total membership of around 4 million.

Now, the discussion group at Cassiopaea has been accused of being a cult.

Why?

Because we ejected individuals from the discussion who were discovered to be using INFLUENCING TECHNIQUES and DECEPTION. Once they were ejected, they began to us Psychological Terrorism including threats of lawsuits, defamation, and even implications of direct harm. We have responded to these threats with a clear statement of what these individuals attempted and failed to do with our large and active discussion group.

Så eftersom vi har konsistent och medvetet kastat ut personer som försöker få QFS att bli en kult, såsom exempelvis Leif, har dessa personer, i sann psykopatisk anda, anklagat oss för det de själva försökte genomföra. Ett tydligt psykopatiskt drag är just att anklaga offret för det som de själva gör.

Det blev - precis som när EcoQuest diskuterades - en massa projiceringar och spekulationer om mina dolda motiv. Allt utom det otänkbara, att det är exakt som jag skriver att det är. Givetvis försökte jag inte bevisa att jag hade rätt, en sådan diskussion med grupptänkande personer leder aldrig någon vart. Jag förklarade bara rakt upp och ned min ståndpunkt, plus ett par länkar till vidareläsning om manipulation. Och jag gissade - felaktigt som det visade sig - att min post skulle tas bort. Istället ändrades dess rubrik flera gånger och den blev lätt editerad, men den uttrycker fortfarande vad jag menar.

Förtala offret, Rationalisering, Minimering: Precis som jag beskrev ovan kan inte Leif se några fel hos sig själv, så allt det vi skriver måste alltså vara “projiceringar” och “spekulationer”. Men hans sammantagna beteende, inklusive de manipulativa mail som han skickade till mig och andra, visar tydligt vad det är som driver honom: ett psykopatiskt sinne.

Dock postade nu den svenske medlemmen mitt PRIVATA brev som jag hade sänt honom, i hans översättning, på forumet! Vilket brev analyserades. Professorn själv letade även fram något från Internet som jag skrev 1990, vilket han analyserade. Och man började analysera mormonismen och dess grundare och vad för fel det måste vara på dem som varit mormoner. Ja, jisses. Senare postade även de två pm:mottagarna mina PRIVATA brev från den 16 januari på forumet. Men fortfarande fick jag inte EcoQuests epost.

Skam, Förtala offret: Eftersom vår policy i dessa lägen är att få fram så mycket information som möjligt om den individ som attackerar är det naturligt att jag och de andra delade med oss av det som skickats, för att få en så tydlig bild som möjligt om det som hänt. Vi delar naturligtvis inte med oss av privat korrespondens hur som helst, tvärtom, utan endast just när situationen kräver det. Att Leif försöker få det att låta som att vi var dumma som gjorde det visar bara på hans frustration över att ha blivit avslöjad.

Det är nu det blir helt klarlagt att det är en manipulativ och kontrollerade kult jag har kommit i kontakt med. Normala människor, som inte står under inflytande av en kult/sekt, skickar dig en e-post adress du ber om utan att ‘rapportera dig till ledningen’. Syftet med denna webbsida du läser nu är endast att varna andra, så att ni inte blir manipulerade av dem. Men åter, mycket viktigt: De har en hel del högintressant information och analyser, så kasta inte ut alltihop. Var bara kritisk och självständigt tänkande, oavsett om det får dem att kalla dig för egocentriker, narcissist etc, etc.

Förtala offret, Spela tjänare: Å ena sidan är vi en “manipulativ och kontrollerande kult” (och ni kan själva läsa om vår egen inställning till denna beskyllan på länken ovan), och å andra sidan har vi en del högintressant information. Vilken tur att vi har Leif som kan bedöma vad som är vad! :-)

Det finns en viss möjlighet att denna sida blir översatt och ‘analyserad’. Det fungerar i så fall bekräftande för de redan frälsta och avstötande för alla andra.

Ja Leif, det du har skrivit är härmed analyserat. Jag måste nästan faktiskt tacka för dina ord, för de är till stor hjälp när det gäller att få en förståelse för psykopati. Alla möjligheter vi ges att lära sig känna igen de symtom som psykopater uppvisar är bra.

Och jag skulle gissa att de enda som tycker att denna analys är “avstötande” är Leif’s gelikar.

Som en del av er säkert noterat är det bara jag och Leif Erlingsson som pratar om ponerologi i Sveriges lilla bloggosfär. Det är ju kul att detta viktiga ämne diskuteras, men jag kan tyvärr inte påstå att jag håller med om så värst mycket av det han skriver, och nu verkar han ha fått något rejält om bakfoten eftersom hans länkar på sin blog har en liten “disclaimer” om SOTT, QFS, mig, etc.

“Disclaimern” som tydligen ska visa hur “onda” SOTT och QFS är refererar en diskussion på SOTT’s forum, och jag rekommenderar er att läsa den i sin helhet här. Mycket intressant läsning är det.

Update 2007-01-25:
Den länkade diskussionen har utvecklats en hel del nu, och det är nu relativt klart att Leif Erlingsson är en paranoid psykopat som hade tänkt att infiltrera och söndra QFS och SOTT-forumen. Diskussionen är därför även ett mycket bra exempel på hur en organisation kan “vaccinera” sig mot den typen av individer, mot en poneriseringsprocess, genom att dels vara väl pålästa (och i det här fallet är Leif ute på djupt vatten eftersom det förmodligen inte finns någon grupp i världen som har bättre koll på psykopati och ponerologi än QFS), och dels genom att ha en kultur med öppen dialog och medvetenhet om dessa typer av problem. Kunskap och kommunikation. Vårt sätt att arbeta är alltså till viss del medvetet konstruerat för att hålla manipulativa individer som Leif borta.

Med relativt liten insats lyckades vi alltså på ett tidigt stadium inse vad problemet var, och hur vi skulle hantera det. Precis det som inte F! lyckades med som tidigare beskrivit, eftersom de förmodligen dels inte är tillräckligt insatta i vad psykopati är och hur man måste hantera dessa problem inom en organisation, och dels eftersom de förmodligen inte har samma policys som oss för hur dylika problem måste kommuniceras internt. Vill man i dagens samhälle driva en organisation på ett effektivt och produktivt sätt håller inte det. Problemet med denna typ av individer är tillräckligt allvarligt och tillräckligt vanligt för att man måste känna till det och hantera det på ett explicit sätt. Annars går det som vi såg i dokumentären om F!, med riktigt tragiska konsekvenser som följd. För jävla trist är det.

Update 2007-01-27:
Eftersom Leif och hans kompis Mikael valt att attackera mig och QFS har jag skrivit en analys av deras påståenden. Läs här.

SVT visade igår dokumentärfilmen “Viljornas kamp - filmen om F!“. Liv Weisberg fick chansen att med en intimt använd kamera följa partiet från dess början, och i filmen får vi se hur idéerna sätts samman, vilket enormt slit som krävts, och hur en organisation sakta men säkert bildas för att för första gången sätta ett feministiskt orienterat parti på kartan.

Men filmen visar även ett annat ansikte, ett som de som läst min blogg tidigare är väl bekanta med.

Att arbeta med feminism, om rätten att få vara jämställd med den andra halvan av befolkningen, att jobba för att alla ska få samma villkor och samma möjligheter, är ett projekt som redan från början kräver ett ordentligt jävlaranamma, och som kräver en viss erfarenhet med aggressiva beteenden. Det är inte för inte som vårt samhälle ser ut som det gör idag, och för att kunna få till stånd en förändring krävs det en objektiv syn på vad problemen grundar sig i, och en stor del i det handlar om just den typen av manipulativa och aggressiva beteenden som jag skrivit om tidigare.

Dessa former av beteenden är i vissa fall uppenbara när det gäller vissa s.k. “kvinnofrågor” (som egentligen kanske borde vara “människofrågor”). Kvinnomisshandel, barnmisshandel, orättvis behandling på arbetet och i organisationer. I dessa fall är det underförstått och ibland accepterat att aggressiva personer är de som förstör livet för oss andra som inte väljer det sättet att förhålla oss till varandra på det sätt som dessa problem fötts ifrån. För de av er som vill jobba med dessa frågor och förstå vad det hela handlar om rekommenderar jag en genomläsning av sajten Vardagspsykopater.

Men problemet med ordet “psykopat”, med ondska i dess mest bisarra form, är att den ofta anses vara “därborta”. Via media har vi fått bilden av att “psykopater” är något märkligt hemskt, något kallt och oförståeligt, och som visserligen finns, men inte i vår egen närhet. Verkligheten är betydligt mer prosaisk. Precis som det beskrivs på sajten Vardagspsykopater är ca: 5% i en normal befolkning psykopater, det vill säga att de har en total frånvaro av empati och medkänsla för andra människor. Och det är inte bara så att det är förhållandevis vanligt med psykopati, utan problemet är idag tillräckligt väl känt för att de flesta ska kunna lära sig känna igen de beteendemönster som dessa uppvisar, och sedan agera därefter. Återigen, sajten Vardagspsykopater beskriver detta hyffsat detaljerat.

Så vad har då detta med F! att göra? Förutom att de som jobbar med feministiska frågor bör sätta sig in i vad detta innebär eftersom det är så relevant för just de frågorna, och hur man ska hantera personer som uppvisar denna form av beteende, så visade filmen i går, på samma sätt som Spionskolan gjorde med FP, rätt tydligt på hur en psykopats agerande kan få otroligt tragiska konsekvenser. Jag lider verkligen med de som i filmen utsattes för detta beteende, och hoppas att de genom att få en förståelse för vad de blivit utsatta för kan komma till insikt om en viktig poäng: psykopater är som de är för att de är som de är och det finns inget varken dem eller ni kan göra åt det. Det enda man kan göra är att lära sig känna igen mönstren i detta beteende, och lära sig hur man ska hantera det.

Eftersom detta är en relativt känslig fråga tänker jag egentligen inte säga så mycket mer, utan lämnar över ordet till George Simon som i boken “In Sheep’s Clothing” beskriver de symtom som individer med s.k. “dolt aggressiv personlighet” uppvisar. Jag har förstärkt vissa delar som jag tycker speciellt väl skildras i gårdagens dokumentär:

Lögner
Det är svårt att veta om en person ljuger precis när de gör det. Som
tur är finns det tillfällen då sanningen kommer fram eftersom
omständigheterna inte gör att en påhittad historia går ihop. Men det
finns tillfällen då du inte inser att du blivit lurad förrän det är
för sent. Ett sätt att minimera riskerna att någon kommer att lyckas
ljuga för dig är att komma ihåg att eftersom aggressiva personligheter
av alla typer generellt sett inte drar sig för någonting för att få
det de vill ha kan du förvänta dig att de kommer att fuska och ljuga
förr eller senare.

Dolda hot
Aggressiva människor hotar ofta deras offer för att få dem att bli
nervösa, osäkra, och i ett underlägre. Dolt aggressiva personligheter
hotar deras offer genom dolda (subtila, indirekta eller implicita)
hot.

Förtala offret
Denna taktik används ofta i kombination med att spela offer. Den
aggressive använder denna taktik för att spela offer, och får det
därför att verka som att denne bara svarar på (dvs försvarar sig mot)
aggression från offret. Det gör att den aggressive får offret på
defensiven.

Förförelse
Dolt aggressiva personligheter är duktiga på att charma, berömma,
smickra och öppet stöda andra för att på så sätt få dessa att sänka
sina försvar och få dessa lojala och troende. Dolt aggressiva är även
speciellt medvetna om att människor som är på något sätt känslomässigt
beroende (vilket innebär de flesta människor som inte är psykiskt
sjuka) behöver godkännande, uppmuntran, och en känsla av att vara
uppskattad och behövd. Att verka vara någon som uppfyller dessa behov
kan vara en manipulativ persons biljett till enorm makt över andra.

Detta var ett kort utdrag, och jag rekommenderar att ni läser igenom hela listan.

Eftersom det handlar om just ett politiskt parti finns det även anledning att låna några ord från Lobaczewski’s bok “Political Ponerology“, som behandlar hur just psykopati kan ta sönder en politisk organisation. Hans eget främsta studieobjekt var kommunismen i Polen, men hans slutsatser är lika användbara i alla organisationer som råkat ut för individer med denna störning. Det finns mycket i hans bok som är applicerbart i denna kontext, men jag tror att följande utdrag om s.k. “Spellbinders” får räcka (mina förstärkningar):

In order to comprehend ponerogenic pathways of contagion, especially those acting in a wider social context, let us observe the roles and personalities of individuals we shall call “spellbinders”, who are highly active in this [political area] in spite of their statistically negligible number.

Spellbinders are generally the carriers of various pathological factors, some characteropathies, and some inherited anomalies. Individuals with malformations of their personalities frequently play similar roles, although the social scale of influence remains small (family or neighborhood) and does not cross certain boundaries of decency.

Spellbinders are characterized by pathological egotism. Such a person is forced by some internal causes to make an early choice between two possibilities: the first is forcing other people to think and experience things in a manner similar to his own; the second is a feeling of being lonely and different, a pathological misfit in social life. Sometimes the choice is either snake-charming or suicide.

Triumphant repression of self-critical or unpleasant concepts from the field of consciousness gradually gives rise to the phenomena of conversive thinking, or paralogistics, paramoralisms, and the use of reversion blockades. They stream so profusely from the mind and mouth of the spellbinder that they flood the average person’s mind. Everything becomes subordinated to the spellbinder’s over-compensatory conviction that they are exceptional, sometimes even messianic. An ideology emerges from this conviction, true in part, whose value is supposedly superior. However, if we analyze the exact functions of such an ideology in the spellbinder’s personality, we perceive that it is nothing other than a means of self-charming, useful for repressing those tormenting self-critical associations into the subconscious. The ideology’s instrumental role in influencing other people also serves the spellbinder’s needs.

The spellbinder believes that [s]he will always find converts to his[/her] ideology, and most often, they are right. However, they feel shock (or even paramoral indignation) when it turns out that their influence extends to only a limited minority, while most people’s attitude to their activities remains critical, pained and disturbed. The spellbinder is thus confronted with a choice: either withdraw back into his[/her] void or strengthen his[/her] position by improving the effectiveness of his activities.

The spellbinder places on a high moral plane anyone who has succumbed to his[/her] influence and incorporated the experiential method [s]he imposes. [S]he showers such people with attention and property, if possible. Critics are met with “moral” outrage. It can even be proclaimed that the compliant minority is in fact the moral majority, since it professes the best ideology and honors a leader whose qualities are above average.

Such activity is always necessarily characterized by the inability to foresee its final results, something obvious from the psychological point of view because its substratum contains pathological phenomena, and both spellbinding and self-charming make it impossible to perceive reality accurately enough to foresee results logically. However, spellbinders nurture great optimism and harbor visions of future triumps similar to those they enjoyed over their own crippled souls. It is also possible for optimism to be a pathological symptom.

In a healthy society, tha activities of spellbinders meet with criticism effective enough to stifle them quickly. However, when they are preceeded by conditions operating destructively upon common sense and social order; such as social injustice, cultural backwardness, or intellectually limited rulers sometimes manifesting pathological traits, spellbinders’ activities have led entire societies into large-scale human tragedy.

Such an individual fishes en environment or society for people amenable to his[/her] influence, deepening their psychological weaknesses until they finally join together in a ponerogenic union. On the other hand, people who have maintained their healthy critical faculties intact, based upon their own common sense and moral criteria, attempt to counteract the spellbinders’ activities and their results. In the resulting polarization of social attitudes, each side justifies itself by means of moral categories. That is why such commonsense resistance is always accompanied by some feeling of helplessness and deficiency of criteria.

The awareness that a spellbinder is always a pathological individual should protect us from the known results of a moralizing interpretation of pathological phenomena, ensuring us an objective criteria for more effective action. Explaining what kind of pathological substratum is hidden behind a given instance of spellbinding activities should enable a modern solution to such situations.

It is a characteristic phenomenon that a high IQ generally helps a person to be more immune to spellbinding activities only to a moderate degree. Actual differences in the formation of human attitudes to the influence of such activities should be attributed to other properties of human nature. The most decisive factor in assuming a critical attitude is good basic intelligence, which conditions our perception of psychological reality. We can also observe how a spellbinder’s activities “husk out” amenable individuals with an astonishing regularity.

Det ska bli intressant att se om de klarar sig bättre i nästa avsnitt av dokumentären.

Nu finns det en ny webbplats med information om psykopati, narcissism och andra manipulativa beteenden. Den kommer fyllas med beskrivningar av vad psykopati är, hur man kan skydda sig, och vad man ska göra åt det. I förlängningen kommer det även att finnas berättelser från verkligheten om personer som stött på psykopater, och hur de hanterat det. Webbplatsen hittar ni här: http://vardagspsykopater.blogsome.com/. Läs igenom och fundera noga på det som står där, och sprid gärna länken till alla ni känner!